Jämställdhetsångest
Känner mig mycket frustrerad över att vi inte alls lever särskilt jämställt. Jag gör så mycket mer. Han vill chilla när han kommer hem från jobbet. Jag vill ha städat. Och städning är liksom inte min arbetsuppgift. Om jag inte säger åt honom att gå ut med soporna kan de står innanför dörren i dagar. Han gör allt jag ber om, men jag vill inte behöva be. Jag vill inte vara den som fixar fram, skriver och skickar tackkort efter Sigges namngivning. Jag vill inte vara den som mailar om adresslappar till dörren eller tar fram offert och bokar flyttstädning. Eller allt det andra jag gör. Han gör en del, för all del, han har jobbat hårt som fan i nya lägenheten. Men oftast måste jag sätta igång det. Och jag hatar det. Jag vill att vi båda ska se, och vilja fixa i ordning, så att vi sedan kan ta det lugnt. Han vill tvärtom.
Som nu. Nu ser han film hela kvällen. Jag har bakat, plockat undan allt i hela lägenheten, städat köket, lagat mat, plockat i och ur en diskmaskin och kör en vittvätt i tvättmaskinen eftersom tvättkorgen svämmade över. Under tiden beställer jag mat på internet, pillar med tackkorten och gnäller i detta forum. Fan alltså.
Jag vet att jag bara borde låta saker vara, men jag orkar faktiskt inte. Är det någon som har bra tips.
posted by Bitter at 22:05
17 Comments:
MIn man ar som du och jag ar som din man.... Min man ar "duktig" som du ar och da har det blivit sa att jag later honom vara loket sa att saga. Han hatar det ocksa men det ar svart ... Jag kan ej tavla med honom i att vara duktig for da vinner han sa jag kor det som jag ar bra pa. Plus att det blir latt sa att hur mkt jag an gor sa blir han aldrig nojd, och ni kanske har det sa ocksa (fast rollerna ar tvartemot). Det ar ju sa ocksa med intressen ibl;and. Jag var JATTE intresserad av inredning innan jag traffade min man. Men han ar annu mer intresserad och har det som hobby, sa da blev det sa att jag la ner hela grejen. Har en tjej kompis som var jatte intresserad av att laga mat men hennes kille var hyper intreseerad sa da blev det ocksa sa att hon nu inte lkagat mat pa flera ar och bade hon och han ar sura over det.... For de liksom bondade over matlagningen i borjan. Din man kanske tycket att det dar med att ta tag i grejer ar din "grej" sa da lagger han ner.... Sa som jag gjort. Har dock ingen losning. Jag far JATTE daligt sam,vete att min man drar lasset och alltid maste vara den som tar tag och jag bara slappar/sover/laser/kollar TV. (och tar hand om tre barn men det raknas ej har). Men hur mkt jag an VILL ta tag i det sa kan jag liksom ej.... Har tankt mkt pa det har och en kommentar racker ej. Kan garna diskutera amnet mer om du vill. Sag till sa mailar jag dig (for din mail ar ngnstans pa bloggen...eller?)
Jag vet inte om det är ett tips, men vi har pratat sönder det här till förbannelse. Suttit i timmar och förklarat att det ligger ett jobb, en stress, i att vara den som jämt ska komma ihåg - även om man inte är den som utför sysslan. Det är svårt, men vi har iaf kommit en bra bit på vägen efter alla hundra snack vi haft.
Vi har städhjälp, det är rätt skönt att slippa det tjafset. Annars är mitt tips att ni pratar igenom och listar. Det initiativet får du nog ta :-) Lista alla arbetsuppgifter och kom överens om hur ofta de ska göras. Typ "vattna blommorna varje vecka". Osv. Förhandla- ni har säkert olika uppfattning om hur ofta och vad som är viktigt. Därefter fördela arbetsuppgifterna mellan er och skriv upp. Utgår ifrån vad var och en gillar och vad som passar era rutiner bäst. Tex gillarjag att matplanera medan min man får ångets av det och kommer endast på pölsa. Mne han har körkort. Så jag matplanerar och skriver inköpslista och han åker och storhandlar (vilket jag hatar). Lagar mat till vardags gör den som är föräldraledig (min man för närvarande) den andre diskar och och städar efteråt. Koll på blöjor och dylikt också han av samma skäl. Liksom de flesta nätter och vardagstädning, bvc-besök, blomvattning, sopsortering och den mesta tvätt av kläder. Dvs den som är föräldraledig gör det mesta. Det kändes mkt skönt när vi byttes där, jag hade nog en rädsla inför om han skulle axla den manteln eller inte. Nu inser jag att det gjorde han faktiskt.
EXAKT så här är det hemma hos oss också. Han gör så gärna, bara jag ber om det. Men när jag bett om att han ska plocka undan sin klädhög som ockuperat halva golvet i sovrummet i två dagar så gör jag det själv.
Han lagar den mesta maten och det är skönt, men han tycker det är roligt. Resten gör typ jag. Till skillnad från honom inte för att det är roligt utan för att jag blir stressad av röran annars.
De där jämställdhetsinläggen som florerade i bloggosfären för ett tag sen. Jag klarade inte av att skriva något men hade jag gjort det hade det låtit så här.
Tacka för långa och bra kommentarer. Närmare en lösning är svårt att komma så klart. Det kändes lite orättvist när jag läste i efterhand, han gör ju faktiskt MASSOR. Det är bara det där att vara motorn som är det jobbiga. Maila gärna fler intressanta kommenterarer till jenne5497@hotmail.com
Vi kommer skaffa städhjälp när jag börjar jobba. vi ska i alla fall prova vad det gör med oss, även om vi haft ett motstånd mot det. Men kanske kan det hjälpa oss en bit på vägen.
Jo, jag kom på en grej till apropå Louise kommentar. Vi ska ju bygga ett nytt hus och i början av den processen hade han en massa tankar och idéer om inredningen där. Jag tycker sånt är jätteroligt och ser verkligen fram emot att få gå loss på tapeter och kakel. Och ju längre vi kommit desto tystare har han blivit och nu lämnat över det helt till mig. Jag har frågat tusen gånger vad han tycker och bett honom säga ärligt hur han skulle vilja ha det men han bara säger att jag "har bättre känsla" och att han "litar på mig". Och då VET jag att han inte skulle valt blommiga tapeter i sovrummet själv. Garanterat.
Har jag bara, med min ganska tydliga vilja och intresse, manövrerat ut honom helt sonika. Bara DU gör ingenting, men JAG ska bestämma allt!
I nya huset ska vi också skaffa städhjälp. Så värt.
Var tacksam att du inte ar gift med dig sjalv i stallet for att klaga. Om inte han lider sa kanske felet ligger nagon annanstans.
Modigt att lämna den kommentaren anonymt.
Det är i sådana här lägen som jag uppskattar mitt enmanshushåll enormt. Också.
Glad att det redan efter att du fått gnälla av dig lite, känns bättre. Ibland är det ju bara det man behöver. :)
Kram och du, kom förbi min butik en dag om du är ledig och ute och går/kör/åker/reser!
Saga, det gör jag gärna. Men var ligger den?
Sån himla tur för mig att jag inte lider av ostädat. Vi har köpt städhjälp med jämna mellanrum när jag inte orkar städa å solrosen gjort det ganska mycket. Ibland payar jag det själv från mitt nöjeskonto bara för att slippa lyfta ett finger själv. Oftast betalar vi å beslutar om det gemensamt dock.
Jag är däremot den som fixar elavtal, tjatar om tackkorten, julplaneringen, beställning av resor så de blir billiga, mathembeställningen, maträttsplaneringen osv. Å jag torkar cheetahns fingrar å snoriga näsa hela tiden för jag får panik av kladd.
Nu när jag jobbar har jag dock släppt allting mer å mer. Det funkar ofta hyfsat.
F ö funderar jag på om alla vi kvinnor som känner så här (jag har en känsla av att vi är de duktiga flickorna från skolan å högpresterande på jobbet också) borde ha nåt forum att ses å byta idéer i. Få gnälla av oss lite å samtidigt få konstruktiva tips från varann. Fokus på att berätta om "best practise" typ. Fast det kanske bara skulle bli ännu mer stressande, jag vet inte... Men typ en lunch/frukost i månaden?
Alltså Best Practicefrukost låter väl alldeles utmärkt. Jag VILL ju att det ska fungera, och dessutom jämställt, för att jag tror att alla mår bäst av det i längden. Men det känns väldigt svårt att komma på hur man gör.
Alltså, vad lång tid det tog för mig att gå igenom alla märkta mail å få tummen ur å svara på det här igen... Jag röstar på en best practisefrukost för alla som känner sig manade. Inte för ofta så det också blir ett stressmoment men nån gång då å då!?!
Ja men vi kör! Vilka fler?
Ska vi "bloggannonsera" å se om intresse finns helt enkelt? Å sen boka in en frukostdag. Nån gång i december? Eller är det för mycket julstök då?
Bra idé. Jag kan äta frukost alla dagar i december utom onsdagar. Vad ska vi skriva i "annonsen", ska vi skriva samma?
Jag kan t ex 12 19 21 eller 22 dec. Hittar ingen mailadress t dig i din blogg men tänkte vi kan mailas å fila på "annons"!?! Mailar du mig? motvalls (snabela) gmail.com
Skicka en kommentar
<< Home