Det händer saker nu!

Det händer lite grejer. För det mesta ingenting. Det känns som jag tillbringar mitt liv på kontoret, i soffan och i sängen. Och det är helt ok. Jag är trött, det är höst. Det får vara så.

Men det går bra på jobbet. De är väldigt nöjda! Äntligen får jag love från arbetsgivare. I love. Och dessutom har jag typ blivit befordrad. Typ. Har fått blivit KA för ett helt gäng kunder och dessutom blivit försäljningschef. Eller ansvarig. Eller nåt sånt. Ska ingå i operativa ledningen för Sverige. Ungefär. Nästa vecka ska vi äta middag och göra fler planer. Roly.

Ungefär samtidigt som jag längtar jättemycket efter en bebis. Vill ha!

Och det är faktiskt bara tio dagar kvar till jag åker på konferens till New York. Gosh vad jag längtar.

Mår dåligt

Jag har haft en så intensiv helgen att jag sitter här på jobbet, måndag eftermiddag, och på riktigt håller på att falla ihop. Allt är mitt eget fel. En kombination av för mycket mat, för mycket vin, och för lite sömn gör att jag är väldigt trött, törstig, liksom uttorkad i hela kroppen samt har väldigt stor mage så att kjolen skär in och påminner mig hela tiden. Men det var värt det, det var roligt.

I fredags skulle vi fira lite på jobbet att vi plockade hem den dära gigantiska affären, och det blev en lång lång natt som avslutade på Pet Sounds för min del och på Spyan för deras, några timmar senare än min. Men så högt tempo på allt, och pixxa, hamburgare, mackor och allt det där ovanpå. I lördags åt vi middag hemma hos H&H och det, var fint, roligt och väldigt konstigt också. Och avslutade kvällen på Hjärtats Bar med lite andra vänner. Resultat: se ovan och lägg till en fruktansvärd dag igår, och en hemsk natt till måndagen med få timmar sovda. Nu tänker jag vara nykter ett tag. Och från och med imorgon bara äta bra. Det är dåligt, det här.

Och nu ställde jag in kvällens biodejt med syrran också. Orkar inte. Onsdag istället.

Typ. Glad.

Sådärja, nu var det en lite roligare dag. Mer att göra. Det räcker. Men även nöjda kunder och beröm från kollegor. Två stycken faktiskt. Har ingen blygsamhet alls i detta forum så här kommer de:

- det kändes megatryggt att vara på kundmöte med dig. Bra jobbat.

- När du tog över pitchen i slutfasen och krävde att alla rättade sig efter det blev det riktigt bra.

Och dessutom ansvar för all vår kommunikation. På ett bräde så där. Tack. Nu skriver jag pressmeddelande och så ditchar vi dyra konsulten.

Typ. Glad.

Och nu kommer Carina på middag, jag har lagat:

- ugnsgrillade päron med chèvre och honung med parma, rostade valnötter, rödlök och rucola.

- Karl Johan. och chèvresoppa (se där, ett tema)

- Chokladmousse med grädde, hallon och mynta

Jag tror hon får en drink när hon kommer:

- päronvodka, ginger ale, citron och mynta

Yup. Det ska bli kul. Det var två månader sedan vi sågs.

Imorgon är en annan dag.

Fluffigt, fint och väldigt tråkigt

Egentligen är allt perfekt nu, så fluffigt och fint, och ingen dramatik alls. Vilket jag kanske inte alls borde skriva eftersom det med stor sannolikhet leder till väldigt mycket drama. Så nu har jag både jinxat och ojinxat. Men det är bra. Det enda som stör just nu är att jag har alldeles för lite att göra på jobbet. Det gör att jag känner mig improduktiv, jag har tråkigt, dagarna går långsamt och så blir jag rädd att jag inte ska få vara kvar på jobbet för att jag inte gör något. Så blir det väl inte, men jag är ändå rädd för reprimander för att jag inte gör något och bara surfar. Kanske borde jag ta fler egna initiativ? Men vilka? Detta är inte en jättestor oro, men mitt jobb som vanligtvis är väldigt väldigt roligt känns just nu inte värt att gå på morgonen för. Jag hoppas och ber att det ska gå över snart. Lagom belastning gärna.

Jag vill ju helst bara ligga hemma och titta på TV med min man. Och samtidigt vill jag träffa mina vänner. Men orken finns inte riktigt. Det känns inte bra. Men jag har för mig att det brukar vara så här varje hösten. När mörkret slår till finns ingen energi över. Det brukar ta några veckor innan jag har ställt om mig. Det är ok.

Gud, jag är så tråkig så att klockorna stannar.

Vill gå hem nu

Jag har verkligen grävt ner mig djupt i hemmamyset. Förstår inte hur man någonsin kan orka göra något annat. Skynda hem från jobbet, handla lite på Ica på vägen, svischa ihop en middag, äta i 15 minuter vid köksbordet, sen skynda skynda in i soffan med täcket och kudden och mannen, och kanske en kopp te lite senare. Tre avsnitt av Vita Huset senare håller jag på att somna. Skynda in på toa, borsta tänder, tvätta tvätta och dyka ner i sängen med ny härlig bok. Läsa ca 15 minuter Sen somna. Mysigt.

Idag ska jag variera lite. Ska klippa luggen först och duscha innan jag somnar. Omväxling förnöjer sannerligen.

Inget att rapportera

Dagarna springer faktiskt ifrån mig. Inte så att det händer särskilt mycket, men jag tror att det kan vara höstkoman. Jag vill helst bara ligga i soffan och läsa eller titta på TV. När det finns så mycket roligt att göra. Det var i alla fall precis vad jag gjorde i helgen, ute på landet, i en mycket regnig skärgård. Och kall. Jag sov säkert hälften av tiden jag var där, och måste ha behövt det. Så fort jag satte mig ner stängdes ögonen.

Jahapp, det här blev tydligen världens roligaste inlägg. Vad fan. Jag är så tråkig nu.
Men höjdpunkterna då:
- middag på nya italienaren i Lo Scudettos gamla lokaler. God mat, gott vin och perfekt service.
- Jonas Karlssons nya novellsamling.

Ikväll bio och hångel. Imorgon hångel utan bio. På onsdag bokcirkel, torsdag middag med Carina, fredag middag med Isa och AM samt min mans klubb på PSB. Lördag middag hos Helena och Henrik samt babytittande hos Stina. Kanske.

Kan sålunda bli lite mer att skriva om här. Vi får se.

Litteraturporr

Åh ljuvliga ljuvliga kväll. Tillsammans med ca 100 gråhåriga damer satt jag på NK litterära salong ikväll och lyssnade på Agneta Pleijel, Kerstin Ekman, Jonas Karlsson och .... Klas Östergren. En magisk samling. Med hela min mans familj, utom just min man då, och min far. Och lite vin. En perfekt kombo och sen ner i bokhandeln, handla billigare och prata prata med de kära. Pratade lite med Jonas. Så snygg så att det gör ont men hade väldigt fula skor. Han måste jobba på det. Han tycker andra novellsamlingen är bättre än den första. Hoppas jag också tycker. Pratade mycket med Klas. Stackars Klas. Första gången bara stressad, överväldigad och kanske inte så lycklig av mig och min svärfar. Han frågade om jag var trött på svärfar. Så mycket var det. Dedikationen till min man blev bara "spooky". Svärfadren hade faktiskt bild med sig på mannen och ett porträtt på Klas i bakgrunden. Jag kanske lite läskigt när folk bygger altare bara sådär.

När det lugnade sig en kvart senare pratade vi igen. Och då så fint att jag nästan grät. Underhöll hos med historier om Slas, hans sista ord och all annan möjlig författarporr man kan tänka sig. Var tvungen att öppna makens fölseskumpa när jag kom hem för jag var så upprymd.

Iaf, Klas tycker också att vår eventuella son ska heta Klas Henry Morgan. Blivande morfar och farfar tyckte inte det. Men den som blir tjock får bestämma.