Mitt allra första blogginlägg

20 maj 2005
"Idag kommer jag att göra mitt sista försök. Vi har typ bestämt att vi ska ses ikväll, jag ska föreslå det igen i eftermiddag. Om det inte blir något så ska jag gå hem och grina sönder mig, och sen gå vidare. Hur svårt som helst, för det hugger till i magen varje gång jag ser honom. I’m in love. I säger att hon tror att han tycker om mig, men att han kan behöva utrymme och tid, eller kanske bara inte tillräckligt mycket. Jag börjar bli riktigt desperat, för jag behöver verkligen honom nu, känns det som. Inte så att jag behöver honom för att klara mig, utan att jag behöver honom för att jag förtrollas av honom. Han har givit mig massor med positiva signaler, men inte tagit något eget initiativ. Han skickar tramsiga mail, han står och sparkar på min sko (och vi är över 30)."


Det var den där jäveln Adrian. Jag var alldeles för kär i honom, och när han dumpade mig för gott i juni 2006 grät jag tusen floder. Han var inte ens min typ. Men när det är svårtillgängligt kan man ju inbilla sig en massa olika grejer. Det finns så mycket jag ångrar i den relationen. Jag borde bara gått.

Det var det där med fler barn...

Jag vill ha två barn till. Minst ett. Men pga vidriga graviditeter och att jag strax fyller 45 blir det inga fler. Jag kommer förmodligen ångra mig resten av livet. Men vi har det också bra nu, stora barn i så roliga åldrar, 6 och 8, och vi bor lagom stort och jättebra. Men jo, de där barnen kommer jag alltid att sakna.

Nyårslöftena

Jag vill alltid bara bli en bättre människa men jag failar varje år. Funderar på att låta bli att lova mig själv det i år, men det kommer jag förmodligen inte klara. För vem vill inte bli en bättre människa? Min hobby är ju för sjutton optimering av ALLT, så varför skulle inte jag själv vara i blickfånget för det? Undrar jag.

Min klimatpåverkan

Ja den är ju för hög. Alldeles för hög. Och det har börjat stressa mig oerhört. Mina största klimatutgifter är:
 - Flygresor. Har gjort en om året de senaste åren. Det är för mycket.
 - Äter kött kanske tre måltider i veckan.
 - Köper alldeles för mycket kläder och grejer till hemmet


Det jag gör bäst är:
 - Har ingen bil, åker alltid kommunalt, cyklar eller går. Åker taxi en gång i månaden och med mammas bil och storhandlar en gång i månaden
 - Slänger INGEN mat. Är besatt av att vi ska äta upp allt.
 - Barnens kläder är till 95% ärvda


Det jag vill ändra på 2020:
 - Inga flygresor
 - Ännu mindre kött.
 - Köpa mindre kläder. Ja, inte mindre då, det blir bara obekvämt, men färre.
 - Ha en medveten tanke i alla beslut.

Det här var 2015

Jag fyllde 40! Och det var kul. Jag trivdes ganska bra med mig själv. Bjöd 30 personer på fest hemma i lägenheten. Hade en foodtruck och en miljard cup cakes som jag dekorerat till förbannelse. Var på spa ensam på min födelsedag.


Köpte HUSET! Gud så glad jag var för det. Hela våren gick åt till att sälja lägenheten och vara nervös för det. Och att drömma om huset. I Juni åkte vi till Mallorca för att fira min svärmors 70-årsdag. När vi kom hem flyttade vi in. Barnen fick vattkoppor. Det regnade mycket den sommaren - vi var mer hemma än på landet. Firade bröllopsdag på lokal pizzeria.


Under hösten lärde vi känna nya grannar, skolade in barnen på ny förskola - köpte cykelvagn för att den låg så långt bort. Och bodde i vårt hus! Vi renoverade badrummet också. Det blev fint men SATAN så jobbigt det var.

Dumpa din kille!

Jag tänker inte dumpa min nuvarande kille. Det verkar dumt. Och dyrt. Skulle bli tråkigt att inte träffa barnen varje dag och så. För att inte tala om hur väldigt jobbigt det skulle bli att hitta en ny. Orkar inte det.


Men jag borde ha dumpat en jävel som heter Ola som talade om för mig hur tjock jag var i tre års tid. Och en annan som heter Adrian som inte gillade mig egentligen.
Förmodligen borde jag ha dumpat Gustav långt innan jag verkligen gjorde det eftersom jag inte var så kär.
Henrik borde jag ha dumpat ett halvår tidigare än vad jag gjorde.
Patrik och jag var ihop lagom länge för jag hade roligt med honom även om jag inte var mest kär i honom.


Sen har jag inga fler att dumpa som räknas. Hoppas jag slipper dumpa någon mer i framtiden.

Måndagen som gick

Denna måndag klev jag upp 07.00 som vanligt. Var trött. Ville inte gå till jobbet. Gjorde det ändå.


Åt julbord på Ulla Winbladh på lunchen med en leverantör. Det var inte särskilt gott. Är inte så glad i julbord i och för sig. Blev skitmätt.


Åkte tillbaka till kontoret och hade budgetmöte. Gjorde förmodligen något mer där men minns inte.


Åkte direkt hem klockan 16.00 och la mig i sängen och sov pga väldigt förkyld.


Vaknade 19.00. Kollade på TV. Somnade igen 22.00. Sov till kl10 dagen efter. Stannade hemma i två dagar sjuk. Kul liv.

Efter studenten

1994 - året då livet började. Det var så självklart och tydligt att nu skulle något annat komma. Jag fick nu bestämma allt själv. Sommaren tillbringade jag som karusellförare, eller som det egentligen heter, attraktionsvaktmästare, på Liseberg. Jag hade sökt lite olika kurser, Historia A och journalistprogrammet i Göteborg, Juristlinjen och Spanska A i Lund och nån engelskakurs i Brighton. Min kille bodde i Lund. Jag hade varit där rätt mycket och hälsat på kände mig vansinnigt vuxen och lockad av det klassiska studentlivet. Jag kom in på allt utom journalistprogrammet men kände mig inte säker vad jag egentligen ville. Så jag valde spanska och Lund. Och blev sen kvar till 1998. Inte med samma kille dock men det är en annan historia.
I Lund flyttade jag in i ett rum på 18 kvm i en korridor på Parantesen. Livet började.

Helgen som gick

I helgen har jag  huvudsak gjort två saker.
1. Varit bakis
2. Varit förkyld


I fredags hade vi julfest med jobbet och det var väldigt roligt faktiskt. Tyvärr tappade jag bort mina nya vantar. Jag tappar alltid bort vantar när jag går ut. Resten av helgen har jag legat förkyld. Har sett 12 avsnitt av Greys anatomy, vikt tvätt, klätt en gran och sytt några fler julklappspåsar. Idag ska jag på julbord med en leverantör men allra helst skulle jag vilja krypa ner i sängen i några dagar till. Vi får se hur jag gör imorgon. Ska känna efter lite idag.

Det har var 2014

Åh det skitåret. Det var verkligen ett år som innehöll toppar och dalar. Stora sådana. Jag hade jordens största kris på jobbet, höll på att gå under, gick ner sex kilo på bara några veckor och kräktes av ångest flera gånger om dagen. Nästan all mat kom upp och jag överlevde på vin och cigg och en förstående familj som lät mig rasa ner i ett hål och sen långsamt klättra upp. Jag fixade ett nytt jobb till hösten som kanske inte var mitt drömjobb men som var helt ok då. Jag stannade där i två år och har ändå varma minnen av det stället.


Till hösten kom boken ut och vi gjorde rätt mycket press, morgonsoffor, radio och tidningar. Bokmässeföreläsningar. Sen sålde den inte ett skit tyvärr. Men en dröm gick i uppfyllelse.


Det var mitt 2014. Kaos och kalas. Kan man säga.

Livets tre sliding-doors ögonblick

Oh my, vilken svår titel. Det har krävt en stunds tänkande. Men jag tror det här är de främsta:


1. Att jag flyttade efter min kille ner till Lund istället för att läsa historia i Göteborg som jag hade tänkt 1994.


2. Att jag hoppade av juristlinjen efter nästan tre år och började läsa ekonomi istället.


3. Att jag höll kvar vid en gammal kille minst två år för länge. Hade jag inte gjort det hade jag säkert träffat någon annan än min man.


Vad hade kunnat hända om inte detta hänt? Det svindlar nästan lite att tänka på hur det hade kunnat bli. Vilka barn hade jag haft? Var hade jag bott? Hade jag jobbat med samma saker?

Året genom instagram 2019

Jag har aldrig varit superaktiv på Instagram och 2019 är året då jag tog bort appen från telefonen.
Jag gillar det inte längre. Jag jämför mig för mycket och blir avundsjuk på alla för allt. Plus att folk är idioter mestadels. Och att det inte finns något mer ointressant än folks selfies. 2020 kanske blir året då jag raderar mitt konto också. Kanske.


Är glad och tacksam för min positiva och livsbejakande inställning också.

Juklapparna 2019

Det blir för många i år. Som vanligt. Fast hälften av dem är åtminstone köpta i andra hand. OCh så syr jag påsar av gamla dukar istället för papper. Nä, men måste vi prata om det här. Jag känner mig usel. Men jag kommer få glada barn.


Fokus ligger på lego och American Girl-dockor.
Alla vuxna får varsin bok typ.
Har själv önskat mig en steamer av min man.

Det här var 2013

Åh 2013 - du kom vår Gunna. Så himla glad över att ha två barn. Och Gunnel är mitt livs överraskning. Medan Sigge är så lik mig, samma överväldigande känslor, samma mörker och reaktioner så hon en helt annan människa. Hon är modig, och rolig, och har superstark integritet. Och sen ser hon inte ut som någon annan - förutom att hon har mina ögon är hon en egen sort i utseendet också. Vitblond och blåögd, trubbig näsa och glas skrattmun. Hon överraskar mig varje dag och jag ser så mycket fram emot att få hänga med henne hela livet.
Sigge också förstås, men han förvånar mig inte så mycket - jag fattar honom på ett annat sätt.


Jag vantrivdes tydligen på jobbet - och det har jag verkligen inget minne av. För det enda jag minns är foglossningen och väntan. Jag tröstshoppade och renoverade köket på Katarina Bangata. Jag hade skavsår på insidan av låren. Kämpade som en galning för att få göra kejsarsnitt efter min extremt misslyckade första förlossning. Lyckades till slut, men det var en kamp. En kamp ingen ska behöva gå igenom i det sköra tillståndet.


Så kom hon, med snitt och allt, en dag senare än planerat pga att det kom in så många urakuta snitt. Väntade och väntade och var så hungrig. Men åh vad alla smärtor är värt det.


Foglossningen fösvann fort men det tog ett tag att få tillbaka hälsan om man så säger. Svinkoppor fick vi också första vecken. Och sen åkte vi till landet och stannade där i flera månader.


Annan stor grej som hände: fick bokkontrakt.
Sen hände inte så mycket mer 2013.

Min inredning

Älskar älskar älskar att inreda. Inte riktigt så mycket att jag skulle vilja jobba med det. Men väldigt mycket ändå. Jag gillar att hitta former som funkar ihop, färger som blir glada tillsammans. Optimera förvaring och göra miljöer vackra. För det är viktigt, att det är vackert och harmoniskt. Det är så stökigt inom mig, så omgivningen vill jag gärna ha ordnad och behaglig. Lägger mycket tid på hemmet, och ännu mer pengar. Möblerar om, flyttar på stilleben och målar hela rum. Ofta. Och jag tycker verkligen att ansträngningen ger resultat. För jag blir lugn när jag kommer hem, längtar ofta hem. Vill vara i mina rum. Jag lägger tid på att städa också. För annars är det ju inte särskilt behagligt. Bäst är lördagar - då plockar och grejar jag några timmar före frukost, och kan sen hålla på med något projekt några timmar till, eller hela dagen. Då mår jag som allra bäst.


Lite synd är det om min man som avskyr all form av förändring. Han kan motvilligt medge att det är fint hemma. Men hatar varje stund när jag gör om. Han är livrädd att jag ska bli färdig så att vi måste flytta.

Blev livet som jag trodde?

Det var ju en väldigt svår fråga. Jag har nog aldrig haft någon slags bild av vad jag trodde det skulle vara. Några övergripande idéer, absolut.
Jag trodde på barn och man. Det har jag.
Jag trodde jag skulle bli journalist i många år för länge länge sen. Är innerligt glad att det inte blev så.


Men jag trodde kanske inte att äktenskapet skulle vara fullt så arbetsamt som det är. Det är en besvikelse. Hade gärna haft ett eller kanske till och med två barn till.


Hade nog också hoppats att det inte skulle vara så smärtsamt att åldras, för vad vet man om det egentligen i förväg.

Det här var 2012

Nej, känner inte att jag har energi och utrymme i min just nu ganska överfulla hjärna att gå igenom mer gamla blogginlägg. Det kräver så mycket introspektion. Och just nu är inte tiden för det. Men jag kan väl försöka komma på vad som hände.


Jag jobbade, min man var hemma med Sigge. Vi var kära och trivdes med livet och babyn.
På vår bröllopsdag bjöds jag på 7-rättersmiddag på Mattias Dahlgren. Det var fantastiskt.


Vi var lediga 10 veckor tillsammans på sommaren.


Jag reste till Chicago utan min familj i sex dagar. Det var både roligt och hemskt hemskt jobbigt att vara ifrån dem. Sigge vågade inte komma fram till mig när jag kom hem.


I september gjorde vi Gunnel, 18 eller 19:e. Sen var resten av hösten plågsam och gravid.

Den här färgpersonen är jag

Jag har ju gjort en discanalys hela tre gånger för att jag jobbat på företag som trott på den. Jag kan väl säga att jag inte är en believer. Vilket ju förstås inte utesluter att det finns massor med saker som stämmer - för det gör ju generaliseringar. Anyhow.


Jag är 98% gul - ingen överraskning va. Och två procent anpassat röd. Enligt analyserna. Men jag är så sjukt mycket mer röd än så. Och rätt blå ibland också. Så tänkte vi lämnar det ämnet.

Det här var 2011

2011! Jag blev mamma! MAMMA. Så på ett sätt började livet då. Fas två i alla fall. Gud så glad jag är för att jag är mamma.


I januari hade jag ont, var trött och hade tråkigt.
I februari fick jag ett barn efter tre och ett halvt dygns igångsättning. Moderkakan lossnade inte så jag fick akutsövas efter förlossningen.
I mars kunde jag inte gå hemifrån för det var så mycket snö och foglossningen satt i. Min man gick på alla BVC-kontroller. Jag hade ont, tråkigt och räknade varje gram jag gick ner.
I april började jag jobba lite grann och gå ut på krogen igen. Fortsatte att lära känna mitt barn.
Maj bestod mest av längtan till min gamla kropp och huset på landet. Vi rev ut all inredning och alla prylar de hade lämnat kvar - dvs en miljon grejer, och började renovera. Målade om allt, satte upp täcktapeter, rev ut "köket", dvs några skåp och byggde ett mer funktionellt kök, de få kvadratmetrar vi hade tillgång till. Mest var det pappa och jag. Och så Sigge på magen i bärselen förstås.
Juni, juli och augusti tillbringade vi på landet, större delen av tiden. Alla tre. Vi fixade med huset och hade det väldigt fint. Firade bröllopsdag på Häringe Slott och mamma sov med Sigge i ett hotellrum bredvid. Vi åkte till Visby, var på bröllop och slutade amma. Det var skönt.


Någon gång under sommaren och våren hittade vi en underbar lägenhet på Katarina Bangata -91 kvadrat på femte våningen med utsikt över Lilla Bleckan. Vi älskade den vid första anblicken, och var på privat visning en förmiddag. Vi köpte den samma dag till ett pris som låg långt under marknadspris. Vi hade tur som tokiga. Inflyttade vi 30 september och shit vad vi var lyckliga under andra hälften av 2011. Vår lilla familj, och en drömlägenhet. Det var en så fin tid.


Resten av hösten renoverade vi lite grann i lägenheten, jag förberedde mig på att börja jobba, något motvilligt, ser det ut som när jag läser bakåt. Så minns jag det inte. Minns det som att jag längtade till jobbet. Tur att jag har fel.


I december började jag jobba och sen var det som september brukar bara. Och jag var bara 36 år. Herregud, kan inte ens minnas att jag varit så ung.

En gång under 2019 som inte kändes

Det här var en svår rubrik. Jag har ingen aning om vad det betyder. Allt har känts, och det som inte känts har jag glömt. Men mest har saker känts 2019. Det var inte mitt år. Känns som jag sagt det många år på raken nu. Så det krävs någon form av förändring för 2020 SKA bli mitt år. Och jag vet fyra saker som behöver förändras för att det ska bli bra mycket bättre, men vet inte hur det ska gå till.

En gång 2019 som kändes

En gång 2019 som verkligen kändes var i januari när min dåvarande chef omorganiserade för tredje gången på sju månader och plockade bort mitt team. Jag blev arg och kränkt och valde bort de roller de erbjöd mig och tog en deal istället. Skrev på för nytt jobb 11 dagar senare och var ledig i tre månader. Hon är fortfarande på min shitlist.

November - vad hände?

Månadens höjdpunkter

Ja det måste väl ändå ha varit Kakans promovering med bankett i stadshuset. Det var ju en ny upplevelse. En fantastisk sådan. Hade ett hyfsat socialt liv i november ändå. Jag överlevde mörkret.

Månadens dipp

Har varit fruktansvärt frustrerad över att väldigt viktiga saker tar för lång tid. Jag lever mitt liv på vänt känns det som. Och ser heller ingen ljusning i tidsramarna. Kanske får besked före jul i ena fallet. Kanske.

Nya rutiner jag fastnat för

Inga nya rutiner i november.

Vad jag lyssnade på

INGENTING. Så jefla skönt utan extra ljud i livet.

Vad jag läste

Aningen mindre än tidigare pga stickade en tröja och var då tvungen att titta på TV varje kväll. Läser nu del 9 av Guillous dekalog om 1900-talet.

Vad jag tittade på
Succession, The Crown och The Morning Show. Vår tid är nu, Världens hemskaste sjukdomar. Ja ni hör. Det blev en tröja. Den duger hemmavid. Men är ju rätt ful.

Vad jag åt

Bästa nya upptäckten var en sallad på grönkål, gula russin och västerbottensost. Gott. Ska in på julbordet i år.

Vad jag köpte

Lång och asvarm dunjacka. Alla julklappar.

Lärdomar

November är inte min månad. Konstigt att jag glömmer det varje år.

Mål till nästa månad

Inte äta alla kakor. Jag bakar. Det är snällt att bjuda också.

Det här var 2010

Herregud! 2010 - decenniets början. Hur ska man ens minnas? tur att det finns en blogg att gå tillbaka till, tror jag skrev lite då?

•  Januari - det mest uppseendeväckande var att jag sprang ut från ett möte och kräktes. Det var ett möte om ABF's nya sajt och med på det var Thea som senare skulle bli min svägerska.
•  Februari - jag fick missfall i vecka tolv. Var avgrundsledsen. Gjorde en medicinsk och en kirurgisk abort för att få bort fostret. Det gjorde väldigt ont.
•  Mars - vi åkte till Budapest för att glömma vår sorg. Jag drack dyra viner och rökte inomhus på coola barer.
•  April - Vi skulle resa till Tallinn för att fira min mors 60-årsdag men askmolnet hindrade oss.
•  Maj - planerade en köksrenovering och gladdes åt att få tillbaka pre-gravidkroppen.
•  Juni - vi hade sex tio dagar på raken och avlade Sigge. Blev chef för första gången.
•  Juli- åker akut med snabba båtar över fjärdar för att snabbt komma till gynakuten. Men fostret hängde kvar.
•  Augusti - Åkte till morfar och Mags på Jersey. Låg och kräktes i gästrummet medan min min åkte runt och tittade på ön. Besökte minnesmuseet för andra världskriget och Mags berättade om hur hennes mamma förbjöd dem att läsa tyskläxorna, hur de stal potatis i trädgårdar för de var så hungriga och hur hennes sko gick sönder och en tysk soldat hjälpte henne. Det vågade hon aldrig berätta för någon förrän hon var vuxen. Hon grät när hon såg ett Rödakorspaket och mindes hungern.
•  September - jag var i Chicago med jobbet och var i v 14 ca. Foglossningen debuterade. Jag fick ett hus på landet av min pappa. "Fick". Vi åkte ut och började röja ur det.
•  Oktober - renoverade köket. Det var den sista fysiska handling jag gjorde 2010. Fick kryckor i vecka 22.
•  November - farmor dog. 97 år gammal och dement. Men jag saknar henne fortfarande.
•  December - begravde farmor, och fortsatt ha ont hela tiden.

 

Jo mitt 2010 var gravidåret. Tråkigt år. Var mycket ledsen och mycket glad. Hade mest ont.

 

Redan då gillade jag mackor från Sandys med kycklingcurryröra och saltgurka. Gnällde massor. Hade som mål att lägga mig tidigast kl 20. Nu är mitt mål senast kl 22. Misstänker att det gick lika dåligt då som nu.

Jämställdheten

Jag har funderat aningen lite mindre på jämställdheten under 2019 än jag brukar. Kanske börjar jag blir gammal och trött. Har inte orkat engagera mig i år. Det är synd. I handlingar gör jag det ju automatiskt. Jag har också sett till att vi har helt jämn könsfördelning i teamet när vi går in i 2020, jämfört med 18/82 när jag började. Så det känns BRA.


Skrev en uppsats om jämställdhet för att komma med i ett program i min bransch men vann inte. Dock tyckte HR mina idéer var så bra att de vill aha med dem i ett mentorsprogram kring jämställdhet som håller på att skapas. Det var väl också bra.


Hemma då? Tja det är väl som vanligt. Vi delar hemarbetet mycket rättvist, han gör kanske lite mer än jag. Men jag projektleder. Även vår relation. Skulle kanske vilja att vi delade på just äktenskapets lycka men den övriga projektledningen tar jag gärna.


Nu, just i år har jag inget roligt att skriva om jämställdhet.

1 deccember - TV-året 2019

Och med TV menar jag saker jag tittar på, på det som kallas TV-apparat. Har dock inte någon antennsladd eller nåt sånt inkopplat så det är ingen linjär-TV alls hemma hos oss. Vår TV är ganska gammal, med TV-mått mätt. Vi köpte den när vi flyttade in på Katarina Bangata i september 2011. DEN VAR SÅ STOR. Vi tyckte den var vulgär. Nu tycker vi att den kan bli ännu större. Men den håller än, och jag hoppas innerligt att den klarar sig några år till. Nästa TV vill jag hemskt gärna ska bli en sån där Samsung som hänger som en tavla på väggen. Den är apdyr, så vi behöver nog spara ett tag.


Nog om det, vad såg vi på TV 2019. Jag minns inte riktigt. Men kanske detta:
 - S9 Walking dead
 - S1-3 Line of duty
 - S3 Handmaids tale
 - S3 - The Crown
 - S1-2 Succession
 - S1 - Morning show
 - S1 - Beforeigners. SE DEN!!!


Ja det var hösten det. Under våren kan jag inte komma ihåg någonting faktiskt. Men det var serier. Vi har abonnemang på HBO, Netflix och från tid till annan även Viaplay och Cmore om det är något extra bra. Just nu även Apple+ gratis första året.
Jag längtar också till att se Grays Anatomy - s15, sparar det till  de sjukdagar som borde komma i vinter. Och till att nya säsongen av Outlander kommer.