Långt, om min mage som numera kallas Maj

Ja, det är väl lika bra att berätta då. Undertecknad befinner sig i välsignat tillstånd, i den sjätte veckan av många långa 40 stycken. Och ja, det är verkligen välsignat och efterlängtat. Vi är glada, förväntansfulla och lyckliga över att vi inte behövde fler än två försök innan det blev något. Och för all del, man vet ju aldrig om det stannar kvar heller. Men det var INGEN som talade om för mig att det skulle vara så här jävligt att vara gravid. INGEN.

Denna den sjätte medvetna gravida dagen har jag en enormt stor mage. Min Cookie sa att hon hade lika stor mage i v 20. Min frisör frågade om jag var på smällen när jag klippte luggen idag. Så föreställ er, i v 6 och redan två storlekar större jeans och gravidstrumpbyxor för att överhuvudtaget kunna andas. Vågar inte tänka på hur jag kommer se ut lite längre fram. Och inte kommer det vara lätt att dölja det heller. Nästan alla vet nu, eller ganska många i alla fall, men ingen på jobbet. Jag går in i v 8 samma dag jag börjar jobba igen och vill INTE berätta. Jobbar ju bara med män. Har ingen aning om hur de kommer ta det eller hur de kommer att behandla mig. Och jag som blivit chef och allt. Fan.

Och som om det inte vore nog med att jag ät tjock och ful och redan vantrivs med min kropp har jag magkatarr, jordens största hormonella svängningar, grinar konstant och som lök på laxen läskiga abstinensbesvär. Inga cigg och inget vin på sex dagar. Vinet kan jag väl både ha och mista, åtminstone de flesta dagar, men ciggen, mina älskade små vänner. Aldrig mer skola vi mötas och jag tänker på er varje vaken stund. Jag hoppas innerligt att det går över. Outhärdligt. Jag mår så pissigt att maken två gånger föreslagit adoption istället för att han inte står att se mig lida (tror jag). Jag avböjde. Det är bara 245 dagar kvar. Eller 34 lördagar.

Outhärdligt kommer det att bli på den tre dagar långa nyårsfesten i Västerbottens inland med 7 väldigt törstiga vänner. Jag bävar. Så mycket att min man tänkte avboka hela resan, men vi lyckades nå den fantastiska lösningen som innebär en natt på hotell i Umeå (imorgon), och två dagar i en stuga. Är inte den mest sociala just nu.

Den blivande barnafaderns strålar och behandlar mig som en prinsessa, och inte som den koloss jag blivit. Maken till omtänksam make har aldrig skådats.

I alla fall. Jag är glad men hatar det nu. Hoppas det ändras. Är redan ovän med moder och syster som minsann vet hur det är att vara på smällen, och inte är det som jag upplever det i alla fall. Apor.

Detta blir ingen gravidblogg, tänkte jag, men lite gnäll kommer ni inte undan. Men det är väl därför den här bloggen finns. För gnällandets skull.

2009 revisited

Nyårsafton 2009 önskade jag mig ett ännu bättre år än 2008. Och det fick jag ! Yay. Jag vill vara övermodig utan att egentligen vara det och önska mig ytterligare ett sådant år. För det är så jäkla skönt.

2009, det dåliga:
- Jobbet. Förlusten av det. Människors svek därigenom. (Men också glädjen av all de fina som ställde upp). Kniven i ryggen och dissen. Fruktansvärt. Hemskt. Aldrig mer. Men också skönt att det hände mig. Nu vet jag att det inte var riktigt så farligt som jag föreställde mig.

- Kontrollen. Över. Maten. Den tappade. Jag mår dåligt över det. Måste återta.

Nja, det var väl det då. Ett synnerligen bra år.

2009, det bra:
- Kärleken, Oh my, Kärleken. Bröllopet, Livet med min man. Underbart nästan varje sekund.

- Nya jobbet, det råbra nya jobbet, med stort förtroende och ansvar. Jag värderas rätt. Tack

- Vänner och familj som vanligt. Som alltid.

- Lägenheten, vårt underbart fina hem. Jag vill alltid vara hemma.

Jag tror det räcker så. Allt, bra och fint.

00-talet, min version

Att skriva en summering över de senaste 10 åren känns lite övermaga. Visserligen minns jag mycket, men ganska mycket är som bortblåst och det sörjer jag inte heller. Men tio höjdpunkter kanske jag ändå mäktar med att skriva ( och ni att läsa)

2000 flyttar jag äntligen till Stockholm efter många års väntan
2001 börjar jag jobba på riktigt
2002 Träffar jag mitt ex, det kändes ok då, men inte så bra i efterhand. Jag var inte så kär som man kan kräva
2003 blir jag sjukskriven för depression och stannar hemma i 8 månader, går upp 10 kilo
2005 separerar jag och har min andra bodelning i livet och går ner 10 kilo
2006 blir jag rådumpad och sörjer länge
2006 byter jag jobb för första gången på 5 år. Det har jag gjort några gånger sen dess
2007 träffar jag min man. Väldigt väldigt kär.
2009 blir jag arbetslös för första gången men fixar världens bästa jobb på 12 dagar.
2009 gifter jag mig med den bästa

I det stora hela ett mycket bra årtionde även om jag hade några tunga bottennapp 2003 och 2006. Men sen vände det uppåt igen. Stanna där uppe, tack.

Vad vill jag ska hända de närmaste 10 åren då? Tja ungefär som vanligt, tror jag. Jag hoppas verkligen på:
- En bebis, helst två, men gärna inte samtidigt

- Sluta röka för evigt

- Sluta matnoja, hitta den där sunda relationen till mat som alla pratar om (OBS – måste bli smal då förstås…)

- Vilja träna regelbundet

- Fortsätta ha alla mina coola vänner, min fina familj och min bästa bästa man runt omkring mig

- Fortsätta ha roligt på jobbet, bli ännu duktigare

- Bli aprik (minst sannolikhet på den, men önska får man)

- Om inte aprik så åtminstone rik nog att köpa min drömbostad, eller en modifierad version av den.

- Vara frisk, jag och alla andra

- Fred på jorden

- Att jag ser lika gammal ut om 10 år som nu (helst utan hjälpmedel)

- Åtminstone en färdigskriven och utgiven bok

- Tid, ork och lust att ha roligt varje dag.


Jag det var väl en liten ödmjuk lista. Det mesta är väl inte alltför mycket att begära. Eller?

Sur

Vi har haft det alldeles jättemysigt. Vilat, läst, sett på film. Jag har fått fina julklappar, alldeles för fina och det visade sig vara ok att för första gången i mitt snart 35-åriga liv fira jul med andra än mina föräldrar. Det var roligt hos mina svärföräldrar också, maten var lika god och man fick gå och lägga sig att sova middag. Alas, julen var bra.

Fast mest är jag sur, irriterad och osocial. Har ingen lust med någonting. Min man är en veritabel ängel som passar upp mig som vore jag shahen av Iran men han har inget för det. Jo, i min lilla bok med guldstjärnor förstås, men inte just nu. Hoppas jag minns detta och återgäldar någon dag då jag är på gott humör igen. Om den dagen nu behagar infinna sig.

Annars var vi på Stadsmuseet och titta på utställningar av SVD's pressbilder. Den var fin. Nu lagar han mat och har varit och köpt biobiljetter. Jag surar vidare.

Inte ledig än

Bara två dagar kvar. Två långa känns det som. Jag har längtat efter ledighet. Oh well.

I alla fall, i fredags var jag så trött att jag nästan dog och dissade skumpan på jobbet för att gå hem och lägga mig. Trodde jag. Precis när jag skalat av mig kläderna och lagt mig fint tillrätta ringar fadern. Jag hade hoppats att han hade glömt. Att vi skulle ses. En minut senare kommer maken hem och berättar att svågern fått jobb och är på ingång. Så jag får snällt klä på mig igen, öpna julklappsskumpan från jobbet och fira det väldigt väldigt roliga. Extra glad är jag för att jag verkligen gillar hans nya jobb och förmedelade kontakten. Hurra hurra. Sen kom pappan och vi gick till Grogg och åt hamburgare. Det var gott. Och roligt. Jag skickade hem honom vid elva och gick förbi Pet Sounds för att titta på min man men orkade bara stanna i fem minuter . Sen var det jag och sängen. I love.

Och god trevlig middag på lördagen, läsa och titta på TV hela söndagen. I love even more. Och nu sitter jag som sagt och räknar ner timmarna till jag får vara ledig. Bara 14 kvar.

Efter festen

Glöggfesten blev väldigt väldigt rolig. Halv fem gick jag och lade mig, då var det fortfarande tre gäster kvar. Vet inte när de gick men man kan ju ana att det var sent eftersom min man sov till sex på kvällen dagen efter. Jag vaknade halv tio, var hungrig som ett djur i flera i timmar innan jag gick in köket och länsade kylskåpet på kakrester. Många sådana. Goda. Jag hade bakat väldigt många olika saker, kakor, kolor och så vidare. Nu vet jag varför jag inte brukar göra det. För att jag inte kan behärska mig. Vilket är läskigt. Jag bör inte ha sådan mat hemma. Framförallt inte i sådana mängder. Vad jag ska göra åt allt som fortfarande finns kvar vet jag inte. Jag antar att det blir en vecka i självbehärskningens tecken. Så får jag hoppas att någon annan äter upp det så länge. Men i alla fall, vi har så roliga härliga vänner så det är nästan inte sant. Och de blandar sig bra utan att känna varandra.

Idag tänker jag äta fläskpannkaka med rårörda lingon. En lite mindre portion, men längtar så mycket efter det, är ju faktiskt typ bakis fortfarande, väldigt väldigt trött i alla fall. De sista fyra avsnitten av West Wing också. Premium. Fast egentligen vill jag ha blodpudding. Järnsug.

Nästan helg. Igen

En vecka som har gått fort. Och de tre sista skälvande timmarna verkar sega sig fram. Vill gå hem nu. För när jag kommer hem står det en gran i vardagsrummet. Hoppas jag verkligen, eftersom jag vill hänga upp mina nya fåglar.
Annat som står på agendan är att baka mjuk pepparkaka, mandelmusslor, bondkakor, tryffel och knäck. Och lika mycket annat imorgon. Jag ska försöka äta väldigt lite av det, jag brukar må så väldigt illa av socker. Stora mängder socker. Imorgon kommer minst 25 personer plus barn och sånt för att bli höga på socker. Roligt. Längtar. Men längtar lika mycket till att komma hem, släppa den här veckan och fortsätta framåt. Mot ledigheten.

2 år

Gårdagen var den allra ljuvligaste. Två hela år sedan min man och jag träffades första gången och blev blixtkära i varandra. Vi ville fira det. Först tänkte vi ta in på hotell som vi brukar och jag vet faktiskt inte varför den planen fallerade, något hände på vägen och det glömdes bort. Istället gick vi hem efter jobbet och öppnade en av de dyra fina flaskorna med Bollinger vi fick i bröllopspresent. Vi drack den och bytta om till nya fina kläder, jag hade till exempel fått en alldeles perfekt Filippa K-klänning av mig själv. Han hade ny skjorta. Och jag är en dålig fru för jag hade inte ens funderat på att köpa presenter till honom och fick skämmas alltför mycket när han halade fram sina till mig, en biljett till Eldkvarns julkonsert och en ask med handblåsta julgransprydnader från 50-talet. Små fina fåglar. Jag blev jätteglad och kommer nu ägna flera veckor åt att hitta bra kompensationsjulklappar.

I alla fall, vi åkte ner till Zink Grill och åt middag, drack mer champagne och väldigt gott rödvin som jag såklart har glömt vad det heter. Jag åt Chèvre Chaud och Oxfilé med potatispuré, och en drink till dessert. Han åt andra saker som var fina. Allt var så sjukt sjukt gott. Vi blev väldigt mätta och fulla och tog en taxi till Pelikan där vi satt i ett hörn och pratade om vår framtid tillsammans. Väldigt väldigt mysigt och romantiskt. Sen somnade jag på mindre än fem sekunder när jag kom.

Jag älskar min man väldigt väldigt mycket och är tacksam över att jag har hittat honom och att vi har det så fint. Tack.

Planekonomi

Nytt år och nytt decennium alldeles runt om hörnet. Jag tänker då inte göra upp några storslagna tioårsplaner, men en liten ettårsplan kan jag allt kosta på mig. Eller flera. Jag har i alla fall en finansiell plan som jag vill följa, jag har några mål jag vill uppnå. Den här planen utgår från att jag har full inkomst hela nästa år. Det hoppas jag egentligen att jag inte har, men vi får väl se hur det blir med det. Men om:
- Öka sparkapitalet med 30 000
- Våga ge mig in på lite mer avancerade investeringar än sparkonto. Säg 12 000 i aktier, det är 1000 kronor i månaden det. Kräver att jag läser på lite mer, men det borde jag hinna.
- 20% av min disponibla inkomst ska gå till sparande
- Köpa en byrå för 7000
- Sätta en klädbudget per månad som MÅSTE hållas. Som det ser ut i mina diagram tar kläder lika stor plats som boendekostnad. Inte bra. Säg 1500 per månad. Och helst, helst, helst bara fina grejer. Måste ha avvänjning från HM.

Detta borde gå. Borde alltså. Jobbigt att det är så många många saker som jag bara måste HA. För vad då, jag måste ju inte ha någonting, mer än kärlek. Nej, ska vänja mig av vid ska ha. Och om saker nu sker som gör att jag inte kommer jobba hela året får jag väl modifiera planerna. Går också.

En ganska vanlig onsdag i mitt liv

Om ni alltid har undrat över hur en dag i mitt liv ser ut så kommer den fullständiga redogörelsen här:
07.00 Klockan på telefonen ringer. Jag snoozar
07.09 Klockan på telefonen ringer. Jag snoozar
07.18 Klockan på telefonen ringer. Jag snoozar
Osv fram till
08.14 Klockan på telefonen ringer. Jag blir skitsur, slänger benen över sängkanten. Går in i köket och sätter på en kastrull med ett ägg i.
08.16 – 08.20 Jag duschar med stängda ögon.
08.20 – 08.30 Jag klär på mig. Idag gick det fort och bra, sminkar mig och kammar luggen.
08.30 – 08.40 Äter ett ägg, en clementin och dricker ett glas vatten.
08.45 – 09.00 Pussar på min man, går väldigt fort till jobbet ety det är helt svinkallt ute. Flåsar upp tre trappor och ramlar ner på min skrivbordsstol
09.05 – 09.25 Jag äter frukost med mina kollegor. Inte. Jag tittar på när de äter frukost. Vi diskuterar några kunder, och särskilt en som sitter i våra lokaler några veckor och som inte riktigt fattat grejen med att duscha ofta. Han är inte där.
09.25 – 12.00 Jag läser, twittrar, facebookar, skriver klart en offert, skickar offerten, skriver tre fakturor och lägger dem i kuvert. Under tiden ringer det hundra tusen gånger på vår kontorstelefon och jag som sitter närmast måste svara. Det är nästan aldrig till mig. Sen fortsätter jag läsa mail, svara på mail och läsa in mig på ett några dokument som kommer ligga till grund för ett strategidokument jag håller på att skapa.
12.01 – 12.10 Kommer på att jag ska äta lunch med D på Medelhavsmuseet, är försenad och ringer taxi. 9 minuter senare är jag där. Han har inte kommit ännu.
12.15 – 13.30 Vi äter en fantastisk lunch, skvallrar om gamla kollegor, och jag försöker rekrytera honom. Han är inte helt emot.
13.30 – 14.00 Jag går upp till NK för att lukta på en parfym och promenerar sedan snabbt tillbaka till jobbet. Solen skiner och då gör det inte så mycket att jag fryser.
14.00 – 15.00 Jag skriver en företagspolicy för agerande och användande av sociala medier för en kunds räkning
15.00 - 15.15 Möte med kollega. Jag sätter igång honom i ett projekt vi ska arbeta i. Förhoppningsvis. Han får instruktioner och rapporterar tillbaka på måndag.
15.16 – 17.45 Fortsätter maila, twittra och facebooka och skriver samtidigt på min strategi om agerandet före man ger sig in i de sociala medierna. 7 sidor blev det. Bedömer ytterligare 3 och kanske två korrvändor innan jag är nöjd. Morgondagens huvuduppgift.
17.45 – 17.46 Kollar upp ingredienserna till fisksoppa på nätet
17.46 – 18.15 Jag går hem, svänger förbi Ica på Folkungagatan och köper ingredienser till en fisksoppa. Min svåger och min babysis kommer på middag klockan sju.
18.15 – 19.00 Lagar fisksoppan, gör vitlökssmör som jag lägger på bröd och petar in i ugnen. Tar ett glas vin och en cigg i köksfönstret med jag twittrar från telefonen. Hinner plocka undan lite också. Min man kommer hem och är snygg.
19.00 – 22.30 De kommer hem till oss, vi äter, pratar och dricker vin. Halv elva måste min man gå och lägga sig eftersom han måste gå upp klockan fem. Han kör iväg oss hemifrån.
22.30 – 01.00 Och vi går till Pet Sounds istället. Där dricker vi vin bredvid Michael Nyqvist. Han är rätt kort.

Kan nog påstår att det var en av de lugnare dagarna på jobbet, vanligtvis brukar lunchen bestå av lite micrad mat i köket och ätas på 15 minuter. Det brukar vara fler möten också. Idag var jag förskonad och kunde jobba på rätt effektivt utan allt för många störningar.

Läs- och bokprojekt

Åh, jag har ju ett jätteunderbart läsprojekt på gång. I min barndom älskade jag Maria Lang och Stieg Trenter oändligt mycket. SÅ mycket att jag nu bestämt mig för att köpa alla deras böcker, ca 80 st, i en särskilt fin pocketupplaga från 60-talet. Två olika upplagor eftersom det är olika författare, men ändock. Först när samlingarna är kompletta får jag börja läsa om. LYCKA. Jag har en tredjedel nu ungefär. Go Tradera. Älskar.

Läs- och bokprojekt

Åh, jag har ju ett jätteunderbart läsprojekt på gång. I min barndom älskade jag Maria Lang och Stieg Trenter oändligt mycket. SÅ mycket att jag nu bestämt mig för att köpa alla deras böcker, ca 80 st, i en särskilt fin pocketupplaga från 60-talet. Två olika upplagor eftersom det är olika författare, men ändock. Först när samlingarna är kompletta får jag börja läsa om. LYCKA. Jag har en tredjedel nu ungefär. Go Tradera. Älskar.

Husmorsknep för oduglingar

Om man ska göra vitlökssmör så går det jättebra att micra smöret i 5 sekunder innan man blandar det med vitlöken. Ny upptäckt. Borde ha kommit på det förut.

Varm i hjärtat

Min brist på blyghet gör att jag alldeles, genast, nu måste publicera en väldigt, väldigt fin kommentar jag fått i ett mail om bloggen. Jag blev så glad att jag dessutom blev alldeles röd i ansiktet. Så här fjäskar man allra bäst för mig:
Men framförallt så knockar du mig med din charm, ditt språk och ditt oändliga ”det”.

Ville bara säga det.

Och du som tyckte att jag skulle dumpa min man för det mindre kärleksfulla mottagandet förra söndagen: nej, det tänker jag inte göra. Han hade en dålig dag och betedde sig mindre önskvärt, men starkare än så är nog min kärlek. Han har kompenserat det. Och jag beter mig tyvärr inte alltid föredömligt. Säger de.

Jag vill lukta jättegott

Jag är inte ett jättefan av parfymer. Jag har nästan alltid en på mig men har väldigt svårt att hitta någon jag tycker riktigt mycket om. Så i fredags, på konferensen i Trosa, hade hotellet ett föredömligt utbud i hotellrummen. Såväl schampoo, balsam, tvål och bodylotion från Byredo, i doften Tailor’s Cotton. Åh, jag nästan dog så alldeles underbart var det. Jag snodde med mig den lilla tuben body lotion hem och har gått och sniffat sedan dess. Så idag var jag tvungen att gå till NK på lunchen och leta efter själva parfymen, men den serien har givetvis utgått och bearbetas om till nya serien Blanche. Den parfymen finns redan idag. Den luktade likadant, vad jag kunde minnas, jag sitter här och luktar på min handled hela tiden. Ljuvligt helt enkelt, påminner om Clean parfymerna, men luktar liksom vuxnare på något sätt. Priset är också vuxet, 950 kronor flaskan. Jag önskar mig den i julklapp. Och i år har jag varit väldigt snäll. På gränsen till outhärdligt snäll faktiskt. Något annat behöver jag inte.