Bekämpa det onda

OK, nu är det allvar. Vågar inte riskera hamna i det där hålet igen. Skärpning faktiskt. Så denna vecka:

 - inga alko

 - mycket promenader i dagsljus

 - nyttig mat

 - inte gå lägga mig senare än 22. Någon endaste kväll.

Om själen ska må fint måste kroppen göra det. Snäll mot kroppen är så nödvändigt. Så nu är jag det. 

Men orkar inte ta mig ut och springa som jag hade bestämt mig för. Inte bra, men får kompensera på onsdag morgon istället. Lovar lovar. Mig själv.

Jag mår nog inte så bra nu

Jag tror faktiskt att jag har en lättare depression på gång. Åtminstone är det en rejäl sänkning av min serotoninhalt. Och det är ju verkligen löjligt eftersom allt är så dandy nu, med nya fin lägenhet, stundande bröllop och love love love. Fast det kan tydligen bli så ändå.

Här är tecken som tyder på det:

 - jag är ALLTID trött

 - Jag känner hela tiden jättemycket stress, mest för jobbet, det är nästan outhärdligt men även små saker som att tömma askan ut kakelugnen ligger och gnager i veckor och blir en oöverstiglig uppgift.

 - jag äter jättemycket. Jag äter jättemycket fel saker, som jag gjorde när jag var sjukskriven för depression för 6 år sedan. Jag äter för att jag har tråkigt och är håglös och får därefter dunderångest. När jag mår bara lite dåligt, eller när jag mår bra, har jag inte det förhållandet till mat. Möjligtvis inte ett perfekt sådant, men ett helt annorlunda.

 - Jag har ingen lust med någonting, vill inte träffa folk, och får ångest över att jag inte träffar mina vänner och blir ledsen när de inte hör av sig. Men vadå, det gör ju inte jag heller. När jag tänker efter. Det ENDA jag vill är att vara hemma i lägenheten, ha min kille någonstans omkring mig och god mat att äta. Oavbrutet.

 - jag ser inte ett dugg fram emot bröllopet, det känns bara skitjobbigt och mycket att göra, och jag kommer ändå inte hinna bli så där smal som jag hade önskat. Vill bara vara gift.

Ska VERKLIGEN försöka träna mig bort ur det här tillståndet - träning förändrar den kemiska halten i hjärnan, träning kan vara botemedlet. Om det inte blivit bättre om en månad går jag till doktorn. Deal?

Så gammal, plötsligt

Det beror ju på vilken nivå man lägger sig på. Eller vilken nivå som numera är realistisk. Det är inte bara siffran i min ålder som gör det längre. Jag ÄR verkligen min ålder. Om inte mer. Igår kväll - fin pub på jobbet med ostar och annat gott. Vi hade väldigt roligt och jag hade nog tänkt att vara några timmar till men klockan nio var det tydligen dags för mig att snabbt ta mig hem. Tänkte gå till PSB där min DJ-snubbe spelade men skulle bara vila lite först. Halv två klädde han av mig kläderna jag somnat i och 05:17 i morse hade jag sovit klart. Jaha. Så jag har varit uppe sedan dess, och börjar känna mig lagom mosig nu, klockan fem. Hur jag ska orka hela natten, eller halva åtminstone på Le Bar Rouge är en gåta. Och trots att jag hade lovat mig lediga lugna helger har jag jobbat fyra timmar, städat, tvättat och jag vet inte exakt hur 12 timmar kunde försvinna från mitt liv. Tolv lediga timmar.

Istället för en liten eftermiddagslur smiter jag till Ica och handlar, det blir helstekt oxfilé och chèvresallad ikväll. Den här helgen råder ingen finanskris på Bondegatan. (Den var typ asbillig, så det blir filé fyra dagar i sträck nu. Men ändå)

Post-semestersyndromet

Ohh så sorgligt, min fyra semesterdagar är snart till ändå och jag är galet trött samt har väääldigt ont i en ljumske. Eller så här då:

Fjällen var väldigt fint, strålande sol, fräknar på näsan, både längd-och utförsåkning. I love so much. Måste göra mer här i livet, det var alldeles ljuvligt. Sinnessjukt mycket mat, jag är trind som en julgris nu och konstant jobbångest hela veckan men lyckades låta bli mailen. Ska bli väldans kul på jobbet imorgon. Not. Och lyckades göra något skumt med höger ljumske, vet ej vad, men det leder till att promenaden ner till gymmet nu blir inställd. Jag får ta tunnelbanan trots solskenet, kan inte svika min PT, får propsa på överkropp idag.

Och så tröttheten, blev väckt halv tolv igår kväll av systern som bestämde att vi skulle köra ner då istället, ety smittohärden var sjuk. Så, packa ihop i ett nafs, halvsova samt underhålla barnet hela vägen ner, kom innanför dörren klockan sex i morse, sov till halv nio. Nu ser jag i kors. Men har ändå hunnit gå runt Årstaviken idag. Som man ska på semestern. Men inget mer.

Nu gymma och sen date med min kille. Kuligt. 

Lite gnällande i slutet av dagen

Jag blir lite sur på mig själv som inte sjunger Halleluja hela dagarna för att jag har det så jävla jävla bra. Jag har ju det. Galet bra!

Jag har den finaste mannen. Som jag ska gifta mig med! Och det kommer bli underbart, men också väldigt väldigt roligt. Yay! Och så hittade jag ju faktiskt honom. Och vi hittade vårt drömhem. I alla fall i den här prisklassen. Och jobbet, och vännerna, och familjen och yada yada.

Men det gnager hela tiden. Om jag inte oroar mig för jobbet oroar jag mig för pengar eller den framtida, än så länge väldigt avlägsna bröllopsformen. Eller något annat. Faktiskt aldrig längre för mannen. Det var hela tre månader sedan jag hade sådan ångest. Nåden är stor.

Jag borde. Borde verkligen njuta. Borde verkligen ta tillvara på mina talanger, borde göra något annat än gå hem från jobbet varje dag och jobba lite mer/vara rastlös. Orkar inte träffa vänner, och träffar aldrig DJ-snubben ändå, våra scheman är inte särskilt kompatibla. Vi är fortfarande två ungkarlar som bor ihop. Så jag ligger mest soffan och väntar. På inspiration, lugn och mannen. Det gör mig inte lycklig. Längtar till ljusare och varmare tider så det känns meningsfullt att vara utomhus efter jobbet. Och så ska jag hänga med vännerna mer. Det är roligt.

Lite gnäll i slutet av dagen.

Förberedelser

Ikväll har jag:
1. Sovit
2. Läst Filter
3. Packat
4. Gjort matlåda till bilresan
5. Druckit två glas vin

Klockan tolv slutar min kille jobba, vi ses som vanligt tio över på Pelikan och får en hel timmes kvalitetstid innan jag måste sova. Oh lovely days.

Imorgon bitti klockan nio hämtas jag upp av systern, svågern och smittohärden får lång resa till fjällen. Skidor. Hoppas jag. Det är bara jag som fortfarande vill åka, jag hoppas inte jag blir för lat för det. För jag behöver verkligen vila. Verkligen. Sinnessjukt utarbetad med en stressnivå som slår det mesta jag varit med om tidigare. Inte bara mycket, utan påfrestande mycket ansvar som gör att det gnager ständigt i hjärtat. Men det får gå. Hur som helst är jag tillbaka på jobbet på fredag, förhoppningsvis i ett stycke och väldigt mycket piggare. Och då spelar min DJ-snubbe på Pet Sounds, det är roligt, fast hångel blir det väl inte heller. Men jag kommer ju ta med datorn och smygjobba lite. En viss kund ställer till det just.

Trötter

Om jag fick välja skulle jag gå och lägga mig nu. Så är det alla dagar nu för tiden. Jag är dödstrött men vågar inte somna före tio. Vågar inte vakna klockan fyra och ligga och vrida mig i sängen. 

Jag lägger mig och läser men ögonen ramlar ihop. Jag sätter på TV:n och ögonen ramlar ihop.

Och dessutom plågar min PT mig värre än döden. Om tre veckor ska vi mäta resultat. Damn. Måste sköta mig som fan för att se till att det blir någon skillnad. Den där nättheten jag hade för två veckor sedan har jag för länge sedan begravt i ost, och marängsuisse. Fast gott var det. 

Imorgon postar jag inbjudningskorten till bröllopet. De till mina gäster. Min DJ-kille har inte skrivit sina ännu. So his problem!

Jämna tal

Lite besatt av struktur är jag. Och jag har bloggat dåligt sista året. Men har 165 inlägg kvar till 1000. Vore fint att skriva det 1000:e dagen jag gifter mig. Som ett slut på gnällandet. Inte för att jag tror att behovet tar slut då. Men bloggen startade ändå 2005 i någon form av misär. Har varit ganska mycket misär. Vore fint att sätta punkt vid 1000. Vore fint att avsluta i någon form av lycka. Och även om jag inte slutar, vore fint att nå jämnt tal på en drömdag. Shit, måste uppa bloggandet. 

Saker man gör på fyllan

1. matlådor.  Tänker ta peppar ur den provisoriska påsen i skafferiet. Tittar inte så noga. När jag steker känner jag lukten av ingefära. Min kille ställde in ingefärapåsen jag använder till filen på morgonen i kryddskåpet. Logiskt. Men väldigt konstiga köttfärsbiffar. Utan vin hade jag sett det. Dah.

Fredag kväll

Nu tog världens längsta arbetsvecka slut. Äntligen. Inte får jag träffa min DJ-snubbe heller, han är i Umeå och DJ:ar. På söndag blir fint. En veckas separation, fast vi har ändå delat säng ca 4 timmar per natt.

Jag firar detta med middag ikväll med Isa och AM, jag skall pochera ägg. Jag gillar.

Och nu ringde det på dörren, mer än så här blev det inte.

Gnäll

Egentligen är allt i mitt liv alldeles underbart. Jag undrar om det är därför livet är så jävla jobbigt. Det jag har nu, har jag drömt om i åratal. Jag trodde inte ens att det var möjligt att få allt detta, att jag kanske inte var värdig. Men istället för att njuta ser jag det mesta i svart. Jo, jag gör ju ofta det, jag är ju kanske inte den mest positiva människan, men jag börjar undra om det är så att jag inte ens låter mig njuta ordentligt. Just nu är ett sådant tillfälle då jag verkligen borde göra det. Men jag kan lista mycket skit, som att när livet är perfekt blir det lilla jobbiga kolsvart. När livet är skit är det ändå nästan som att det är uthärdligare, för att jag inte förväntar mig något fint. Alls.

Allt det här är fint nu:
- världens mest underbara man. Snart min. 18 juli. Fint bröllop att planera
- Likaså lägenheten, jag älskar den, kan man bo så här?
- Skitkul jobb. För det mesta
- Väldigt roliga och fina vänner
- Skojig och frisk (ingen jinx) familj, ny som gammal
- Duktig med träning, och resultaten kommer

Vad fan finns det för mig att gnälla över?

Skraporna

Det är någor med 50-60-talsskrapor. Jag gillar höga hus. Verkligen. Och jag gillar verkligen 50-60-talet. Men höghusen, not so much. Men något är det eftersom jag alltid dras dit. Jag bor vid skatteskrapan. Jag jobbar vid hötorgsskraporna. Och innan jag flyttade bodde jag nästan vid Folksamskrapan. Jag kanske behöver dem.

Onsdag 11 mars

Bra saker:
- jag fick gå på mässa och slippa ha kunder up my ass
- jag har bakat muttårta till mina utvecklare inför projektutvärderingen imorgon
- Jag har sprungit 30 minuter trots att jag nästan dog under tiden. Bara en gång kvar den här veckan
- Av resterna från tårtan har jag gjort maränger till helgens festiviteter
- Tre matlådor

Inte alls så bra saker
- Så många många mail som inte är besvarade. Någonsin
- Jag borrade inte upp nya bokhyllan. Orkade inte
- Jag har druckit vin, och rökt
- Jag har ätit chokladtårtesmet till middag
- Jag har fortfarande inte köpt skidbyxor till skidveckan som väldigt snart kommer


Lika många av varje, och det mest allvarliga på neggolistan är mailen. Men det är återkommande ondhet. Som aldrig går över.

Världens tråkigaste inlägg. Men ok då.

Kista?

Jag är helt sinnessjukt trött. Antingen sover jag dåligt eller så är det något annat, men de två senaste arbetsdagarna har varit överjävliga. Idag var jag dessutom tvungen att åka till en mässa, i Kista. Vet ni hur fruktansvärt långt Kistamässan ligger från civilisationen? I snöstorm. Nej, just det.

Men sen sprang jag 30 minuter, första gången på fem veckor och det gick över förväntan, tränade med min PT och nu är både kroppen och hjärnan möra.

Gick hem och fortsatte bygga min sänggavel. Man kan säga att den är klar nu, fast den inte blev så snygg som jag hade hoppats. Och så slarvade jag lite också, som vanligt. Men den får duga. Ett tag.

Nu duschen, sängen, sova, mer konferens imorgon, mer träning, och ytterligare en dag utan vin. Ytterligare en dag utan socialt umgänge. Jag orkar helt enkelt inte. Men fredag och lördag blir bra istället, jag laddar till dess.

Och en lördag

I morse var jag bakis som en örn men gick ändå upp halv nio och jobbade i fyra timmar medan jag samtidigt gjorde frukost på sängen till killen så att han skulle kunna släpa sig upp och gå till jobbet. Tror att jag lyckades ordna lite bra saker ändå, skrev ett långt undergivet mail till kunden, ett argt mail till utvecklarnas chef där jag ingående beskrev hur skitdåliga de var, ett ännu längre mail till dem med instruktioner till dem. Nästa vecka kommer bli hell week, all denna press plus en mässa i två dagar som jag måste vara på = jobba som fan hela kvällarna. Som tur är jobbar DJ-snubben kväll hela veckan. Så jag hinner alltså.

Men SEN vände det. Mamma, pappa, syrran och den lilla smittohärden kom hit och fikade i fyra timmar. De hade med sig väldigt mycket gott bröd och croissanter, födelsedagspresenter och massor med pussar från det söta barnet. Det var fyra väldigt fina timmar. Sen domnade jag och vaknade att cateringfirman ringde på med mat vi ska prova till bröllopet. Den var rätt god faktiskt, vi sk snacka mer med dem. Och nu ligger jag i soffan i världens bästa lägenhet, världens bästa kille äter nachos och kollar på film och jag har en intensiv kärleksaffär med mina nya vackra dator och gott vin.

Dessutom har träning och mat gett resultat. Jag har jeans på mig som jag aldrig trodde jag skulle kunna använda. Nu gäller det att fortsätta. Så Sessan, jag hänger med på promenad imorgon! 

En fredag

Det var en fredag från helvetet, åtminstone första delen. Var tvungen att gå upp alldeles för tidigt och flyga ner till Malmö för möte. Hann klippa luggen medan vi väntade och det blev helt snett så jag har varit tvungen att korrigera med köksaxen idag. Sen fick jag mail från världens argaste kund och jag försökte begränsa skadan bäst jag kunde, ringde utvecklare och bad dem anstränga sig en aning. Det lovade de att göra. Det gjorde de inte. Inte tillräckligt i alla fall, när jag kom hem såg det ut som fan i utvecklingsmiljön och jag fick så mycket ångest att jag började gråta. Men mötet i Skåne gick väldigt bra även om jag hade ett rätt hårt tryck över bröstet hela dagen, en magkatarr som hette duga och dessutom förstörde jag hela dagen med fel jävla mat. Skitdag alltså. 

Men jag flög tillbaka, försökte reparera skadorna men inte fan gick det. Är livrädd för argt telefonsamtal på måndag. Min kille var väldigt väldigt fin och tyckte att vi skulle ställa in kvällen för att jag mådde skit och lagade sedan middag till mig. God sådan och dessutom enligt mina krav trots att jag sa att han inte behövde.

Klockan åtta kom massor med människor hit, gamla och nyare vänner, jag drack skitmycket vin och blev mycket gladare. Sen såg vi Glasvegas på Debaser och jag blev både fullare och gladare. Lyckligtvis fick jag somna i min killes armar och det räddade hela dagen. 

Romantik

Jag lever på en stressnivå som absolut inte kan vara hälsosam. Det är alldeles för mycket på jobbet, framförallt jobbiga grejer och massor med ansvar. Vill få lägenheten färdigfixad men jag har blivit sambo med en sengångare så det kommer typ aldrig att ske. Likaså bröllopsplaneringen. Idag är målet att sätta inbjudningarna. Så att vi kan skicka ut dem, före bröllopet.

OCh sen det där med klänning, hår och mat och allt det där andra påfrestande man tydligen måste tänka på när man ska gifta sig.

Fast en sak är ljuvlig, och det är att jag verkligen gillar att vara sambo med den här mannen, sengångeriet till trots. Även om jag sover, håller han om mig hårt varje natt när han kryper ner. Och släpper inte taget förrän jag sträcker mig efter väckarklockan på morgonen. Det är väldigt romantiskt alltihop.