Gnäll

Egentligen är allt i mitt liv alldeles underbart. Jag undrar om det är därför livet är så jävla jobbigt. Det jag har nu, har jag drömt om i åratal. Jag trodde inte ens att det var möjligt att få allt detta, att jag kanske inte var värdig. Men istället för att njuta ser jag det mesta i svart. Jo, jag gör ju ofta det, jag är ju kanske inte den mest positiva människan, men jag börjar undra om det är så att jag inte ens låter mig njuta ordentligt. Just nu är ett sådant tillfälle då jag verkligen borde göra det. Men jag kan lista mycket skit, som att när livet är perfekt blir det lilla jobbiga kolsvart. När livet är skit är det ändå nästan som att det är uthärdligare, för att jag inte förväntar mig något fint. Alls.

Allt det här är fint nu:
- världens mest underbara man. Snart min. 18 juli. Fint bröllop att planera
- Likaså lägenheten, jag älskar den, kan man bo så här?
- Skitkul jobb. För det mesta
- Väldigt roliga och fina vänner
- Skojig och frisk (ingen jinx) familj, ny som gammal
- Duktig med träning, och resultaten kommer

Vad fan finns det för mig att gnälla över?