Post-semestersyndromet

Ohh så sorgligt, min fyra semesterdagar är snart till ändå och jag är galet trött samt har väääldigt ont i en ljumske. Eller så här då:

Fjällen var väldigt fint, strålande sol, fräknar på näsan, både längd-och utförsåkning. I love so much. Måste göra mer här i livet, det var alldeles ljuvligt. Sinnessjukt mycket mat, jag är trind som en julgris nu och konstant jobbångest hela veckan men lyckades låta bli mailen. Ska bli väldans kul på jobbet imorgon. Not. Och lyckades göra något skumt med höger ljumske, vet ej vad, men det leder till att promenaden ner till gymmet nu blir inställd. Jag får ta tunnelbanan trots solskenet, kan inte svika min PT, får propsa på överkropp idag.

Och så tröttheten, blev väckt halv tolv igår kväll av systern som bestämde att vi skulle köra ner då istället, ety smittohärden var sjuk. Så, packa ihop i ett nafs, halvsova samt underhålla barnet hela vägen ner, kom innanför dörren klockan sex i morse, sov till halv nio. Nu ser jag i kors. Men har ändå hunnit gå runt Årstaviken idag. Som man ska på semestern. Men inget mer.

Nu gymma och sen date med min kille. Kuligt.