Trägen vinner ju ändå

I söndags sprang jag en mil hemma i skogen och PLÖTSLIGT fick jag utdelning på 14 månaders nötande. Det var liksom inte jobbigt, kroppen bara funkade och jag mådde fantastiskt efteråt. Kände att jag kanske kommer klara halvmaran ändå. Om jag inte blir sjuk. Tre på jobbet är sjuka nu, samtidigt som jag vabbar Gunnel. Det känns hyfsat sannolikt.

Köpstopp #7

Det är ju inte ett heläkta köpstopp för jag köper ju saker. Men av alla de grejer jag har köpt sedan 1 juli så är det få som inte passar till undantagen. Jag har köpt startplats i Midnattsloppet och en vätskeryggsäck. Ett läkarbesök, ett sjukt dyrt besök hos tandhygienist, ett dito hos frisören och några utekvällar. Tycker alla är ok. Idag har jag dock köpte tre saker varav endast en kan tänkas vara förbjuden. Eller kanske två. Det jag tycker är godkänt är stora flaskor hårfärg från någon tysk sajt som Sessan sagt åt mig att köpa så att hon kan färga min utväxt istället för att jag lägger 750kr var fjärde vecka hos frisören. De kostade 300. 

Det andra är en resa till Malmö i november till min äldsta vän Camilla. Resan köptes för eurobonuspoäng och kostade utöver det 241kr. Inte på godkända listan men umgänge vill jag prioritera.

Det tredje är en ny svart pennkjol som jag använder mycket på jobbet. Den gamla är lite för trång och jag hade fått presentkort så jag betalade 200. Känns som bra investering också, trots att jag med den verkligen bryter köpstoppet.

21098 meter

Lagom till att jag hade bestämt mig för att INTE springa halvmaran FÅR jag en plats, som jag först hade tänkt betala 700 för (bra för köpstoppet!). Nu måste jag försöka trots att jag inte sprungit tillräckligt långt innan och att min ischias icke är bra. Därför ligger jag på en tennisboll vareviga kväll, och kommer vara nervös i tre veckor. Men måste båda träna pannbenet på att jag visst klarar det samtidigt som jag ska acceptera om höften sviker mig. Känner samtidigt pirr i magen på tanken att jag kanske klarar det och då har nått ett stort och svårt mål. Det vore ju häftigt att få uppleva det.

Har fortfarande ont men det känns bättre. Låg på tennisboll och foamroller i tre timmar igår och kommer fortsätta ikväll. Cyklade till jobbet och det gick också bra. Ska provspringa på onsdag igen. Har inte släppt drömmen om halvmaran ännu. 

Nåväl. Jobbar och är opepp. Vill ha sommar och ledigt. Sigge gillar skolan och är just nu snäll, gosig och obråkig. Gunsy däremot är värre än någonsin. Morgonstressen hos oss är hemsk nu, för hon är oberäknelig och vi måste vara i skolan senast tio över åtta. I fredags tog det fyrtio minuter och det är en dryg kilometer. Hoppas det går över före vinterkläderna.

Ibland när jag är stressad och planerar alla olika delar i livet blir jag irriterad över att även min arbetsgivare ställer krav. Vill helst att det sköter sig självt. Kanske orimligt krav.

Just idag är jag stark. inte.

Så här ett halvt dygn efter Midnattsloppet som jag lyckades pressa min miltid med tjugo sekunder på. Det var roligt och det flöt på så himla himla bra, och jag är djupt tacksam för att jag envist springer uppför mördarbacken i Nackaresevatet varje gång. Det var några jävliga backar igår men jag orkade till och med springa om folk i dem. Hurra hurra. Sen gick jag på fyrtioårsfest hemma på gatan till klockan tre och dansade utomhus. Idag kan jag icke gå bra. Har fått mycket ischias och tror att jag får låta bli halvmaran, tror inte kroppen klarar dubbla sträckan på asfalt. Skog går an men asfalten knäcker mig. 

Känslan av att öka tempot och spurta in i mål, i mitten av Hornsgatan är dock värd smärtan några dagar. Säg tre. Idag blir det yinyoga framför tv'n och rumpmasssge på tennisboll.

Vill också göra surlistan

lObehagligaste jag vet: 
Obekväma sociala situationer. Att behöva ta ansvaret för hela samtalet själv. Meningslösa mingel. Män i grupp. Badhus. Hår i pooler. Att ha badkläder. 

Absolut inte min killtyp: 
Innebandykillen. I trekvartsbralla, tanktop och tribal. Utan intellektuell kapacitet. Dreadskillen i lila batikbralla, sandaler och spretigt skägg. Känns väldigt...smutsigt.

Äckligaste mat jag vet: 
Herregud. LEVERPASTEJ. Död åt den. Stenbitsrom, överkokta grönsaker, fabriksbröd, lamm. Dålig kvalitet på mat och tillredning. Är en fruktansvärd snobb som ibland genomlider mat jag inte älskar pga bekvämlighet. 

Blir arg på: 
Patriarkatet oftast. Egoistiska handlingar. Även mina egna. Min familj oftare än jag vill.

Sämsta bok jag läst: 
Satans jävlar vad jag hatar Paolo Coelho. Även Mons Kallentoft en hel del. Och så väldigt många andra producenter av ren skit.

Något som får mig att byta radiokanal: 
Radiokanal? Well, all sorts techno och house är för mig en försmak av vad helvetet kommer att vara.

Sist jag ville ta till knytnävarna:
Oftare än jag vill erkänna mot mina barn och min man. Gör det dock inte. Men det finns inga andra människor som gör mig så frustrerad.

Sämsta serien jag nyligen sett:
Girlboss. Hatar mig själv för sex halvtimmar jag inte får tillbaka.

Fulaste plagg jag vet: 
Allvarligt, trekvartslånga utsvängda jeans är inte fint på någon. Ballerinaskor. Senapsgult är en svår färg tycker jag, på alla plagg. Men framför allt, för små kläder och kläder som inte passar kroppstyp. Alla är fina i något. Hitta det.

Äckligaste drycken: 
Oboy. Gröna teer. Kokosmjölk.

Sämsta karaktär i film eller TV-serie: 
Joffrey? Svår fråga. Minns inte alla mina tv-serier och hur de äcklade mig.

Det skriker jag när jag blir arg: 
Vafaaaan. Eller som Sigge och Gunnel säger: afaan. Det där ordet som börjar på a som man inte får säga.

Idag packar vi ihop ovh stänger landet för i år. Det är så vemodigt. Grovsopor slängda, båten uppdragen, strax tar jag in utemöblerna. Detta är årets sämsta dag. Jag sörjde igår medelst en halv burk jordnötssmör. Och på onsdag börjar Sigge skolan. Dessutom måste jag springa nio kilometer idag och det har jag ingen lust med alls.

planering

En gång, för några år sedan insåg den stabila kroggruppen Grappagroupies att vi inte hade setts på ett halvår. Tidigare var det ju jämt. Och alltid. Åtminstone varje torsdag. Nu hade plötsligt livet och barn och den stora tröttheten kommit emellan. Någon vis i denna konstellation skapade den hemliga gruppen Vindrickarna med fasta datum för umgänge andra torsdagen i månaden.

Det är min fasta punkt.

Min kvarvarande länk till det riktiga jag.

Så oerhört glad för detta sammanhang, dessa människor, dessa vänner. Älskar dem mycket. Tryggt och roligt. Viktigt och utvecklande.

I maj åker vi på vår första gemensamma resa. Längtar osunt mycket.

den jag blivit ändå

Så här på bloggens tolfte år. Något annat. Jag tror det är ok, det är bara det att min identitet fick byggas till någon annan i så många åt. Skiftet har kommit omärkligt och ändå med en smäll. Men det kanske är precis detta som är livet. Lite coolt är det, att förändras mycket och ändå vara samma. Och må bra av det.

Livschocken det ändå är, i augusti varje år, att börja jobba igen. Alltså blä. Det är ju kul att vara där och träffa alla och planera hösten men jag tänker bara på att vara ledig lite mer va! Men denna vecka är lugn och ostressig och jag går jättetidigt varje dag och torsdag går jag till gymmet i flera timmar redan vid tre och fredag jobbar jag nog hemifrån, eller ja, går till gymmet några timmar och tar bussen och båten till landet och jobbar därifrån istället. 

Så det går väl an då.

Har också påbörjat min nedräkning till halvmaran. Är fortfarande så osäker på om det kommer gå. Springer inga långpass - det känns för jobbigt. Tränar mycket annat dock och jobbar på att äta riktigt bra och optimalt för träningen. Jag vill ändå försöka och ska ägna närmsta fem veckorna åt detta. Att optimera. Har min tolfte sockerfria dag. Så långt uppehåll har jag inte haft på evigheter. Det går bra. Jag mår bra men tänker många hemliga tankar om ett konditoribesök med många inköpta påsar. Ja. Kanske sen, men nu siktar jag mot min svåraste utmaning. Det SKA gå.

De är ju rätt gulliga, ibland

Nyss vaknade de, vände sig mot varandra och höll om varandra. De ligger och kramas när jag hör:

G: jag vill gifta mig med dig (till Sigge)

S: men det går inte! Då blir det inga bebisar. Jag vet! Vi behöver inte gå på bröllop, vi kan göra som killar när de ska ha bebis! 

Jag: adoptera?

S: ja, då kan vi Gunnel.

Alltså fy farao

Vad jag ogillar att semestern snart är slut. Men idag har jag jobbat hårt. En VVS-snubbe och en elektriker har varit här och dragit om tvättmaskinen så att tvättstugan just nu ter sig gigantisk. Har fått tvättpelare och därmed massor av utrymme. Har därefter städat och fixat i tvättstugan i flera timmar. Lite längre fram ska jag måla väggar, lister och golv. Och rensa varje liten millimeter från skräp. Älskar att rensa.

Har även hunnit vara och utväxtfärga håret och fick det så fantastiskt fint stylat med Beach wawes och allt. Vill alltid gå till frisören och styla håret nu, likt Blondinbella.

Har även: städat och rensat vinden och resten av huset. Har typ en dag av rensande och pillande kvar innan storstädet tar vid. Alltså min man. Under tiden jag rensat tar han badrummen, köket och tvättar alla fönster. Plus åket till Umeå i två dagar.

Och nu har jag nyss sprungit nio kilometer i mitt älskade nackareservat och vi ska strax gå ner till centrum och prova den nyöppnade vegetariska restaurangen Centan. Barnen sover borta. Yay!

OBS reflektion

Att denna blogg för tolv år sedan handlade om krogen, knulla och sprit. Nu bara om veganism, jämställdhet, småbarnslivet framför allt, och grå hår, gamla lår. Det är bättre nu, men det var lite roligare förr.

Veganism

Har kollat på lite för mycket dokumentärer om mat på sistone, tänkt på hälsa, mat, barn, och annat som har med detta att göra och känner mig, som alla andra, äcklad och trött på kött. Levde vegetariskt hela hösten. Oftast även veganskt men orkade inte fullfölja. Ändå sugen igen men har så himla himla svårt att utesluta mejeri. Ägg. Lax. Havskräftor. Räkor och ibland även salami. En god början är väl förstås att ta bort allt som inte är detta. Men jag är också trött och lat mamma. Jag vet inte.

Karriär och sånt

Det är ju rimligt att reflektera en del över sin karriär när man är ledig. Eller sitt jobb. Jag har inte ens tänkt fem minuter på det. Har nog aldrig hänt förut. Och märkligt nog har jag aldrig älskat mitt jobb lika mycket som nu. Undrar om det hänger ihop. Anyhow, här kommer en lista, som vore det 2007.

När jag var liten ville jag bli:

Om man med liten menar tillräckligt stor för att ha rimliga ambitioner som inte handlar om att bli känd och sångerska och annat som en tondöv passar mindre bra för svarar jag journalist och författare, från det att jag var tio.

Nu jobbar jag som/studerar jag till:

Chef för digitalt innehåll. Ansvarig för digital förändring. Lite sånt. Inte så sjukt långt från journalistiken som man kan tro. Jag anställer i alla fall journalister. Och är gift med en. Och har skrivit en publicerad bok. Och två ej utgivna. 

Det här har jag jobbat med under min karriär:

Herregud. Typ allt mellan 10-26 som gav stålars. När jag började jobba heltid vid 26 har jag typ jobbat fem år i finansbranschen, 10 år som konsult och chef inom kommunikation och digitalisering och nu sen ett tag inom telekom. Men det är same same egentligen. Alltihop.

Det bästa med mitt jobb eller utbildning är:

Det bästa med mina två examina, en jurist och en magister i ekonomi är att jag inte behöver plugga längre. Plus att de öppnar dörrar. Det bästa med mitt jobb är att människorna är fantastiska, utmaningarna gigantiska, budgetarna ändå ok och behovet av mig stort. 

Så här ser en vanlig dag ut på jobbet:

Innan nio - kaffe och mail. 9-16 är det möten. För mycket möten. Sen går jag hem. På kvällen, mail, planering och göra presentationer. Nytt mål för hösten: Max 75% av tiden mellan 9-16 i möten. Äta lunch bortanför skrivbordet minst två gånger i veckan.

Ett karriärsmål jag har:

Bortanför den sfär jag nu är i, vill jag upp en eller två nivåer. Inte vd för storföretag men kanske en nivå under. Tror jag. Och jobba på författarbiten. Ev bara vara det om det skulle funka.

Det här är min roll bland kollegorna/i klassrummet:

Jag är chef, och arbetsledare men också kompis och lyssnar, stöttar och är rolig, säger de. Drar energiskt med andra att utföra saker och nå mål. Engagerar, och får saker att hända. Är ju inte heller chef över alla mina kollegor. 

Ett arbete jag inte skulle kunna ha:

Ett monotont sådant. Ett som är för styrt i tid och struktur. 

Mitt drömjobb

Har nu inget sådant. Det gör alls inget. Men trivs väldigt bra som chef. Det passar mig bättre än specialist. Det är snarare ledarskapet som är min specialitet och det är roligt att jag har hittat det.