Just idag är jag stark. inte.

Så här ett halvt dygn efter Midnattsloppet som jag lyckades pressa min miltid med tjugo sekunder på. Det var roligt och det flöt på så himla himla bra, och jag är djupt tacksam för att jag envist springer uppför mördarbacken i Nackaresevatet varje gång. Det var några jävliga backar igår men jag orkade till och med springa om folk i dem. Hurra hurra. Sen gick jag på fyrtioårsfest hemma på gatan till klockan tre och dansade utomhus. Idag kan jag icke gå bra. Har fått mycket ischias och tror att jag får låta bli halvmaran, tror inte kroppen klarar dubbla sträckan på asfalt. Skog går an men asfalten knäcker mig. 

Känslan av att öka tempot och spurta in i mål, i mitten av Hornsgatan är dock värd smärtan några dagar. Säg tre. Idag blir det yinyoga framför tv'n och rumpmasssge på tennisboll.