Alltså. Näe.

Tänker inte föda detta barn genom mitt underliv. Jag gråter fortfarande en liten flod varje gång jag tänker på den smärtan. Tror inte det blir en så bra förlossning med den ångesten. Tänker att man ligger och håller emot. Finns det nåt sätt att få ungen att ligga i säte? Precis som sin storebror ligger denna redan nu med huvudet säkert placerat långt nere i gången.

Vågar inte självmordshota allt för mycket pga är rädd att få socialen på halsen efteråt.

En dag i tårar

Hade tid på specialmödravården idag för att diskutera snitt. Den läkaren tyckte inte att det var en bra idé. Och jag, jag gråter fontänmycket bara jag tänker på att föda barn. Jag vill inte. Jag kan inte föreställa mig den smärtan igen. Har nu fått remiss till psykosociala enheten. Då gäller det för mig att övertala den läkaren. Annars är det kört för mig. Har någon bra tips på vad man ska göra för att få snitt beviljat?

Kunde ej gå till jobbet efter det här pga har gråtit i två timmar nu.

V 29

Har fått arbetsresor godkända av försäkringskassan. Det är vi glada för. Kanske kommer jag ha lite mindre ont medan jag kämpar efter luft. Har svårt att inte bryta ihop men tänker att det kanske finns något magiskt jag kan få av doktorn på måndag.

Ångesten

Idag är det 75 dagar kvar och jag har så mycket ångest och jag förstår inte riktigt hur jag ska klara det. Jag kan leva med alla besvär en begränsad tid förutom svårigheten att andas. Det är inte bara på nätterna, hela dagarna är det som ett lock som stänger av lufttillförseln. Och att inte kunna andas ger så mycket ångest. Då är 75 dagar väldigt väldigt länge för detta är inte något som går att koppla bort. Det är alltid där. Vad ska man göra?

Att inte andas i v 28

Har nu fått läkartid för att diskutera CPAP-maskin för att kunna andas om nätterna. Jag är verkligen dålig på att vara gravid.

Och lite fog. Och färg

Nästan klart

Lite el och sånt saknas nu.

Stoppa pressarna

Har lite mindre ont idag. Så även igår. Vågar inte tro att det är en trend ännu. Men ändå.

Ikväll äter jag middag på Mäster Anders med far och syster. Kött va?

Sigge just nu

På dagarna går jag ibland in och gråter på toa för att jag saknar honom så mycket. På kvällarna är jag mycket nära barnmisshandel för att han är så olydig och bara slåss hela tiden.

Har fasliga sammandragningar typ hela tiden när jag går. Tur att jag inte kan gå mer än några steg åt gången. Annars vet jag inte hur det skulle gå. Även när jag ligger ner. Ligga ner är nu mitt bästa förutom att jag måste ligga i exakt samma position hela tiden och att jag inte kan komma upp för att det gör så sjukt sjukt ont att resa mig.

Annars förtvivlar jag över köket och vår hantverkare och har grav ångest inför att gå hem varje dag samt har kortaste stubinen i stan så borde ej vara på jobbet pga är bitch. Skulle behöva spaweekend med massage, bubbelbad och mycket sov men det där är ju bara en utopi. 89 dagar kvar nu.

V 26

Idag kom den där outhärdliga smärtan jag så väldigt väl känner igen från förra gången. Ska bli spännande att se hur resterande 93 dagar kommer att vara.