En dag i tårar
Hade tid på specialmödravården idag för att diskutera snitt. Den läkaren tyckte inte att det var en bra idé. Och jag, jag gråter fontänmycket bara jag tänker på att föda barn. Jag vill inte. Jag kan inte föreställa mig den smärtan igen. Har nu fått remiss till psykosociala enheten. Då gäller det för mig att övertala den läkaren. Annars är det kört för mig. Har någon bra tips på vad man ska göra för att få snitt beviljat?
Kunde ej gå till jobbet efter det här pga har gråtit i två timmar nu.
Kunde ej gå till jobbet efter det här pga har gråtit i två timmar nu.
posted by Bitter at 14:05
3 Comments:
är i samma sits, olidligt. Är helt införstådd med att snitt är enda alternativet för mig, men möts ändå av oförstående läkare på aurorasamtal. Men min barnmorska, som faktiskt tycker de ska låta mig få snitt, säger att ingen kan tvinga dig och ingen vill förlösa en kvinna som bara tokvägrar, de förlossningarna brukar inte gå bra. läs på ordentligt så att du kan redogöra för alla risker med snitt, plugga in dessa ordentligt,låt dem förstå att du är medveten om dem, men ändå känner (vet) att du är villig att ta dessa. och sen bara stå på dig! jag tänker aldrig ge mig och vet att i slutändan kan ingen tvinga mig, men uppenbarligen tänker de försöka ett tag först. ska in på tredje ronden samtal snart och hoppas på beslut då.
Men åååh, fy vad hemskt! Jag förstår att du gråter. jag har också hört att de inte kan tvinga någon att föda vaginalt och jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det stämmer. Jag är i samma sits själv, har möte med en läkare nu i april för att prata om samma sak och ska jag vara ärlig blir jag lite rädd när jag läser det här, jag trodde inte att det var så svårt :-(
Jag önskar verkligen att jag hade något tips att ge dig, men det har jag inte. Jag kan bara innerligt önska dig lycka till hos den psykosociala enheten. Stå på dig!
Tack för era kommentarer. Jag är fortfarande rätt så mycket under isen och kan bara se fasansfulla förlossningar framför mig.Dock är det inte kört ännu, jag måste komma ihåg det. Läkaren igår gjorde en medicinsk bedömning, den andra läkaren ska ju göra en psykisk bedömning och som jag mår nu skulle det kännas märkligt om de inte kunde bevilja ett snitt.
Men uppenbarligen är det inte helt lätt att få som man vill. Jag hoppas innerligt att det går bättre för er. Jag kanske bara hade otur. Jag håller tummarna!.
Skicka en kommentar
<< Home