Valborgsmässoafton, säger de

Idag tänker jag INTE bära studentmössa, spy i buskar eller titta på brasor. Inte alls. Däremot kommer jag äta middag med A och hennes KILLE, och min kille också. Helt crazy. Sen kanske vi svänger förbi Spyan en stund för babysis' värsta grymma snubbe spelar där ikväll och har specialbeställt mitt besök. Så kanske det blir.

Och jag har redan ätit cheeseburgare med extra ost och druckit bärs på Friday's i Kungsan och välkomnat våren. Nu undrar jag mest hur magen ska bli platt och fin till sommaren, ja allra helst till ikväll, men det är nog för mycket begärt. Allvarligt, måste jag ta itu med mitt hamburgerberoende. Jag har i princip slutat med pizza nu och bytt ut den mot dess onda tvilling. Jag lovar att jag kommer att hetsäta salladsblad om jag en dag blir gravid. Mitt allra värsta.

Jag, den modiga

Och sen fick jag rosa vin med min A och vi pratade viktiga saker. Det var fint och till slut ringde jag min kille och sa att jag saknde honom. Vad bra att du vågar ringa och säga det sa han, och inte bara messa. Bra sa jag. Mycket saker att ta upp med psykologen som jag återbesöker för första gången på ett år på fredag. Mycket bra. Vi ska prata om konflikträdsla. Hej och hå. Sen åkte jag hem, åt jättemycket godis och lät cykeln stå kvar i källaren. Tydligen.

Inte bra blogga

Och när man verkligen försöker blogga, så hänger sig skiten, och jag blir sur och vägrar skriva en rad till. Så måste det gå minst två dagar innan jag lugnar ner mig och kan göra ett nytt försök, och då har jag redan glömt precis allt jag tänkte skriva. Men det var ungefär så här: vi var fulla i fredags, många glas krossades, jag var barnvakt i lördags och det var fint. I söndags blev jag arg på min snubbe för att han är en slacker och sen dess har jag bara jobbat och solen skiner, det är varmt, jag har köpt en cykelhjälm och idag tänkte jag försöka leta fram min cykel i källaren, fixa den och sväva katarinvägen imorgon. Ungefär så.

IGEN!

För första gången sedan min 33-årsdag fick jag visa leg på systemet. Det var verkligen på tiden!

Inte frisk, inte ännu

Detta måste vara den segaste förkylningen som någonsin funnits. Jag är visserligen på jobbet med snorar sönder min näsa och vaknar på nätterna med gruvliga halssmärtor och nästäppa. Inte skojigt. Men trots det passar jag på att göra lite skojiga saker ändå. I tisdags fick jag väldigt fin middag på Nalen med Stockholms Finest familj. Jag gillar dem, det känns väldigt bra det här. Det var roligt. Och jag fick somna i hans armar, alldeles trött och sjuk, men ändå varmt och fint och mjukt, sådär. Och igår fick jag göra ännu fler roliga saker, bokhororna pratade böcker med Jessica Gedin på pub, och vi fick middag på Inferno och alldeles rosa vin efteråt. Roligt. Men trött gör det mig, särskilt i morse när jag hade nätverksfrukost på Vetekatten. Jag blinkade trött mot de andra och tuggade långsamt på min ostmacka. Men lite mysigt var det ändå. Dagens uppdrag: Sätta upp mitt draperi för sängen igen och städa lite inför middagen imorgon. Tack för middagsförslag förresten, det blir fisksoppa!

Middagstips, någon??

Jag ska laga nice dinner på fredag till sex personer. Tre är normala, resten är antingen vego, gravid eller hatar ost. Vad gör man liksom? Jag gillar ju att laga mat, jag har hyfsad fantasi, men här dör jag . Fisk funkar för vegon, men kanske inte för gravvon? Och ost, all min mat innehåller ost, det är ju liksom poängen, eller hur?

Please, oh mighty matgudar, ge mig lite råd. Efterrätten har jag klar, det kommer att vara choklad, med choklad och lite extra choklad. Och den som inte äter det får gå hem.

I framtiden blir det bättre

Jag ligger i sängen toute seule alldeles för förkyld. Det är förbannat långtråkigt, så här på tredje dagen önskar jag mig såväl energi som sällskap. Men jag är nog ändå lite bättre igår då jag sov till halv tre på eftermiddagen, för jag har faktiskt lyckats diska en tredjedel av mastodontdisken sen syrran var här i onsdags och ska nu väldigt snart ägna mitt åt tredje avsnittet av "Tell me you love me". Annars inte mycket. Det var mycket, mycket länge sedan jag längtade efter att gå till jobbet, väldigt länge sedan, men nu gör jag det för jag vet att nästa vecka bjuder på spännande saker. Plus att jag kommer att vara frisk också. Även socialt blir det fint tror jag, middag med DJ-snubbens familj, middag med I, middag med Majsi, Nicke, Henrik och Anna. Och DJ-snubben. Och barnvaktande av den ljuvliga, jag längtar redan, även om de sägs att hon är färdig för bortauktionering nu.

Nästa vecka blir lite bättre helt enkelt. Jag får minnas det, här från sjuksängen.

Sjuk, så sjuk

Eftersom hela sex stycken av mina läsare tycker att det är intressant att veta hur jag spenderar min dagar tänker jag fortsätta blogga ett tag till. Jag hade helst velat använda bloggen som ett sätt att spy ut mig frustration över män, särskilt Stockholms Finest, men jag får helt enkelt låta bli. Det är inte värt eventuella konsekvenser.

Idag, och även igår, ligger jag helt utslagen i sängen, med datorn på magen, drabbad av en mansförkylning. Jag mår så läskigt dåligt att jag vet inte vad.

Och inget kul händer, jag räknar med att stanna här till på söndag. Men synnerligen irriterande är det ju att sjukskriva sig tredje veckan på nya jobbet. Fast de bad mig faktiskt att gå hem i onsdags, de tror ju inte att jag fejkar direkt. Och det är där jag blivit smittad.

Sent igår kväll tog jag en taxi hem till Stockholms Finest i den fåfänga förhopppningen att kunna hänga lite lite med honom, enda möjligheten den här veckan. Jag plockar upp de smulor som kastas på mig, och imorse åkte jag tillbaka till sjuksängen, på inte särskilt gott humör.

Sluta kanske

Jag vet inte, ska jag sluta blogga kanske? Efter 700 inlägg?
Jag har liksom tappat lusten, det händer inget. Jag har inget att berätta. Mer än om jag var full igår eller inte. När känslorna inte kan få plats här blir det liksom meningslöst. Inte ens jag själv tycker att det är intressant med mina göranden och varanden. Jag ska fundera på det.

För det här är ju platsen att släppa ut ångesten, och det funkar ju inte så längre. Den kan inte få leva fritt här, den försöker hitta andra vägar ut. Jag tänker inte riskera något av det som är bra för en ventil. Så vad säger ni, är det det verkligen värt att fortsätta?

Helgen var så fin så fin

Jag har inte söndagsångest. Det är fantastiskt. Men jag har lite ledsenhet i kroppen över att helgen är slut. Den är för kort. Fast den har varit väldigt fin. Efter att jag tog mig samman i fredags kröp jag hem till Majsi för lite vin och sen lång lång natt med Dj-snubben och annat löst folk. Halv fyra somnade vi vilket gjorde lördagen till en lång lång plåga. Fram till middagen och bästa familjen i sitt nya hus. Jag vill också ha ett hus. Helt plötsligt. Jag är aldrig så lycklig eller så trygg som jag känner mig hemma hos K och J, det är så fint. Vilket gjorde söndagen långsam och seg, och nu funderar jag mest på vad som ska ätas innan det ska sovas. Innan jag gör mig redo för den tredje veckan av läskiga nya saker.

Soppa

Jag börjar vänja mig vid att jobba nu. Jag får saker gjorda. Och emellanåt till och med lite kärlek för det. Det känns förbannat bra. Och snart är det fredag igen, tiden försvinner och imorgon kväll står jag och skickar kärlek till DJ-snubben när han gör DJ-saker i en bar. Det är fint det.

Men innan dess kommer han hit för lite jordärtsskockssoppa och vin. Och kanske lite annat också. jag har längtat, vi har inte setts sedan i söndags. Och längta och också förbannat fint. Jag gillar det. Inte för mycket, men alldeles lagom sådär.

Jag börjar vänja mig vid det här livet, och jag tycker att det funkar bra. Om det kunde bli lite varmare också skulle jag vara synnerligen nöjd.

Oh what a day

Ojoj vilken händelserik dag. Jag är utmattad. Både socialt och jobbmässigt. För att inte tala om fysiskt. Men ok, från början då.
Förmiddag: uppstartsmöte för giggeprojekt jag ska leda. Roly! Men jobby! Och läskigt som fan. Men jag har bestämt att jag klarar precis allt, även detta.
Lunch med Kicki, roligt och givande framförallt. Heja!
Sen en lång eftermiddag med nytt kort uppdrag, "för jag är nästan den enda med den kompetensen på företaget". Ba producera liksom. Och jag gjorde det och fick lovley beröm för det.
OCH SEN. Löpband och styrketräning. Jag är mör och funderade på om jag skulle signa en PT för våren. Men kom på att jag kan ju det där väldigt väl. Jag behöver motivation, inte ledning.
Slutligen: vin med Stina och Sophia på Riche. Kort men väldigt fint.

Jag har ett fint liv. Det gäller bara att komma ihåg det lite oftare. Heja mig!

Maten

Det är något med mig och mat. I perioder äter jag alldeles för lite, är inte hungrig överhuvudtaget, och andra stunder äter jag oavbrutet, allt jag ser, och blir aldrig mätt. Jag vet precis hur jag ska äta, men hur väl jag än sköter mig i perioder verkar inget kunna styra kroppens behov av mat. Eller ingen mat alls. Tror inte att det är hormonellt, för perioderna varar i ca en månad åt gången. Först går jag ner fem kilo, sen går jag upp lika mycket. Och så där fortsätter det. Skulle vara trevligt med lagom mycket aptit och en vikt som ligger stadigt. Kanske däremellan. Just nu äter jag. Blä.

Första veckan över, andra påbörjad

Jag har varit så utmattad efter första veckan på jobbet att jag inte ens orkat blogga. Kroppen har bara sagt sova. det var en bra första vecka men jag hoppas verkligen att jag vänjer mig vid att gå på morgnarna igen. Snart, tack.Annars fick jag träffa bästa och hennes pojkvän. Jojo. Pojkvän. Minsann. Det är var mycket spännande och A så strålande, gnistrande. Mycket fint att se. VI fick lite vin uppe i Skrapen efter jobbet i fredags men insåg väldigt fort att vi verkligen måste fly fältet. Vi är för snobbiga i innerstan för att trängas där, med de, med de som åker på utflykt dit. Inte roligt, vi rymde till ett annat ställe som serverade stora hamburgare istället. Men tidigt kom jag hem i fredags och somnade fort, så lördagen tillbringade jag på uteservering, med båda tidningarna och god frukost. Sen ramlade Stockholms Finest in vid sex-tiden och vi drog till Birkastan på middag. Det var gott och vi blev väldigt fulla. Det vet jag säkert. Igår låg jag i soffan precis hela dagen. Han också.

Yrkesarbetande

Åh herre jisses vad det är ansträngande att jobba. Så ansträngande att jag blivit förkyld. Såklart. Men jag tänker överleva det också. Men annars är det kul. Alla är väldigt väldigt trevliga och väldigt väldigt duktiga och jag känner mig liten liten. MEN. Jag klarar det här. Jag måste helt enkelt. Det verkar väldigt roligt, jag vill också vara så där busy som de andra är och säga massa smarta saker. Det kommer nog snart. Men trött är jag. Hela tiden. Tröttast. Man vänjer sig.