V 11

Jag har nästan varit lite duktig på att aktivera mig i veckan, både bokträff, releasefest (några timmar, men ändå), och en hel aktiv söndag. Det känns skönt. Det känns som tiden går fortare. Det vill jag väldigt gärna att den ska göra.

Nästa vecka ser nästan stressig ut. Dessutom går jag in i v 11 vilket innebär att om inte alltför lång tid bör kräkandet vara till ända, missfallsrisken nästan borta och den så kallade härliga perioden under graviditeter inträder. Hoppas!

Men så här då, för alla intresserade:

Måndag, tisdag och torsdag - inget alls. Vilket innebär att jag åtminstone ska överväga att träna
Onsdag - hej och hå, jag blir hundra tusen år gammal. 35 åtminstone. Det blir lunch på Prinsen med Carina, middag på Portofino med maken. En skojig dag
Fredag - det är ju fredag. Fredagsmys med min man. Ja,
Lördag - Middag med mor, far och make på Mäster Anders
Söndag -födelsedagsfirande med resten av familjen hemma hos pappa.

Så ni ser, en skojig vecka med mycket god mat och mycket familj. Glad.

Tankar som uppkommer i soffan

Att ligga still på soffan i fem veckor leder till ett och annat. Om jag utesluter allt hemskt det gör med kroppen och fokuserar på det som händer i hjärnan kan jag lista tre viktiga saker:
- jag har blivit väldigt tacksam för de människor som finns omkring mig, de som orkar
- jag har blivit fylld av någon form av latent energi, som gärna vill göra saker men inte riktigt vet hur
- jag har insett vad som stjäl energi från mig, och att jag måste försöka bli av med de sakerna.

Vad vill jag nu säga med det här? De två första punkterna kan vi lämna därhän, en annan dag kan jag penetrera dem lite mer. Inte idag. Idag gäller punkt tre. Sånt som tar min energi och som irriterar mig.

Kan vara tandkrämsäckel på badrumsspegeln, en chokladfläck på en dyr kudde eller silversmycken som måste rengöras. De sakerna är hyfsat enkla att åtgärda. Det är bara att göra det. Om jag stör mig tillräckligt mycket. Men det kan också vara människor som tar mycket mycket mer av mig än jag får. Som inte ger något. Sällan eller aldrig. Så många gånger jag tänkt och irriterat mig. Blivit ledsen. Fått nog. Men inte gjort något åt det. Det kanske är dags nu. Min bebis ska inte behöva sånt runt omkring sig. Min bebis ska ha människor som är generösa och kärleksfulla i sitt liv. Jag också. Och det ska vara villkorslöst, jag ska inte ändra mig så att jag ska få mer. Jag måste få lov att vara jag. Det finns massor av människor som gillar mig som jag är. Jag ska fortsätta vara den personen. Så från och med nu behöver jag inte tänka på dem mer, jag behöver inte ge dem något alls. Jag behöver bara ge kärlek till de som förtjänar det. Det känns skönt.

Framsteg

Det gick över förväntan på bokcirkeln i onsdags. Alla drack vin utom jag. Men jag pratade mest ändå. Hade trott att det skulle dämpas lite utan alko, men tydligen inte. Jag hade roligt. Och var inte särskilt sugen. Jag är mer sugen på valfriheten nu. Fast å andra sidan var jag tvungen att nypa mig i låret för jag blev så röksugen på ett möte i förmiddags. Tänkte att det ju faktiskt inte kan spela någon som helst roll om jag röker bara lite lite. När mötet var över hade jag glömt det. Tack och lov.

Och ikväll är det releasefest för Daniel. Det ska bli roly men hoppas hinna hem till På Spåret. Vill inte överdriva det sociala ännu. Tänkte stanna till på Hötorget och gå till den där fantastiska godisbutiken. Baby Maj ropar efter sura remmar och turkisk peppar. Och kanske några andra överraskningar.

Nu är det faktiskt bara 7 månader kvar. Gick hyfsat fort ändå, den första månaden. Så fort det blir lite ljusare och varmare kommer det att kännas ganska ok tror jag. Hoppas det.

Kommentar till kommentarer

Åh nu läste jag precis lite kommentarer från min lilla läsarskara. Jag blev så glad så. Och tacksam, så fint att ni engagerar er, och att ni säger så bra saker. Och jag vet att jag egentligen inte har något att gnälla över men för det första verkar det ju vara mitt raison dêtre. Och för det andra misstänker jag faktiskt att jag har åkt på någon form av depressivt syndrom. Har ju sedan många många år ett rätt knepigt förhållande till mat och mig själv och just nu freakar jag ut. Har läst på lite om ätstörningar och graviditet och det är inte alldeles ovanligt att man helt tappar koncepterna när kroppen börjar förändras och kontrollen totalt försvinner. 15 februari ska vi till MVC första gången och jag antar att vi måste prata om detta och kanske hitta någon form av hjälp, även om jag inte är glad i tanken på att prata om det här. Det är rätt outhärdligt just nu. Men det går. Det gör det.

Spyor med mera

Jag försov mig idag, (eller ja, jag valde att försova mig kan vi säga) och kom till jobbet halv elva med taxi. Och när jag kom fram upptäcker jag att allt frukostbröd är slut. Sluuuuuut. Jag nästan dog och ville lägga mig ner på golvet och skrika. Måste. Ha. Mat. Men eftersom lunchen var så nära in på gjorde jag inget åt det. Istället sitter jag nu här och försöker stoppa spya efter spya. Inte skoj. Igår kräktes jag under ett möte. På toaletten då, men ändå. Rusning kan man säga.

Mer upplyftande än så är det inte, har inget att förtälja mer än att jag den här veckan ska försöka ge mig ut i vuxenvärlden igen. Efter en månads soffkarantän ska jag försöka umgås med folk. Ikväll är det bokcirkelträff på Pelikan och på fredag har Daniel releasefest för sin nya bok. Inte för att vi kommer att stanna hela natten precis, jag är inte riktigt där ännu, men ändå, ett framsteg.

Och på lördag har jag förhandlat mig till ett halvt glas Amarone av min man. Vet inte om jag kommer vilja ha det, men det känns fint att ha valmöjligheten. Tre klunkar vin KAN inte vara skadligt för babyn. Vägrar tro på det. Men nyttigt för modern.

Är inte så sugen på vare sig alkohol eller cigaretter längre. Mer sugen på företeelsen, på valfriheten, på den ansvarslöshet de representerar. Jag är sugen på att sitta i en bar efter jobbet med mina vänner, lite spontant så där. Jag är sugen på att köpa dyrt vin och fin mat på fredagkvällen och tillaga den samtidigt som jag dricker lite av vinet och röker ut genom köksfönstret. Den ritualen är jag sugen på. Annars är jag egentligen mest sugen på ostmackor och milkshake.

Bitter on sport

Jag har ju peppat för den här veckan sedan samma tid förra året då Sverige sedvanligt åkte ur handbolls-VM alldeles för tidigt. Efter två riktiga skitmatcher i EM hade jag nästan givit upp. Två matcher de hade kunnat vinna om de hade haft ett uns disciplin, vilja att vinna och varit en aning mer samspelta. I stunder spelar de lysande handboll, och sen plötsligt, när de råkar leda en stund, lutar de sig tillbaka och låter motståndarna förnedra dem och mig kräkas lite extra i soffan. Tydligen verkar även Tyskland har spelat skitdåligt så det finns fortfarande en chans att gå vidare. Det är ju egentligen det enda jag har begärt - att jag även nästa vecka kan titta på handboll efter jobbet. Så jag ska nog ta och titta på den där matchen imorgon ändå, och hoppas hoppas att de skärper sig nog långt för att gå vidare till mellanspel. Snälla.

Det där var alltså ett sportinlägg från mig. Det kommer ungefär ett om året, i januari. Nu pratar vi inte mer det.

Vecka 9

Vecka 9, som ju ska bli positiv och så, om jag slutar må så förbannat illa, vill säga. Tänkte bara meddela vilka åtgärder jag har vidtagit för att uppnå ett lite bättre liv.
1. Middag imorgon blir lax med ugnsrostade grönsaker. Till bebisen.
2. Tre handbollskvällar
3. Finfrukost på Clarion Sign på fredag med Marie
4. Bio med min man på torsdag, tror jag
5. Ska prova med vindruvor vid illamående istället för kakor och glass.

Bra va. Helgen lämnar jag åt att ligga apatisk och titta i taket och betvinga spyor. Vill väldigt gärna träna också men kommer inte gå så länge jag vill spy. Kanske går det över.

Och på jobbet har jag minst två alldeles fullproppade dagar vilket är bra. Det privata sociala livet återupptages när jag kan. Jag lovar.

Nu så, 31 lördagar kvar.

Lyckliga gatan

Jag lovar att försöka hålla nere gnället framöver. Inte blir det lätt, just nu finns inte mycket att glädjas över men jag ska göra mitt allra allra bästa. Både att inte gnälla och att faktiskt försöka hitta något som jag tycker är roligt att göra. Jag har redan tre handbollsmatcher i EM att se fram emot nästa vecka, så kanske blir det en liten ljusning nästa vecka. Jag hoppas.

Denna värdelösa lördag har i vanlig ordning tillbringats i sängen och soffan. Har bara sovit middag en gång. Men har å andra sidan haft läskiga magsmärtor och mått så illa att jag sett i kors. tyvärr är det typ fyra veckor kvar till den här första pissiga perioden år över. Men sen så. För att göra ont värre ska vi äta middag på Shanti alldeles nu. Gott men möjligtvis smärtsamt. Har tänkt väldigt mycket på pistachglass också. Intressangt.

Jag förvånas dagligen av att min make fortfarande är gift med mig, för detta kan inte vara roligt för honom. Å andra sidan är det hans fel. Förutom försöket med gott humör nästa vecka ska jag även försöka äta grönsaker. Och nyttigt. Jag vet inte hur man gör, kan inga recept med huvudsakligen grönsaker. Men bebisen behöver och jag måste hitta. Slut på mackorna.

Annan iakttagelse, jag visualiserade mig själv smärtsamt smal och insåg att jag inte vet vad jag skulle ha på mig då heller. Vet inte vad jag tycker är snyggt. Inget lutar det åt. Det är lyckliga gatan här. Uppenbarligen.

Hjälp!

Nej hör ni, inte blir det något roligt av det här. Jag har jobbat jättejättemycket hela veckan. Det vill säga, ungefär åtta eller nio timmar om dagen väldigt intensivt. Sen har jag gått hem, köpt med mig en smörgås från Sandy’s, kollat på Tv en timme, läst och somnat runt åtta sådär. Fruktansvärt tråkigt. Sjukt sjukt tråkigt. Orkar ingenting faktiskt men börjar slå alla matrekord. Nu är klockan fyra och jag har hittills ätit tre frukostar, två luncher och ett mellanmål. Om jag inte äter kräks jag. Det är sant. Måste i helgen göra en ny plan för att stoppa illamående och skenande viktuppgång.

Jag behöver lite tips på saker som man kan göra som är roliga. För jag kommer inte på en enda. Som inte innebär sitta på bar med vitt vin och cigg i mungipan. Det känns som ett återstående 7,5 månader långt mörker. Jag vill ha roligt även under tiden. Vet ej hur. Hjälp. På riktigt.

Sista dagen och den första

Så där, nu är mitt tre veckor långa jullov slut och jag ska återvända till jobbet som en annan människa. Om jag kommer upp imorgon, idag jag gick upp 12:43. Fresh. Annars har jag inte gjort någonting, som utlovat. Denna sista lediga dag tillbringar jag i soffan med en påse grillchips på magen. Jo, jag var på Ikea i förrgår och höll på att få stryk av tre killar som jag kallade "fittiga" för att de ansåg att jag trängt mig före dem i korvkön. Hade jag inte. Mitt humör är aningen instabilt. Och jag har börjat må illa också. Life is good. 32 lördagar kvar.

Imorgon påbörjar jag ett nytt liv, det som yrkesabetande gravid. Det kanske andra gjort förut, men för mig är det stort och svårt. Helst hade jag legat på soffan till augusti. Det nya livet innebär:
- annan mat än chips. Frukt/grönsaker till varje måltid. Det sägs att babyn behöver det. Jobbigt, för jag gillar ju inte sånt.
- träning varannan dag
- gå och lägga mig tidigast klockan 20.00

Denna första vecka tänker jag inte ens försöka träffa folk, bara jobba och ställa om mig. Nästa vecka får vi se.

Längtar till september. Längtar efter barer och vin. Och efter min mage, så som den var (1997 helst).

Ett decennieskifte och dess innehåll

Sen mitt senaste inlägg har jag gjort följande:
- Varit i Umeå och Bjurholm. Legat utslagen, svimfärdig och skrikande av magkatarrssmärta under nyårskvällen och natten. Min make höll om mig under tolvslaget, sen däckade jag igen och han festade till halv åtta på morgonen.
- Varit hos doktorn och fått stark medicin
- Firat jul med min familj och fått fina julklappar
- Misslyckats med att byta ugnslampa
- Sovit, läst, sovit och läst

Jag är synnerligen utsjasad och sover 14-16 timmar om dagen. Undrar hur det ska gå när jag ska jobba igen. Dessutom har jag blivit väldigt väldigt lättretlig, jag är arg hela tiden och blir ovän med alla. Den enda som jag tål att ha runt omkring mig är min man för han vet bättre än att säga emot mig just nu.

Och idag har jag bakat Rimbobullar och ska hem till mor och far på middag om några timmar. Resten av veckan ska jag sova. Min man ska städa.