Tankar som uppkommer i soffan

Att ligga still på soffan i fem veckor leder till ett och annat. Om jag utesluter allt hemskt det gör med kroppen och fokuserar på det som händer i hjärnan kan jag lista tre viktiga saker:
- jag har blivit väldigt tacksam för de människor som finns omkring mig, de som orkar
- jag har blivit fylld av någon form av latent energi, som gärna vill göra saker men inte riktigt vet hur
- jag har insett vad som stjäl energi från mig, och att jag måste försöka bli av med de sakerna.

Vad vill jag nu säga med det här? De två första punkterna kan vi lämna därhän, en annan dag kan jag penetrera dem lite mer. Inte idag. Idag gäller punkt tre. Sånt som tar min energi och som irriterar mig.

Kan vara tandkrämsäckel på badrumsspegeln, en chokladfläck på en dyr kudde eller silversmycken som måste rengöras. De sakerna är hyfsat enkla att åtgärda. Det är bara att göra det. Om jag stör mig tillräckligt mycket. Men det kan också vara människor som tar mycket mycket mer av mig än jag får. Som inte ger något. Sällan eller aldrig. Så många gånger jag tänkt och irriterat mig. Blivit ledsen. Fått nog. Men inte gjort något åt det. Det kanske är dags nu. Min bebis ska inte behöva sånt runt omkring sig. Min bebis ska ha människor som är generösa och kärleksfulla i sitt liv. Jag också. Och det ska vara villkorslöst, jag ska inte ändra mig så att jag ska få mer. Jag måste få lov att vara jag. Det finns massor av människor som gillar mig som jag är. Jag ska fortsätta vara den personen. Så från och med nu behöver jag inte tänka på dem mer, jag behöver inte ge dem något alls. Jag behöver bara ge kärlek till de som förtjänar det. Det känns skönt.