Kommentar till kommentarer

Åh nu läste jag precis lite kommentarer från min lilla läsarskara. Jag blev så glad så. Och tacksam, så fint att ni engagerar er, och att ni säger så bra saker. Och jag vet att jag egentligen inte har något att gnälla över men för det första verkar det ju vara mitt raison dêtre. Och för det andra misstänker jag faktiskt att jag har åkt på någon form av depressivt syndrom. Har ju sedan många många år ett rätt knepigt förhållande till mat och mig själv och just nu freakar jag ut. Har läst på lite om ätstörningar och graviditet och det är inte alldeles ovanligt att man helt tappar koncepterna när kroppen börjar förändras och kontrollen totalt försvinner. 15 februari ska vi till MVC första gången och jag antar att vi måste prata om detta och kanske hitta någon form av hjälp, även om jag inte är glad i tanken på att prata om det här. Det är rätt outhärdligt just nu. Men det går. Det gör det.