Day 20 – This month

November 2010.

Inte en månad som kommer att gå till världshistorien.

Jag har varit väldigt sjuk.

Jag har haft väldigt ont.

Jag har jobbat och haft ganska kul.

Min farmor har dött.

Jag har nästan inte gjort något socialt alls.

Nästan all ledig tid har tillbringats i soffan eller sängen.

Min man har varit snäll mot mig och jag mot honom.

Sigge har sparkat mycket.

Kanske en av de tråkigaste månaderna i mitt liv.

Day 19 – Something you regret

Det går ju egentligen inte att ångra saker, eftersom alla handlingar på något sätt lett fram till dit där man är nu. Och nu för mig är bra. Och mycket bra har hänt på vägen.

Men det jag ångrar allra allra mest är jag att jag stod ut i tre hela år tillsammans med världens största idiot. Mellan 20 och 23. Har aldrig blivit så psykiskt mörbultad som jag var då. Jag var för tjock. Jag förstörde hans studier, hans liv, hans möjlighet att skaffa vänner. Och resultatet blev att jag inte skaffade tillräckligt mycket vänner, fick någon sorts anorexia light och gick ner från 62 till 48 på tre fyra månader. Han lärde mig att nästan alla människor är losers, om de inte läste juridik OCH fick högsta betyg. Mitt människorförakt har aldrig varit större. Han manipulerade mig varje dag, jag grät så ofta, och det dröjde tre hela år innan jag klarade av att gå därifrån. Jag önskar att jag varit starkare och kunnat vinna några år med glädje istället.

Idag är han advokat på en av de största byråerna, har en fru som är totaldominerad och han har det förmodligen alldeles utmärkt. Det gör inte mig något om han får må lite dåligt. Det har han förtjänat.

MEN, hade jag inte levt med honom i tre år, hade jag inte träffat P, och via P träffade jag M och hemma hos M träffade jag min man. Så det är ju svårt att ångra.

Day 18 – Your favorite birthday

Ingen av mina födelsedagar har satt några särskilda spår. Det viktigaste har varit att få varm choklad med vispgrädde på sängen. Förutom det har de flutit ihop. Två gånger jag inte fick varm choklad var:

1. Min 30-årsdag som jag firade i Thailand med ett ex som inte ens finns med i den här bloggen. Vi bodde på lyxhotell bara för en natt, och jag fick en resa till NY och ytterligare tre nätter på samma hotell i present. Det var en synnerligen bra födelsedag bortsett från att jag var tjock och ville och inte var riktigt kär i den där killen.

2. Min 33-årsdag, som jag firade i Indien. Jag hade precis varit magsjuk, trodde att jag skulle bli frisk, men fick återfall som varade i 10 dagar till. Min man och jag hade nyss träffats och han var kvar i Sverige. Jag längtade efter honom varje minut. Den här födelsedagen var nog den värsta.

Och förra gången jag fyllde år var inte heller något vidare, eller om man ska vara noga, under mitt födelsedagsfirande med familjen, fyra dagar efter, får jag veta att min bebis har dött i magen. Mycket dålig födelsedag.

Day 17 – Your favorite memory

Något favoritminne har jag inte. Jag har flera. Det mesta som hänt i mitt liv har jag glömt. Ett hundratal ögonblick cirkulerar konstant i hjärnan. 90% av dem är jobbiga. Men 10% är väldigt fina. De jag oftast plockar fram har hänt de tre senaste åren.

De är:
1. När vi träffades
2. När han friade
3. När vi gifte oss

Tre händelser som alla har med min man att göra. Han är väldigt viktig, och jag har varit mitt lyckligaste hittills sen jag träffade honom. (även om vi höll på att döda varandra tidigare idag. Jag har aldrig sett honom så arg. Jag blev nästan rädd).

V 27

V 27 är ganska långt gånget. Om man jämför med t ex v 14. Men inte om man jämför med v 40. Men det känns ok, det går faktiskt framåt, och veckorna rusar fram, tack vare att jag får vara på jobbet och göra massa roliga saker. Snart är det jul, och då är det långledigt och när jag börjar jobba igen efter jul är jag i v33. Nästan som om jag vore där nu.

Igår var jag hos en osteopat för foglossningen. Det var en märklig upplevelse, emellanåt smärtsam, ibland behaglig. Lite annorlunda, men kanske kan det hjälpa. Jag måste gå några gånger till för att veta säkert, men han menade på att man inte ska behöva ha så här ont, att det ska hjälpa. Nu vill väl han säkert sälja in fler timmar till mig, för all del, men man vet ju inte om man inte provar. Direkt efteråt kändes det mycket bättre och nu känns det så där. Trots att jag inte kan röra mig särskilt många minuter åt gången ska jag idag göra en pepparkaksdeg och åka till Babyland och handla de sista grejerna vi behöver till Sigge. Vi har lyckats utverka chaufför så vi måste ta chansen. Efter det får min man adventspynta efter mina instruktioner och jag får ligga i soffan och bestämma. Fint det med.

Day 16 – Your first kiss

Första kyssen med tungan var med Stefan i min klass. Vi var inte kära i varandra eller nåt sånt. Det var lite mer pragmatiskt än så. Det behövde göras. En urvald skara ur klassen följde med mig hem efter skolan när vi gick i femman. Vi klättrade upp för trapporna till vinden, tog alla våra skumgummimadrasser och bredde ut på golvet. Vi var kanske sex stycken. Därefter påbörjades ett intensivt hånglande. jag vet inte om de andra paren använde tungan, men Stefan och jag gjorde det defintivt.

Dagen efter pratade vi inte med varandra. Men det var bra övning.

Day 15 – Your dreams

Jag dagdrömmer mycket. Men har egentligen inga drömmar. Eller jo, så klart, det finns saker jag önskar mig och saker jag skulle vilja göra, men i det stora hela är jag ganska nöjd. Förnöjd. Det är skönt, jag har hela mitt liv bara längtat efter saker, velat ha mer, annat. Nu har jag det väldigt bra som jag har det. Det är en fantastisk känsla. Men okej, om jag skulle lista mina drömmar, sådana som rör mig själv, så skulle det se ut ungefär så här:

- Jag vill fortsätta ha roligt på jobbet, i en roll som utvecklar och utmanar mig. Jag vill gärna tjäna mycket pengar, men aldrig på bekostnad av trivsel.
- Jag vill fortsätta ha min fina familj och mina fina vänner. Och fina barn så klart. Som alla är friska och mår bra.
- Jag vill väldigt väldigt gärna ha en stor fin lägenhet i närheten av där vi bor nu. Minst dubbelt så stor.
- Jag skulle vilja kunna skriva böcker. Jag försöker, men tycker inte att det går så bra.
- Jag skulle vilja bygga till mitt hus på landet och dra in vatten

Mer önskningar än drömmar kanske. Nästan alla realistiska. Kanske lite tråkigt. Men jag har det så oförskämt bra.

Oh nooooooooooo

Jag vet inte varför jag bestämde mig för att väga mig, så här i v 26. När jag är en bit mer än halvvägs bara. Eller har tolv veckor kvar om man bestämmer att jag får igångsättning när jag vill. Och det har jag i och för sig redan bestämt. Jag borde ha känt på mig detta. Jag borde ha låtit bli. Men ärligt, jag dog nästan.

Jag har gått upp 17 kilo. REDAN. Fatta hur mycket till jag kommer att gå upp. Minst 10 kilo. Helt fruktansvärt. Och även om jag känner mig tjock och ful så tycker jag ändå att det är lite märkligt. Var sitter alla dessa 17 kilo? Det är så himla mycket. Mina ben och min rumpa är gigantiska, men min rygg och mina armar är inte så himla mycket större. Tror jag.

Fan. Jag fattar inte hur jag ska kunna gå ner allt det här igen. Och ännu mer. Åh nu fick jag tjockångest. Helt värdelöst ju.

Förra gången gick jag upp 7 kilo till den dag jag fick missfall i v 11. Jag borde sett det komma. Jag måste bli rekordammare för att bli av med detta. Fy fan.

Day 14 – What you wore today

Igen liksom.

- svarta gravidleggings
- svart mammaklänning
- ljungfärgad kofta från Forever 21
- Svart Doc Martens

Kul info.

Day 13 – This week

Den här veckan har ju inte alls varit bra. Väldigt väldigt dålig till och med.

Måndag - tisdag: Kurs i coachande ledarskap. Den var bra. Kanske lite för flummig för min smak, men ändå, bra. Förutom det var jag jättejättesjuk. På tisdagen åkte jag till vårdcentralen och fick en två dm lång tops uppstucken i näsan. Mycket obehagligt.

Onsdag - fredag: Hemma sjuk. Väldigt sjuk faktiskt. På onsdagen var även min man hemma sjuk, men han blev bättre sen. Jobbade en del. Sov mycket. Läste. Tyckte framförallt väldigt synd om mig. På fredagkvällen orkade jag faktiskt åka hem till mellansyster för att äta middag. Hela min familj och hennes. Prinsessan Elvira fyllde fem år. Var ganska trött.

Lördag: Mamma var uppe i Stockholm. Hon var här och vi rensade Sigges kläder. Han har väldigt mycket kläder. Måste presentinstruera om inget mindre än stlk 70, om någon vill ge. Helt galet. Kanske 50 bodys. Vi städade och fixade grejer hemma.

Söndag: Var på "så här gör prinsessor", med prinsessan. Vila resten av dagen.

Kul och spännade fartfylld vecka i mitt liv. Imorgon ska jag i alla fall gå till jobbet igen.

Day 12 – What’s in your bag

Näej. Inte ett inlägg för mig. Sjukt tråkigt. Svaret är: väldigt mycket skräp.

Day 11 – Your siblings

Systrar. Jag har två stycken. Ibland slår det mig hur extra lyxigt det faktiskt är.
Den ena är tre år yngre än jag. Hon är distriktsköterska och har två barn, allaredan. Vi har en väldigt fin kontakt, mest som att vi är samma person. Vi pratar nästan varje dag, mest om ingenting. Oftast ringer jag för att beklaga mig. Hon är min anhörigperson. Vid sidan av min man förstås. Hon har tagit hand om mig tusentals gånger. Hon är oumbärlig. Men vi är på samma gång ganska olika. Där jag är pretto, intellektuell och söderjobbig är hon förortsmorsa utan kulturella preferenser. Vi tycker inte så lika, men vi ser ganska lika ut. Det var ju hon och jag som växte upp tillsammans. Vi kan varandra.

Den andra är tio år yngre än jag och jobbar med klädinköp på ett stort företag. Hon är snygg och ung. Modern och ball, liksom. Hon och jag är väldigt väldigt lika till personligheterna. Vilket varit asjobbigt större delen av tiden. Vi stör oss på varandra där vi egentligen stör oss på oss själva. Samtidigt är det fantastiskt att ha en likadan. Men vi skiljer oss på ett plan, hon är hemlig, sluten och privat. Jag är tvärtom. Jag vet inte så mycket vad hon känner, eller hur hon mår. Hon pratar inte om sånt. Det tycker jag är svårt. det är det enda jag gör.

Men en sak är alldeles säker, det är helt magiskt att ha två fantastiska systrar. De bor nära. Vi kan hänga om vi vill och de kommer alltid att acceptera mig. Och jag älskar dem gränslöst. Bara därför vill jag ge Sigge ett syskon, för att det är det bästa man kan få. Jag hoppas att jag orkar (och kan) detta en gång till, så att han får en bästa vän som alltid bara följer med.

Day 10 – What you wore today

Eftersom jag varit sjuk hela dagen idag är det verkligen inget spännande. Det är det förvisso inte andra dagar heller nu när min kropp är lite annorlunda. Inte bara magen är stor, ben, armar, rumpa och bröst har antagit gigantiska proportioner så för det första får jag inte på mig mina gamla kläder, för det andra är det bara trikåer som är bekväma nu. Men jag längtar till jag får ha trånga kläder, saker som måste strykas och annat härligt ogravidigt.

Men, here goes:
- raggsockar
- gravidleggings - H&Ms gåva till gravida. Det skönaste som finns.
- Mammatroser modell elefant
- För liten BH
- Vitt gravidlinne, också från H&M
- Blå och -vitrandig lång, stor, vid tröja. Mycket svår beskriva, men den är också från H&M och är väldigt bekväm och stor.

Det var det. Tror jag kommer ha samma imorgon. Och på fredag.

Om ni ville veta

Om ni ville veta hur jag mår kan jag säga att det är jättejättedåligt. Jag har någon bakterieinfektion som tagit över min kropp, vid sidan av foglossningen, halsbrännan och karpaltunnelsyndromet och alla de andra bieffekterna av att vänta barn. Har varit på kurs i två dagar bara för att den var dyr och jag var anmäld (och den var bra), och ska nu bädda ner mig med telefon och dator i sängen de närmaste dagarna och inte ta ett steg mer än jag behöver. Om det finns någon rättvisa i världen står jag på benen på lördag när min mamma kommer hit.

Det är 94 dagar kvar nu. Jag tänker inte tappa modet. Inte. Inte. Inte.

Day 09 – Your beliefs

Den här är tung. Jag är osäker på om jag har några övertygelser, om jag tror på något, på riktigt. Samtidigt har jag mycket åsikter, åsikter om vad som är rätt och fel, hur man agerar och inte. Och många gånger kommer jag på mig själv med att uppträd tvärt emot min egen moral eller uppsatta regler. Gäller de fortfarande då?

Nåväl, några trossatser har jag ju. Man ska vara snäll. Man ska vara rättvis. Man ska vara ärlig. Man ska vara generös och storsint. Man ska vara fördomsfri och väluppfostrad. Allt detta tycker jag på riktigt. Och det irriterar mig när människor inte är det. Allra mest irriterar det mig när jag inte klarar av att vara det, när mitt beteende avviker från mina regler.

Det har jag ingen väg kring, inga bra ursäkter som rättfärdigar. Det är svårt att vara helig jämt. Eller ens ibland.

Day 08 – A moment

Jag orkade egentligen inte gå på glöggfesten hos M&N. Jag var allt för bakis och var dessutom inte så sugen på att hänga med en massa par en hel kväll. Men M sa att det skulle komma en singelkille som dessutom var supersnyggo. Mhm. Det var jag egentligen inte heller så sugen på efter det totalmisslyckade debaclet jag involverat mig i en månad tidigare. Jag kände plötsligt att det var helt ok att låta saker och ting ta sin tid. Men jag gick ändå. Tänkte stanna en liten stund. Och hos M&N var det ändå inget supersnyggo. Så jag hängde med dem en stund, började känna mig trött vid tiotiden och funderade på att gå hem. När N plötsligt säger att han ska gå ner och hämta supersnyggot i porten. Jag var tvungen att stanna bara för att kolla in honom.

Och han var ju ett supersnyggo på riktigt. Detta var information jag ville suga lite på, så jag tog med mig en annan tjej för att gå ut på gården och röka. Jag smög förbi bakom hans rygg och tyckte att kvällen blivit lite mer spännande. Då vände han sig om och kramade tjejen. Sen tittade han på mig och sträckte fram handen och hälsar. Jag hälsade och såg honom i ögonen. Han släppte inte min hand, eller min blick. Jag rodnade. Kanske var det bara fem sekunder, kanske var det flera timmar.

Klockan fyra på morgonen lämnade han mig utanför min port i Skanstull, med mitt telefonnummer i telefonen och en date bokad till nästa onsdag. Exakt ett år senare frågade han mig och jag ville bli hans hustru. Min fantastiska man.

(Han hade inte heller tänkt gå, men blivit utlovad en supernygg tjej om han kom).

Day 07 – Your best friend

Jag har till och med två. Och så många andra fina toppenvänner. Men två alldeles särskilda.
Isa och Karin. De är ganska olika varandra och fyller kanske också två olika behov. Eller hur man säger. De har känt mig ganska länge. Isa sedan 1992 och Karin sedan 1996. Jag tror de vet nästan allt om mig. Ibland är jag lite ledsen över att vi är där vi är livet, där de har två barn var, och jag fram till nu inga, och från och med nu ett nästan-barn och ingen ork. Som det blir i livet hinner vi inte ses som förr. Jag saknar det ofta. Och mycket. Men jag orkar ju inte heller. De är i alla fall väldigt väldigt viktiga för mig. Jag är mycket tacksam över att de finns i mitt liv och att de står ut med mig. Det är fantastiskt. Men jag vet nästan säkert att det blir mer tid sen, när har vi lite mer ork och tid över. Till det har jag tålamod.

Sen har jag två bästisar till faktiskt. Den ena är min mellansyrra, men hon är nästan en del av mig, och den är andra är min man, som ännu mer än en del av mig.

Tänk att jag har fyra bästisar. Det är ju råmäktigt.

Day 06 – Your day

06.30 - jag vaknar med jordens ondaste hals och med sprängfylld blåsa. Hasar in på toaletten, kissar, tar alvedon trots gravidlarmet i veckan, sprutar lite nässpray och lägger mig i sängen igen. Ber en bön om att få somna om.
10.00 - Det fick jag tydligen, och den här gången är halsontet borta. Jag fixar frukost, vaniljyoughurt med hallon, ägg, te, smoothie på juice och frukt. Jag åker till och med ner med hissen till finbageriet i porten bredvid. Vi äter till klockan tolv ungefär.
12.00 - 14.00 Jag går och lägger mig igen, sjuk och med ont ont i hela kroppen. Läser ut en bok och börjar på en ny. Slumrar lite.
14.00 - Då går vi ut och shoppar. Vi går till Ringen och köper whisky, handledsskydd, foundation, kajalpenna och ögonskugga. Det första smink jag köpt på minst två år. Vet inte vad som kom över mig. Vi köper lite mat också.
15.00 - 18.00 Jag ligger i sängen igen. Läser lite, sover lite, kramas lite.
18.00 - 19.00 Tvättstuga och middag samtidigt. Gör Pasta Alfredo. Mitt bästa. Mitt onyttigaste också.
19.00 - Maken försvinner i väg till Hovet för att se Håkan, jag är bitter och avundsjuk, men har för ont för att gå. Istället kommer Majsi och vi hänger lite i soffan innan vi går till Boulevardteatern och kollar på en märklig grej som ändå är väldigt kul. Någon slags improvisationsteater med Klas Östergren som gäst. Det var väldigt skojig och jag älskar ju Klas. Sigge ska heta Klas i andra namn. Efter, just det, Klas.
23.00 - jag lägger mig och läser igen, tar en hutt Gavisscon, spänner på handledsskenorna, sprutar nässpray och försöker somna.

Day 05 – Your definition of love

Jag har nog aldrig tänkt på det. Kan man definiera det verkligen? Går det att bryta ner på det viset? När det gäller min man, så bara VET jag att jag älskar honom. Jag tänker inte så mycket på det, jag är mest trygg och harmonisk. Och kanske är det ändå det som blir definitionen, harmonisk. Tidigare, med andra, har jag kanske känt mig trygg, ibland, men sällan harmonisk under en längre period. Nu är jag nöjd liksom. Det är skönt. Men det är inte så att jag skulle göra allt för honom. Nästan, men inte allt. Jag skulle inte dö för honom. Inte för någon. Ska bli intressant att se om jag kommer tänka annorlunda med mitt eget barn. Det är möjligt.

Nej, det här var inte mitt ämne. Vet inte alls vad jag tycker. Men jag älskar många människor, så det måste finnas en nivåskillnad mellan gilla och älska hos mig som jag lever efter även om jag inte kan definiera den. Min systerdotter Elvira brukar säga, när hon vill uttrycka kärlek: ”jag gillar dig, jag älskar dig”. Hos henne finns inga skillnader i alla fall.

Gradviditeten och maten

Så här skrev Jenny till mig, och medan jag väntar på att pizzan ska komma hem orkar jag nog svara:

"Åh, jag är så himla nyfiken och undrar: äter man helt annorlunda när man blir gravid? Är rädd att jag ska gå banan. Blir man sugen på konstiga saker, eller är det överdrivet? Glad om du skriver ett inlägg om det, om du orkar".

Och jag säger: det är nog väldigt olika, alla har nog sina egenheter. För mig har det varit så att, att jag trots en önskan och en ambition att äta hälsosamt under graviditeten, alls inte lyckats med det. För det första mådde jag illa de första 20 veckorna, och åt vad jag blev sugen på, för att kunna äta alls. Nu mår jag inte illa längre, och tycker faktiskt att nästan allt verkar äckligt. Det kan smaka ok när det väl kommer i munnen, men tanken på mat är ganska äcklande. Sen har matintaget också styrts en del av att jag inte längre orkar laga mat. Och min man är inte så bra på det, så det blir inte sa avancerat nu för tiden. Dessutom har jag ätit allt onyttigt man kan tänka sig och nu känner jag mig rätt mätt på bullar, glass, godis och annat. Det är liksom inte kul längre.

Jag har inte haft några egentliga cravings förutom kanske att dricka mycket mjölk i perioder och att dricka sånt som är surt. Och sura frukter. Frukterna köper jag hem men orkar oftast inte äta. Har hör många som vill ha sura saker, så det betyder säkert något särskilt.

Mat känns mest som en belastning nu, att behöva fundera ut vad, att behöva handla och att behöva äta när det ändå inte är gott. Hade det funnits näringspiller hade jag med glädje ätit dem. Och då ska man komma ihåg att jag faktiskt älskar mat. Mycket.

Jag var mer stressad över maten innan jag blev gravid, under min förra, korta graviditet hade jag värsta mat- och tjockångesten, men efter lite terapi samt djup tacksamhet att bli gravid igen med en baby som, peppar peppar, verkar må bra, så spelar inte kroppens utseende lika stor roll längre. Det får vara så här nu. Jag vet att jag kan fixa till den efteråt om jag är motiverad. Jag tar det då, och drömmer hemliga dagdrömmar om att springa halvmaror och bli mitt snyggaste någonsin ungefär till nästa höst. Det är faktiskt viktigt med målbilder. Hmm.

Så Jenny, tänk inte på det nu, du kommer nog att äta det kroppen säger åt dig att äta och det kommer bli bra det med. Det blir det ju nästan alltid.

Day 04 – What you ate today

Dålig dag för det här temat. Jag har varit hemma från jobbet idag. Då äter man så här:
- en fralla med smör och en kopp te
- några kalla prinskorvar
- en lussekatt
- ca 10 pepparkakor

Till middag vet jag inte ännu, jag hoppas att den ska materialisera sig framför mig snart på något magiskt vis.

Nu när jag är gravid äter jag vanligtvis så här:
- Mackor och juice på jobbet
- Finlunch med kunder el dyl. Annars mackor och te, orkar inte göra matlådor längre, orkar heller inte gå ut och köpa lunch
- Det min man serverar till middag. Oftast falukorv. Eller pizza.
- Te. Kanske kakor. Kanske glass. Kanske vad som helst som finns tillgängligt. Stooora glas med kall mjölk.

Om jag inte är gravid äter jag:
- Ägg
- Cashew chicken utan ris. Ibland yakuniku utan ris. Ibland rester från middagen, se typmiddag nedan.
- Kött/Fisk och sallad.

Det var väl ett skojigt inlägg.

Orkar inte mer just nu

Åh, var så glad igår efter att ha varit hos barnmorskan, som på eget bevåg föreslog igångsättning om foglossningen fortsätter så här. Oh the joy! Plötsligt kröp Sigges födelsedag två veckor närmare och den 18 februari blev dagen att ha ögonen på. Igår var det 100 dagar kvar. Det vet ju alla att det går att stå ut i hundra dagar.

Idag är jag inte så säker, det känns som om all skit på jorden drabbats just mig. En ny förkylning har tagit över min kropp, den gamla försvann aldrig riktigt vilket var jobbigt i sig och den nya sänker mig. Nu kan jag inte sova på rygg, för då får jag ingen luft, och väcker mig själv av snarkningar som beror på luftbristen.

På mage kan jag inte sova, där är det en jättestor boll.

Och nu inte längre på sidan eftersom mina händer och armar helt domnar av om jag gör det. Ganska obehagligt att vaknar utan att känna sin händer.

Så, summa summarum, förutom kroppsliga smärtor, kan jag inte längre sova. Och då blir man ju trevlig och snäll.

Dessutom är jag så FUL att jag mår illa när jag ser mig i spegeln. Idag ger jag upp växa-lugg-projektet och klipper av skiten igen. Så döljer jag i alla fall rynkorna. Alltid något.

Fy fan.

/från en gnällig typ. (just det, det har stått en jävla slamsugningsmaskin på gatan sedan sju i morse. Jag hatar den)

Min lilla farmor

Igår klockan 19.25 dog äntligen min farmor. Hon somnade utan att märka något, med massor av morfin i kroppen. De senaste fem åren har hon haft galloperande alzheimer och det var länge sedan hon visste vem jag var. Sina söner kom hon ihåg lite längre, men det var också ett tag sen. Hon blev 97 år. Då är det dags att dö, tycker jag. Pappa var där på eftermiddagen igår. Han satt och pratade med henne en stund, som han har gjort varje vecka. För honom är detta en stor lättnad. Dagar då han har hälsat på farmor är förlorade dagar, då orkar han inte göra något annat.

Jag tycker också att det var bra, att hon äntligen fick slippa ha ont, fick slippa vara förvirrad, fick slippa leva utan att veta vem hon är och utan ilskan över att ha blivit tvångsförflyttad hemifrån. Skönt. Och de sista åren har jag inte varit flitig med besöken. Tvärtom. Men det gjorde väldigt väldigt ont ändå. Jag har gråtit sedan igår och stannade hemma från jobbet idag. Jag saknar henne så. Jag saknar den där andra farmorn. Hon som var pigg, frisk och rolig.

Farmor och jag har alltid haft ett speciellt band. Jag var det första barnbarnet, jag bodde hos henne ibland,åkte upp till Stockholm och hälsade på varje lov. Vi åkte till Kanarieöarna och på finlandsfärja tillsammans. Gick på teater, bio, och farser. Ibland köpte vi pizza till middag fast hon lovat mamma att inte göra det. Det var hon och jag i så många år. Och nu finns hon inte kvar.

Jag hoppas hon är på något ställe där hon är jättesmal och kan äta kakor hela dagarna. Det hade hon gillat.

Day 03 – Your parents

Jag är helt klart pappas flicka. Det tog mig jättemånga år att förstå det, när min bästa kompis sa de till mig i gymnasiet trodde jag henne inte. Jag var nog kanske 30 när jag fattade. För jag har alltid tyckt att jag är så lik min mamma. Samma otålighet, samma temperament. Men det är jag inte, jag har inte ens samma temperament som hon längre. Jo, i och för sig nu när jag är gravid. Men inte annars. Orka bli arg över allt hela tiden. Men pappa, honom är jag lik. Intensiv, och lite tillbakalutad på samma gång. Vi har samma intresse för litteratur, ekonomi, politik, samhällsfrågor och samma resonerande lusta. Mamma är övertygad om att jag tycker mer om honom än om henne. Det stämmer inte. Däremot tycker jag att hon är taskig mot honom ibland. Och att han kör sitt eget race lite för mycket.

Mina föräldrar är de personer som står mig allra närmast, förutom min man, eller kanske ändå. Jag umgås oftare med dem än med mina vänner. De är väldigt lätta att infoga i sitt vanliga liv, de är mycket förtjusta i att gå på krogen, helst med sina barn, annars vill de sitta på landet, dricka vin och diskutera eller gå och shoppa. Ungefär som jag. Jag är jättejätterädd för den dag de kommer att dö ifrån mig.

Day 02 – Your first love

Min allra första kärlek hette förmodligen Gun-Britt, för hon var min dagmamma från jag var sex månader och jag älskade att vara hos henne. Men det minns jag inget av så istället måste det ju vara Pontus. Pontus var ett år äldre än jag och jag vet säkert att vi blev kära i varandra när jag var tre år och började på dagis efter att min syster hade fötts. På avdelningen Lyan. Sen var vi kära i varandra i tre år, ända till han började i skolan och jag fick vara kvar på dagis ett år till. Pontus var lätt sötaste killen på hela dagis, han var söt ända till han blev 16 år, sen dess har jag inte sett honom. Tydligen tyckte jag att det var viktigt med söta killar redan då, och tydligen var jag inte så intresserad av att matcha personligheter eftersom Pontus var och förblev världens tråkigaste människa. Vi gick i samma skola ända till gymnasiet och han tittade mest ner i backen alla de där åren. Inte jag. Men söt var han. Å andra sidan hade jag extremt svårt att leka med andra barn, när jag var barn. Om de inte lydde, och det gjorde väl Pontus, kan jag tänka. Vi lekte ofta mamma, pappa och kanske göra barn, i mörka utrymmen och kojor. Det var mysigt.

Sen kan man väl säga att det har varit några fler efter honom. En miljard eller så. Jag brukar bli kär i folk, rätt så ofta. Var nog kär i alla killar i min grundskoleklass, minst en gång. Mest för att det inte fanns så många andra att tillgå i mellanstadiet, men ändå.

Day 01 – Introduce yourself

Jag bloggar här av två skäl, huvudsakligen.

1 - jag behövde en ventil för en konstig relation jag var i plus att jag gillade internet och andra bloggare, då 2005

2 - jag gillar att skriva. Jag gillar mest att skriva om mig själv. Man behöver inte ha så mycket fantasi då.

Annars gillar jag att skriva ändå. Det har jag alltid sagt. Från jag var tolv till tjugo skulle jag bli journalist. Sen kom jag inte in på journalistlinjen för jag hade bara 4,5 i snitt och det räckte inte. Så jag gjorde en helomvändning, flyttade från Göteborg till Lund, började plugga på juristlinjen istället. Det lät nästan som samma sak. Sen fortsatte jag att gilla att skriva. Förutom att jag aldrig gjorde det. Jag skulle snart göra det, bara inte just nu. När jag var 30 så där, började jag skriva en bok. Den blev inte så bra, och dessutom orkade jag aldrig skriva klart sista kapitlet, för det var ändå inte bra. Nu har jag satt mig själv på ett nytt projekt, ett nytt tema, och tvingar mig själv till 3o minuters idéarbete om dagen, och när det är klart, minst en skriven sida per dag. För att jag bör klara det. Men det har slagit mig; jag tycker nog inte att det är så kul som jag vill tycka. Ibland, när det flyter. Och det gör det ju ändå aldrig.

Egenskaper jag har (som jag tror)

- snäll

- envis

- organiserad

- planerande

- dagdrömmande

- praktisk

- lätt naiv

- gnällig

- negativ

- realistisk

- självupptagen

- lat

- omtänksam

- problemlösande

- intensiv

Men det är bara vad jag tror.

Saker jag gillar:

- äta och laga mat

- dricka vin

- röka cigaretter

- läsa böcker

- titta på tv-serier

- inreda, kolla på saker att inreda med, läsa om saker att inreda med. Köpa saker att inreda med. Helst från 50-talet. Eller 60-talet

- ligga i varsin ände av soffan och läsa, med nästan vem som helst

- vara i skärgården

- bygga/renovera. Men bara när lusten faller på

- Håkan Hellström

- Min man, den allra allra bästa

- Hänga med mina kompisar

- Jobba med data.

Och tänk så bra jag blev, efter 35 år. Efter 35 år med alla angstar man kan ha, efter alla dumheter jag gjort, efter alla misstag. Tänk så lugn och harmonisk jag faktiskt kunde bli. Jag menar, det finns nog kvar så det räcker en hel livstid, men det är så sandpapprat och avtrubbat nu, att jag nästan alltid står ut med mig själv. Tänk vad skönt det är att ha slutit fred.

Men åh, jag vill också

Tänk så bra, tänkte jag, nu har jag anledning att blogga lite oftare, för egentligen vill jag ju. Jag orkar ju bara inte längre lika ofta som förut. Det beror nog mest på att jag inte har något att säga, att jag lever så tråkigt nu för tiden, ingen sprit, inga relationsdramer inga dramer alls. Nästan, förutom när jag ber min man att flytta så klart. Men det är inte så ofta. Jag vill i alla fall göra som Jenny och Inte skyldig, skriva efter rolig lista:

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Saker jag har tänkt på

Jag har i hela mitt liv haft ett medelstort musikintresse. I vissa perioder har det varit brinnande, i andra nästan helt slocknat. Ändå sedan jag var tretton år har det varit viktigt att särskilja mig genom min musiksmak, med efterföljande livstilsval och subgrupperingar. Not so much any longer. Men det var viktigt att lyssna på sådant ingen annan lyssnade på, möjligtvis bara de som var extra coola och ouppnåeliga. Det var viktigt att se ner på resten som inget fattade. Sålunda tillbringade jag mina tonår i sällskap av Smiths, Cure, NMA, New Order och liknande. Inget fel i det, det är fortfarande rasande bra musik. Men poängen just då var väl mest att ingen annan fattade det. Jag hade hennarött hår och samma Doc Martens jag har på mig nästan varje dag i 35-årsåldern (de enda de gravidtjocka fötterna klarar).

Sen hände massor med olika saker i mitt liv, jag blev preppy, pluggig, jurist, ekonom, tatuerad, ordentlig, slarvig, nykter, full, banktjänsteman, IT-konsult, förortsbo, innerstadsbo och ni vet, allt som händer under ungefär 20 år i livet. Massor av olika saker. Och mitt musikintresse utvecklades till att faktiskt bli något som handlade om mig och inte om vad andra tyckte. Så långt allt väl. Jag köpte skivor, gick på spelningar och engagerade mig, lagom mycket.

Fram till jag träffade min man, DJ-snubben. Som har världens största skivsamling (typ), som köper ny musik, och spelar den dagarna i ändå. Som läser om musik, pratar om musik, arbetar med musik och brinner för musik. Sedan dess, snart tre år sedan, har jag inte köpt en enda skiva. Har lagt in kanske fem nya skivor i mitt iTunesbibliotek utifrån hans nyinköp. Och nu när jag inte längre tränar lyssnar jag heller aldrig på något när jag är ensam. Tråkigt och konstigt. Det är som att när all musik bara finns här, all BRA musik dessutom, så är jag mätt och har tappat behovet. Jag hoppas det kommer tillbaka snart.

(Det kan ha lite att göra med att jag tycker att det är så svårt att sätta på hans überkomplicerade musikanläggning, samt att jag alltid lyssnar på P1 från köksradion när jag lagar mat. Kanske)

Vuxna grejer

Jag tror jag har gjort det vuxnaste i hela mitt liv idag. Ur kategorin fåniga vuxna grejer man gör givetvis. Göra barn är ganska vuxet också. Oh well, trumvirvel, här kommer det! Vi har köpt en riktig dammsugare. Alltså inte en sån där för 349 spänn från Elgiganten som håller i fyra veckor utan en riktig, dyr med massa magiska antiallergifilter. Jag har liksom alltid tyckt det verkar onödigt. Jag är fortfarande inte övertygade men min man har nu packat upp kartongen med lysande ögon och ska snart premiärdammsuga. Lyckan i det. För honom. Jag smygstartar julen med att baka lussebullar, för nu kan jag faktiskt inte hålla mig längre. Jag har stått emot tre hela lördagar.

JAG ÄR INTE SJUK

Vad är det som göra att alla och envar måste påpeka för mig hur stor och tjock jag är. Att jag nästan ser ut att spricka är som helst. Är jag verkligen säker på att det bara är en? Varför kan inte folk hålla käften och låta mig vara gigantisk i fred? Eftersom jag troligtvis kommer att bli ännu mycket större de kommande 16 veckorna undrar jag bara hur det kommer att låta då?

För att inte tala om alla som tycker att jag borde vara sjukskriven. Det är typ alla utom min man och jag. Inklusive barnmorska, chefer och kollegor. Bara för att jag inte kan röra mig, har ett jävla humör och ser ut som en val betyder inte det att jag är sjuk. Inte.

Listan

4 tv-program jag ser
På TV ser jag inga program alls. På andra sätt ser jag bland annat Lyxfällan, Dexter, Boardwalk Empire, Mad Men.
4 saker jag gjort idag
Hämtat ut ett par kryckor, ätit godis till lunch (det bara blev så), skrivit lite på en offert och surfat på igångsättning.
4 saker jag längtar efter
Sigge, min kropp stark, hel och smal, att sova så länge jag vill varje morgon. En julgran.
4 saker på önskelistan
150 kvm sekelskifte vid Mariatorget (man fick väl önska), en grå filt från Himla, en ny potatispress och färska blommor hemma vareviga dag.
4 saker jag avskyr
När kroppen inte funkar perfekt, de som skriker utanför mitt fönster varje kväll, när folk inte lyder mig på jobbet, den stora repan i golvet hemma
4 jag utmanar
Alla.

V 23

Idag fick jag ett par kryckor att hänga på. Lite mindre roligt måste ag nog ändå säga. Jag har ambitionen att försöka tänka positivt kring graviditeten för att stå ut men det är inte det allra lättaste. Efter att i princip inte kunnat gå alls den senaste veckan insåg jag att kryckor blir det enda sätt att ta sig fram. Helst hade jag velat ha en rullator, men min värdighet har en bit kvar till jag kommer dit. Man ska aldrig säga aldrig dock. Nu hoppas jag bara innerligt att det inte sitter i alla de återstående 122 dagarna. Och helst att det inte kombineras med flera graviditetskrämpor. Det räcker med en i taget. Nu har jag två jobbiga: foglossning och halsbränna de luxe, och några lite mer uthärdliga: svullna fötter och händer, nästäppa, trötthet.

Annars är det bra. Det är roligt på jobbet nästan hela tiden. Förra veckan vann vi ett fint pris för en grej vi gjort, som jag slitit med ändå länge länge. De andra hade kvitton på 12 flaskor skumpa med sig tillbaka på kontoret dagen efter. Jag hade själva priset, och en fräsch andedräkt. Till skillnad från dem alltså.

Och Sigge sparkar hela dagarna, och det är då verkligen den stora uppsidan med graviditeten. Det är mysigt att veta att han finns där med mig. Och jag blundar när jag stöter på hemska hemska historier om barn som dör i magen före förlossningen och tar i allt trä jag kan hitta.