Day 08 – A moment
Jag orkade egentligen inte gå på glöggfesten hos M&N. Jag var allt för bakis och var dessutom inte så sugen på att hänga med en massa par en hel kväll. Men M sa att det skulle komma en singelkille som dessutom var supersnyggo. Mhm. Det var jag egentligen inte heller så sugen på efter det totalmisslyckade debaclet jag involverat mig i en månad tidigare. Jag kände plötsligt att det var helt ok att låta saker och ting ta sin tid. Men jag gick ändå. Tänkte stanna en liten stund. Och hos M&N var det ändå inget supersnyggo. Så jag hängde med dem en stund, började känna mig trött vid tiotiden och funderade på att gå hem. När N plötsligt säger att han ska gå ner och hämta supersnyggot i porten. Jag var tvungen att stanna bara för att kolla in honom.
Och han var ju ett supersnyggo på riktigt. Detta var information jag ville suga lite på, så jag tog med mig en annan tjej för att gå ut på gården och röka. Jag smög förbi bakom hans rygg och tyckte att kvällen blivit lite mer spännande. Då vände han sig om och kramade tjejen. Sen tittade han på mig och sträckte fram handen och hälsar. Jag hälsade och såg honom i ögonen. Han släppte inte min hand, eller min blick. Jag rodnade. Kanske var det bara fem sekunder, kanske var det flera timmar.
Klockan fyra på morgonen lämnade han mig utanför min port i Skanstull, med mitt telefonnummer i telefonen och en date bokad till nästa onsdag. Exakt ett år senare frågade han mig och jag ville bli hans hustru. Min fantastiska man.
(Han hade inte heller tänkt gå, men blivit utlovad en supernygg tjej om han kom).
Och han var ju ett supersnyggo på riktigt. Detta var information jag ville suga lite på, så jag tog med mig en annan tjej för att gå ut på gården och röka. Jag smög förbi bakom hans rygg och tyckte att kvällen blivit lite mer spännande. Då vände han sig om och kramade tjejen. Sen tittade han på mig och sträckte fram handen och hälsar. Jag hälsade och såg honom i ögonen. Han släppte inte min hand, eller min blick. Jag rodnade. Kanske var det bara fem sekunder, kanske var det flera timmar.
Klockan fyra på morgonen lämnade han mig utanför min port i Skanstull, med mitt telefonnummer i telefonen och en date bokad till nästa onsdag. Exakt ett år senare frågade han mig och jag ville bli hans hustru. Min fantastiska man.
(Han hade inte heller tänkt gå, men blivit utlovad en supernygg tjej om han kom).
2 Comments:
Ett ögonblick av rang! :)
I LIKE.
Å, man blir glad av att läsa det här! Dags att skicka in det till DN:s "Så möttes vi" eller vad det nu heter tycker tanten.
Skicka en kommentar
<< Home