Day 01 – Introduce yourself

Jag bloggar här av två skäl, huvudsakligen.

1 - jag behövde en ventil för en konstig relation jag var i plus att jag gillade internet och andra bloggare, då 2005

2 - jag gillar att skriva. Jag gillar mest att skriva om mig själv. Man behöver inte ha så mycket fantasi då.

Annars gillar jag att skriva ändå. Det har jag alltid sagt. Från jag var tolv till tjugo skulle jag bli journalist. Sen kom jag inte in på journalistlinjen för jag hade bara 4,5 i snitt och det räckte inte. Så jag gjorde en helomvändning, flyttade från Göteborg till Lund, började plugga på juristlinjen istället. Det lät nästan som samma sak. Sen fortsatte jag att gilla att skriva. Förutom att jag aldrig gjorde det. Jag skulle snart göra det, bara inte just nu. När jag var 30 så där, började jag skriva en bok. Den blev inte så bra, och dessutom orkade jag aldrig skriva klart sista kapitlet, för det var ändå inte bra. Nu har jag satt mig själv på ett nytt projekt, ett nytt tema, och tvingar mig själv till 3o minuters idéarbete om dagen, och när det är klart, minst en skriven sida per dag. För att jag bör klara det. Men det har slagit mig; jag tycker nog inte att det är så kul som jag vill tycka. Ibland, när det flyter. Och det gör det ju ändå aldrig.

Egenskaper jag har (som jag tror)

- snäll

- envis

- organiserad

- planerande

- dagdrömmande

- praktisk

- lätt naiv

- gnällig

- negativ

- realistisk

- självupptagen

- lat

- omtänksam

- problemlösande

- intensiv

Men det är bara vad jag tror.

Saker jag gillar:

- äta och laga mat

- dricka vin

- röka cigaretter

- läsa böcker

- titta på tv-serier

- inreda, kolla på saker att inreda med, läsa om saker att inreda med. Köpa saker att inreda med. Helst från 50-talet. Eller 60-talet

- ligga i varsin ände av soffan och läsa, med nästan vem som helst

- vara i skärgården

- bygga/renovera. Men bara när lusten faller på

- Håkan Hellström

- Min man, den allra allra bästa

- Hänga med mina kompisar

- Jobba med data.

Och tänk så bra jag blev, efter 35 år. Efter 35 år med alla angstar man kan ha, efter alla dumheter jag gjort, efter alla misstag. Tänk så lugn och harmonisk jag faktiskt kunde bli. Jag menar, det finns nog kvar så det räcker en hel livstid, men det är så sandpapprat och avtrubbat nu, att jag nästan alltid står ut med mig själv. Tänk vad skönt det är att ha slutit fred.