Saker jag har tänkt på

Jag har i hela mitt liv haft ett medelstort musikintresse. I vissa perioder har det varit brinnande, i andra nästan helt slocknat. Ändå sedan jag var tretton år har det varit viktigt att särskilja mig genom min musiksmak, med efterföljande livstilsval och subgrupperingar. Not so much any longer. Men det var viktigt att lyssna på sådant ingen annan lyssnade på, möjligtvis bara de som var extra coola och ouppnåeliga. Det var viktigt att se ner på resten som inget fattade. Sålunda tillbringade jag mina tonår i sällskap av Smiths, Cure, NMA, New Order och liknande. Inget fel i det, det är fortfarande rasande bra musik. Men poängen just då var väl mest att ingen annan fattade det. Jag hade hennarött hår och samma Doc Martens jag har på mig nästan varje dag i 35-årsåldern (de enda de gravidtjocka fötterna klarar).

Sen hände massor med olika saker i mitt liv, jag blev preppy, pluggig, jurist, ekonom, tatuerad, ordentlig, slarvig, nykter, full, banktjänsteman, IT-konsult, förortsbo, innerstadsbo och ni vet, allt som händer under ungefär 20 år i livet. Massor av olika saker. Och mitt musikintresse utvecklades till att faktiskt bli något som handlade om mig och inte om vad andra tyckte. Så långt allt väl. Jag köpte skivor, gick på spelningar och engagerade mig, lagom mycket.

Fram till jag träffade min man, DJ-snubben. Som har världens största skivsamling (typ), som köper ny musik, och spelar den dagarna i ändå. Som läser om musik, pratar om musik, arbetar med musik och brinner för musik. Sedan dess, snart tre år sedan, har jag inte köpt en enda skiva. Har lagt in kanske fem nya skivor i mitt iTunesbibliotek utifrån hans nyinköp. Och nu när jag inte längre tränar lyssnar jag heller aldrig på något när jag är ensam. Tråkigt och konstigt. Det är som att när all musik bara finns här, all BRA musik dessutom, så är jag mätt och har tappat behovet. Jag hoppas det kommer tillbaka snart.

(Det kan ha lite att göra med att jag tycker att det är så svårt att sätta på hans überkomplicerade musikanläggning, samt att jag alltid lyssnar på P1 från köksradion när jag lagar mat. Kanske)