Day 19 – Something you regret
Det går ju egentligen inte att ångra saker, eftersom alla handlingar på något sätt lett fram till dit där man är nu. Och nu för mig är bra. Och mycket bra har hänt på vägen.
Men det jag ångrar allra allra mest är jag att jag stod ut i tre hela år tillsammans med världens största idiot. Mellan 20 och 23. Har aldrig blivit så psykiskt mörbultad som jag var då. Jag var för tjock. Jag förstörde hans studier, hans liv, hans möjlighet att skaffa vänner. Och resultatet blev att jag inte skaffade tillräckligt mycket vänner, fick någon sorts anorexia light och gick ner från 62 till 48 på tre fyra månader. Han lärde mig att nästan alla människor är losers, om de inte läste juridik OCH fick högsta betyg. Mitt människorförakt har aldrig varit större. Han manipulerade mig varje dag, jag grät så ofta, och det dröjde tre hela år innan jag klarade av att gå därifrån. Jag önskar att jag varit starkare och kunnat vinna några år med glädje istället.
Idag är han advokat på en av de största byråerna, har en fru som är totaldominerad och han har det förmodligen alldeles utmärkt. Det gör inte mig något om han får må lite dåligt. Det har han förtjänat.
MEN, hade jag inte levt med honom i tre år, hade jag inte träffat P, och via P träffade jag M och hemma hos M träffade jag min man. Så det är ju svårt att ångra.
2 Comments:
Du är så klok så klok. De erfarenheter man gör spelar så stor roll. Och jag tror att man ibland inte kan handla annorlunda än man gör för man var inte mogen för det. Men man samlar hela tiden in upplevelser och i bästa fall lär man sig något av det, och så blir det något bra av det senare tycker tanten.
Men...JAG då? Var är K:et i det där? (ja, jag läser din blogg var tredje månad ungefär...)
Skicka en kommentar
<< Home