måndag 22 november 2010

Oh nooooooooooo

Jag vet inte varför jag bestämde mig för att väga mig, så här i v 26. När jag är en bit mer än halvvägs bara. Eller har tolv veckor kvar om man bestämmer att jag får igångsättning när jag vill. Och det har jag i och för sig redan bestämt. Jag borde ha känt på mig detta. Jag borde ha låtit bli. Men ärligt, jag dog nästan.

Jag har gått upp 17 kilo. REDAN. Fatta hur mycket till jag kommer att gå upp. Minst 10 kilo. Helt fruktansvärt. Och även om jag känner mig tjock och ful så tycker jag ändå att det är lite märkligt. Var sitter alla dessa 17 kilo? Det är så himla mycket. Mina ben och min rumpa är gigantiska, men min rygg och mina armar är inte så himla mycket större. Tror jag.

Fan. Jag fattar inte hur jag ska kunna gå ner allt det här igen. Och ännu mer. Åh nu fick jag tjockångest. Helt värdelöst ju.

Förra gången gick jag upp 7 kilo till den dag jag fick missfall i v 11. Jag borde sett det komma. Jag måste bli rekordammare för att bli av med detta. Fy fan.

5 Comments:

Anonymous Anonym said...

Har länge följt din blogg i tysthet.
Är själv gravid med en liten bebbe som ska titta ut i början av februari. Har också lagt på mig en hel drös med ofattbara kilon. Vart sjutton sitter dom? Det är så skönt att höra att det inte bara är jag!

a-m

12:07  
Anonymous Anonym said...

Det BEHÖVER ju inte bli så att du inte går ner igen sen, efter graviditeten. När jag tänker efter så vet jag knappast någon som inte har gått ner till ung normalvikt. Det där att man lägger på sig, det brukar komma senare. Själv vägde jag mindre efter tre barn än jag gjorde innan. Jag tror det handlar om annat, gener t ex.

Tycker tanten.

15:08  
Blogger Bitter said...

Åh, vad fint med ytterligare en februaribebis! Och väldigt skönt att höra att man inte är ensam om att gå upp mycket i vikt. Och att det förmodligen kommer att försvinna sen. Jag vet ju det. Egentligen. Men det är svårt att föreställa sig just nu.

21:01  
Blogger Stora Morran said...

Jag gick upp 24 kg!!! Nu ca 4 månader efter förlossningen har jag typ 2 kg kvar till min matchvikt innan och jag äter som en häst. Allt bara rasade av mig. Mycket vatten. Dock skulle jag behöva träna lite för att få tillbaka magens form och min rumpa. Ta det lugnt och försök att njuta av din graviditet. Vet att det låter som ett hån men jag kan se tillbaka på min med lite nostalgi ibland.

15:24  
Blogger Bitter said...

Åh Morran! Vad skönt att höra, då kanske det finns hopp ändå. Det finns ju ändå inget jag kan göra åt det. Men skräcken!

Det enda mysiga är hans sparkar. Det gillar jag. Men resten tror jag inte jag kommer sakna. Min man får vända mig om i sängen på nätterna, det gör för ont när jag försöker själv. Ballt!

20:51  

Skicka en kommentar

<< Home

BlogRankers.com