Fläskpannkaka

Kan det bli semester snart, eller? Nej det kan det inte, det är tre långa sysslolösa veckor kvar. Jag bara väntar och väntar och det är så tråååkigt. Fast ibland får jag vara på landet, ibland är till och med Stokcholms Finest med och då är livet lite rosigare än annars. Alldeles ljuvlig och perfekt är han, i morse tog vi båten till stan halv sex och det gjorde ont i hela själen när jag var tvungen att åka till jobbet. Och han hem.

Den här veckan jobbar han weirdotider så det blir inget hångel alls. Jag får leka med andra istället, imorgon ska jag leka med Stina och på torsdag med jättemånga kompisar. Yay.

Tycker att de tre månader jag har kvar av min provanställning är för många. För långa. Vågar inte be om semester i september. Fast vill gärna. Måste. Tänkte att det vore fint att hänga på Mallorca då.

Jag vill laga fläskpannkaka. Det var tusen år sedan jag åt det, och nu tänker jag på det varje dag. Livet blir ganska konstigt då.

Minsta motståndets lag

Förresten, as per usual när det är sommarfredag åker jag till skärgården, hänger med fadren, inväntar pojkvännen på lördag morgon och tänker att livet är som det borde vara. Så tänker jag iaf, men är det så. Det vet jag inte. Jag tror inte heller jag får ett svar snart. Jag antar att jag:
1. måste gilla läget, eller
2. ta itu med min passivt-aggresiva sida.

Så, enligt minsta motståndets lag blir det troligtvis alt. 1. Till tunnan exploderar. I e Jag.

Hang in there. Det kan bli spännande här.

Kräks

De orakade benen åtgärdades i morse. Med blodspår hela vägen till Nybroplan som resultat. Men jag antar att det får duga. För jag träffade fyra smashing brudar, likaså jag själv, på bion, trippandes i höga höga klackar, och såg FILMEN. Really. Alla hade bashat den så mycket att jag tänkte stå ut i två timmar. Istället grinade jag lika länge. Vi anlända vinsugna med svullna, röda ögon, med smink utsmetat på lätt åldersmärkta kinder. Men ändå, oh så smashing.

Och fin mat, vin, sällskap, all of it. Såklart. Som det alltid är.

MEN: två bloggsnackisar vi ska ta upp:

1. Dålig service. Katastrofalt dålig service. Nästan alltid. Idag på Imperiet. Sorgligt. Varför är det så svårt. Varför dricksar man sönder folk som gör det minsta lilla, som faktiskt gör sitt jobb. Bara för att man är van vid motsatsen. Stockholm är världens västa stad, jag tycker det på riktigt, annars hade jag aldrig bott här, men servicenivån i den här stan är kräks.

2. Håkan Nesser. Åhléns säljer ut hans produktion i pocket för nästan ingenting. Efter att ha läst tre är det förståeligt. Jag menar, jag vägrade honom för många år sedan pga greppet "fiktiv stad". Kräks där också. Men på riktigt. Hypen? Förklara? Det duger inte ens till hängmatteläsning. Jag vill förtydliga, Nessers böcker, de som inte handlar om VV är riktigt bra, men resten. Nej. Jag passar.

Orakade ben

Dagarna segar sig fram på jobbet, jag längtar bara hem till Rome. Så fantastiskt fantastiskt. Nog om det. Snart färdig och tänker ge mig ut i verkligheten igen. T ex imorgon då jag ska på bio och dricka drinkar med fina brudar. Vi ska se den där nya filmen, kommer inte ihåg vad den heter, men ja ni vet. Måste hinna raka benen också.

Beställde ett par skor på ShoeNation igår, fick dem idag. Tyvärr var de aningen för små, och aningen för spetsiga för mig. Så sparade jag 600 kronor på det. Pengar som ska ramla ner i det stora bröllopshålet i sommar. Om jag bara kan ta mig samman och boka det som ska bokas och fixa lite allt möjligt.

Men lite bra nyheter också, mitt giggeprojekt med launch i september har blivit förskjutet, vilket innebär att jag vissta kan ta en vecka ledigt i september och kanske kanske åka till något Grekland eller så med den snygga mannen. Kanske. Det vore mycket fint. Men första ska jag ta emot honom hemma ikväll, orakade ben till trots.

i'm lovin it

Jag vilar upp en trött och gammal kropp och en alldeles genomlycklig själ. Onsdagen 18 juni var den finaste dagen på mycket mycket länge, likaså torsdagen. Det är så fint att få duscha i kärlek. jag önskar mig bara mer och mer, jag har blivit girig. Men Stockholms finest förtjänar verkligen sitt namn, och jag förstår att det ändå finns en svag tjusning i att vara åtskilda. Återförening måste vara det allra bästa.

Och sen skildes vi åt igen för midsommarhelgen. Min love stannade i stan och arbetade hårt, och jag hängde på landet med fina vänner, väldigt mycket mat, vin och mer skratt än på åratal. Och sålunda blev återföringen igår ack så ljuvlig. Nu liggr jag i soffan, tittar på s01 av Rome och totalnjuter. Livet är alldeles underbart nu, men ge mig den där mannen snart igen. Bitte.

Bara lite mera gnäll

Vi pratar RSS på kursen. De vet inte vad det är.
Och det är ju nästan ingen som använder det.
Right.

Jag vill rymma

Hjälp!
Ta mig härifrån.
Jag somnar av tristess.
Och gör så att jag inte har läst den senaste Arne Dahl som jag köpte idag. Jag har tänkt att han och jag ska en skön kväll medan jag målar tånaglarna. Men jag har säkert läst den. Jag är för senil.

Snälla, låt kursen vara slut ögonblickligen.

Om jag inte hade bokat upp hela dagen för möten imorgon hade jag kunnat åka ut till Arlanda och hångla lite snabbt på lunchen. Men så förutseende var inte jag. Så det blir inget med. Det blir roliga möten istället. Yay!

Världens tråkigaste kurs

Oh lord. Jag sitter på en kurs i Mörby, fortsättningskurs i vårt allra käraste CMS-verktyg, och efter att under några dagar varit och klickat runt i systemet på jobbet, märker jag att jag kan precis allt hon försöker lära ut. På fortsättningskursen. Som somnar. Det här är för barn. Jag vill lära mig tricky saker, inte tråkiga saker. Systemet är så intuitivt att ALLA, borde kunna lära sig det här själva. Jag vet inte vad jag gör här.

Tänker låta tiden gå och möjligtvis förströ mig lite på Åhléns under lunchen. Möjligtvis.

Sen är det bara väntan kvar. Lååång väntan. Ända till ca 17.00 imorgon, då jag tänker träffa min DJ. Tio extremt långa dagar snart över. Sen ska jag inte gnälla mer.

Kan någon fixa vädret till midsommar bitte. Inget regn i min skärgård.

Hemma, kom till mig

Tillbaka från paradiset och familjen skiner faktiskt solen. Det har den inte gjort de senaste dagarna, då jag varit i en miljö där den verkligen borde. Men det är fint i stan också.

Sitter och väntar på malmöfamiljen och blir lite lätt uttråkad, jag är dålig på ställtid, den gör mig bara rastlös.

Och sen kan man ju tycka att den där så kallade pojkvännen kunde höra av sig också. Trots att han blivit amerikan och allt. Annars kanske jag dör och det är nog inte ett bra alternativ. Nej, det är det inte.

Vackraste vackraste

Det är så vackert i skärgården att det gör ont i hjärtat. På riktigt. Vissa dagar är lite mer magiska än andra och ibland vill jag bara dö av lycka att jag får ha det så här fint, nästan när jag vill.

Och mina fina familj, samt the extended version! Middag, bröllopsplanering, fotboll, vin och skönt häng med min lilla smittohärd. Jag vill inte åka hem. Egentligen. Jag vill bara att min kille ska komma hit. Sen kan vi stanna här. Men om jag åker hem imorgon kan jag tänka på att det bara är tre dagar kvar till han kommer hem och det är ju ingenting.

Dessutom ska jag träffa long lost friends från Malmö imorgon. Roly.

Jag flyr stan

Familjen kallar och jag får styra om planer och skynda imorgon med allra första taxibåten ut till landet så att jag kan sitta där och jobba och ta hand om mina kära. Men det går bra, det är ingen fara tror jag. Lite skönt också att få vara med nästan alla bästa och på den bästa platsen.

Babysis saknas såklart. Och Stockholms finest. Men han ringer från USA och skickar digital love så jag är nöjd och räknar ner, sex dagar kvar och sen vet jag inte om jag någonsin släpper honom ifrån mig. Jag saknar hans armar när jag sover.

Annars har jag fått träffa I och AM och druckit vin, hängt med min andra bästa familj, firat fölse och kollat på fotboll. Åt 200 gram chips på tre sekunder. Blankt.

Min man, den finaste

Åhh lång måndag. Och en sådan lång vecka. Fast saker är inplanerade precis varenda dag. Det är bra, jag behöver hålla mina tankar långt från San Francisco. Really. Det kan ju gå dagar, flera stycken, kanske tre eller till och med fyra, mellan gångerna vi ses. Men nu, nu när jag vet att han är långt långt borta, geografiskt, och säkert på andra sätt också, längtar jag mig trasig. För jag KAN inte träffa honom. Inte ens fem minuter. Buhu.

Men han ringde i morse och inrapporterade sig, tack och lov. Och trots dödlig trötthet stannade han uppe så länge att han kunde ringa mig vid en anständig tid. För mig. Den mannen. Jag älskar honom lot's and lot's.

Klockan är inte ens tio, det finns fortfarande möjlighet att gå till Ica och köpa jag vet inte vad, men säkert något som inte är bra för mig. Men jag vänder nog om i dörren och lägger mig i sängen, tvingar mig att vara vaken en timme till för att inte vakna klockan fyra. Och vips så blev det bara åtta dagar kvar när jag vaknar. Jag gör nog så.

Love

När min kille kom igår kväll blev dagen ännu lite bättre. Trots abmitiösa picknickansatser orkade jag inte riktigt, vi gick istället till min hovleverantör, Texas Longhorn, Köpte käk, och satte oss i någon sluttning och drack vin. Storstadsromantik. Men det funkar. Fast vi ses relativt ofta , blir det liksom aldrig av att vi verkligen ses, det är så mycket annat, så många människor, så många trötta sovnätter. Men igår sågs vi, bara vi, och jag är lycklig som ett barn idag.

Jag tankar kärlek inför hans resa. Lång frukost, tidningar, hångel på Götgatan. Och sen ligga ensam läsa sköna böcker och vila hjärnan från andra intryck. Men han kommer tillbaka snart. Vinet är kylt, några droppar att dricka innan han lämnar mig mitt i natten. Jag kommer vänta lugn och lycklig i elva dagar. Det är helt ok. Jag är lugn nu.

I love summer

Meh, orka blogga i den här värmen. Har istället legat på en strand med en syster och sedan hängt på sval veranda och sakta gungat, läst en bok och ändlöst bara varit summergirl. Nu väntar late night dinner date med snyggot.

Igår var ännu finare tror jag, när jag fick grilla med alla finaste ju, i Enskede, och mina bästa barn var också där. Jeesus, låt inte den här säsongen ta slut.

Fast lite sorg kan ändå komma, väldigt snart, då Dj-snubben drar till San Fran på söndag och jag vet att jag kommer att LÄNGTA efter honom. Han är ju sån, väldigt lätt att längta efter. Samma dag firar vi sex månader - de har gått väldigt snabbt, sex underbara grymma månader. Ge mig många fler.

Gnällig, lite grann

Åh en sån där jävla måndag igen, jag är dödstrött, fick bara sova fyra timmar inatt, den här jävla sommaren dödar mig. Fördelar med vintern - det är mörkt, man kan sova. Lite iaf. Döden. Trött och gnällig, känner mig tjock och oälskad och har världens största tuttar. Oh well, pms coming up. Så det gäller att rida ut den vågen även den här gången utan att dra i allt för många andra människor i misären och försöka komma ihåg att sortera min riktiga misär och den hormonella. Och se till att den riktiga inte förstärks allt för mycket av hormonerna. Fy fan.

Möhippor och sånt

Lilla bloggen är så eftersatt så jag vet inte vad. Men det har varit en synnerlig intensiv vecka, jag pustar bara ut en liten stund nu och sen bär det iväg igen till födelsedagsfirande hela dagen. Men jobbfest, och Lisapå Torget-häng till min systers möhippa igår som tagit mååånader att planera men som blev så väldigt fin, och min syster så väldigt nöjd. Jag är så glad att vi lyckades fixa en så perfekt dag för henne, till och med vädret var på vår sida. Mitt bästa var parkhänget på eftermiddagen, då hade jag slappnat av, men jag tror hon gillade fotograferingen bäst. She is a natural. Nu är jag trött men nöjd coch längtar efter en mycket lugnare vecka.