Minsta motståndets lag

Förresten, as per usual när det är sommarfredag åker jag till skärgården, hänger med fadren, inväntar pojkvännen på lördag morgon och tänker att livet är som det borde vara. Så tänker jag iaf, men är det så. Det vet jag inte. Jag tror inte heller jag får ett svar snart. Jag antar att jag:
1. måste gilla läget, eller
2. ta itu med min passivt-aggresiva sida.

Så, enligt minsta motståndets lag blir det troligtvis alt. 1. Till tunnan exploderar. I e Jag.

Hang in there. Det kan bli spännande här.