Min man, den finaste

Åhh lång måndag. Och en sådan lång vecka. Fast saker är inplanerade precis varenda dag. Det är bra, jag behöver hålla mina tankar långt från San Francisco. Really. Det kan ju gå dagar, flera stycken, kanske tre eller till och med fyra, mellan gångerna vi ses. Men nu, nu när jag vet att han är långt långt borta, geografiskt, och säkert på andra sätt också, längtar jag mig trasig. För jag KAN inte träffa honom. Inte ens fem minuter. Buhu.

Men han ringde i morse och inrapporterade sig, tack och lov. Och trots dödlig trötthet stannade han uppe så länge att han kunde ringa mig vid en anständig tid. För mig. Den mannen. Jag älskar honom lot's and lot's.

Klockan är inte ens tio, det finns fortfarande möjlighet att gå till Ica och köpa jag vet inte vad, men säkert något som inte är bra för mig. Men jag vänder nog om i dörren och lägger mig i sängen, tvingar mig att vara vaken en timme till för att inte vakna klockan fyra. Och vips så blev det bara åtta dagar kvar när jag vaknar. Jag gör nog så.