Min kile är bortrest.

Jag vet. Tiden går och jag bloggar inte. För antingen är jag tydligen bakis, hos min kille, på jobbet eller bara ledsen. Och L:et på min dator är mongo och man måste trycka jätehårt så jag skriver egentligen kile och får gå tilbaka och fixa. Ni ser. Det är värdo.

Veckan är låååång. Min kile är bortrest jätelänge och jag tycker det är piss. Och sen kommer han hem och aldeles efter det ska han åka bort ännu längre. Mer pissigt.

Och bakonger ska vi tydligen bygga och jag ska bli ovän med min granne under. Ska fråga grannen över om hon vill följa med och hålla mig i handen. Konflikträdd? Moi?

Måste låta demonerna i huvudet flytta in i någon annans. Jag vill ju bara vara glad och lycklig och surfa på den vågen. Fast jag är envis som synden. Jag bestämmer. Halleluja.