Ont i hjärtat

Oh well it's Friday. Jag har tillbringat den på ett sätt som jag inte föredrar. D v s utan Stockholms Finest. Men ändå bra. Vin på Gerda, och jag säger dig, my lord vad mycket folk, pontonen var på väg rakt ner i Riddarfjärden. Och sen O'Learys av alla ställen. Jag är vitlöksbröds-guacamole-hamburger- och pommes frittes - stinn. Så att jag knappt kan andas. Jag ledde cykeln hem, ety jag lovat mig själv aldrig cykla på fyllan igen efter debaclet för två år sedan. Nu utmattad. Och ensam.

Men det är väl bäst jag vänjer mig, kommer väl knappt se skäggstubben på min DJ under de närmaste sex veckorna. Kanske lite, men inte tillräckligt. Det gör ont. Jag har ont. I hjärtat.

Jag saknar honom fast jag såg honom senast i morse. Det är kanske det som är kärlek. Fast isf, gör det inte lite för ont? Vill jag ha så här ont?

Nej. Men alternativen är inga.

Så. Ont.