fredag 9 maj 2008

Saknad, längtan, kärlek,liv

Sa jag det förresten, att jag saknar min kille. Jag saknar honom varje minut, sekund, ja kanske varje ögonblick jag existerar. Varför är det då så svårt att visa det, när han är där.

Well, hey. Mitt psyko har en god förklaring. Jag är empiriskt programmerad att tro att jag ska bli lämnad. Så alla reaktioner är normala. Tack för det Loverboy, nu när jag sitter här med lyckan i handen. Tack. Jag smular sönder den.
BlogRankers.com