Så gammal, plötsligt

Det beror ju på vilken nivå man lägger sig på. Eller vilken nivå som numera är realistisk. Det är inte bara siffran i min ålder som gör det längre. Jag ÄR verkligen min ålder. Om inte mer. Igår kväll - fin pub på jobbet med ostar och annat gott. Vi hade väldigt roligt och jag hade nog tänkt att vara några timmar till men klockan nio var det tydligen dags för mig att snabbt ta mig hem. Tänkte gå till PSB där min DJ-snubbe spelade men skulle bara vila lite först. Halv två klädde han av mig kläderna jag somnat i och 05:17 i morse hade jag sovit klart. Jaha. Så jag har varit uppe sedan dess, och börjar känna mig lagom mosig nu, klockan fem. Hur jag ska orka hela natten, eller halva åtminstone på Le Bar Rouge är en gåta. Och trots att jag hade lovat mig lediga lugna helger har jag jobbat fyra timmar, städat, tvättat och jag vet inte exakt hur 12 timmar kunde försvinna från mitt liv. Tolv lediga timmar.

Istället för en liten eftermiddagslur smiter jag till Ica och handlar, det blir helstekt oxfilé och chèvresallad ikväll. Den här helgen råder ingen finanskris på Bondegatan. (Den var typ asbillig, så det blir filé fyra dagar i sträck nu. Men ändå)