Jag mår nog inte så bra nu

Jag tror faktiskt att jag har en lättare depression på gång. Åtminstone är det en rejäl sänkning av min serotoninhalt. Och det är ju verkligen löjligt eftersom allt är så dandy nu, med nya fin lägenhet, stundande bröllop och love love love. Fast det kan tydligen bli så ändå.

Här är tecken som tyder på det:

 - jag är ALLTID trött

 - Jag känner hela tiden jättemycket stress, mest för jobbet, det är nästan outhärdligt men även små saker som att tömma askan ut kakelugnen ligger och gnager i veckor och blir en oöverstiglig uppgift.

 - jag äter jättemycket. Jag äter jättemycket fel saker, som jag gjorde när jag var sjukskriven för depression för 6 år sedan. Jag äter för att jag har tråkigt och är håglös och får därefter dunderångest. När jag mår bara lite dåligt, eller när jag mår bra, har jag inte det förhållandet till mat. Möjligtvis inte ett perfekt sådant, men ett helt annorlunda.

 - Jag har ingen lust med någonting, vill inte träffa folk, och får ångest över att jag inte träffar mina vänner och blir ledsen när de inte hör av sig. Men vadå, det gör ju inte jag heller. När jag tänker efter. Det ENDA jag vill är att vara hemma i lägenheten, ha min kille någonstans omkring mig och god mat att äta. Oavbrutet.

 - jag ser inte ett dugg fram emot bröllopet, det känns bara skitjobbigt och mycket att göra, och jag kommer ändå inte hinna bli så där smal som jag hade önskat. Vill bara vara gift.

Ska VERKLIGEN försöka träna mig bort ur det här tillståndet - träning förändrar den kemiska halten i hjärnan, träning kan vara botemedlet. Om det inte blivit bättre om en månad går jag till doktorn. Deal?