Livet, inte som förr

Vi ringde hit min kusin för lite barnvakteri och istället för att packa upp kartonger tänkte vi passa på att äta middag i lugn och ro. Jo tjena. Vi gick till Elefantpojken, beställde in varsin öl och lite mat. Tog säkert tre klunkar innan telefonen ringde och Sigge skrek så högt att jag blev lite döv, temporärt. Jag fick gå väldigt väldigt fort hem och min man fick be om maten i en låda. När jag kom hem var han glad igen. Lite lite sur över det.