Energisparläge

Hejhej

jag har hamnat i något slags energisparläge. Foglossningen slog till strax före jul, tack och lov är det inte hel fruktansvärt ännu, men med det kom alla minnen tillbaka, och känslan av hur hemskt det faktiskt var under andra halvan förra gången. Det ledde i sin tur till rejält mycket ångest inför de närmaste fem månaderna, en riktigt stor rädsla över hur jag ska orka ändå fram, även denna gång. Jag vet ju att jag kommer att göra det, jag har ju inget annat val, men det kommer att vara jobbigt. Det är annorlunda när man vet vad som ligger framför. Jag ska försöka hålla uppe modet och faktiskt vara glad alla stunder då livet är uthärdligt. Men som sagt, de senaste veckorna har jag gjort mycket lite, både fysiskt och mentalt, för att akta kroppen och inte utlösa ännu kraftigare ångest. Och trots ansträngningen hann jag ju fundera en hel del. Jag återkommer till det.

I alla fall, idag är första dagen på jobbet och jag längtade faktiskt i slutet. Sysslolöshet är mycket mycket  dåligt för mig. Jag ska se till att jobba så länge kroppen orkar, för jag mår bättre av det.

Nu längtar jag mest till ultraljudet om en vecka. Jag vill se om min bebis fortfarande lever. Jag kan ha känt rörelser, å andra sidan kanske inte. Högst osäkert det där. Och nu är det v 18.