Dag två i Gunnels liv

Har ej längre fasansfullt ont, endast ca 5-6 på smärtskalan. Tar mig i och ur sängen själv. Kan även duscha och gå lite. Det finns hopp om livet alltså. 

Gunnel luktar så gott och är så fin. Vi ammar allt vi kan, det går så där, jag har fått en del blåsor men inte fler än jag kan uthärda. Hon har lite gulsot och fortsatt risk för att behöva byta blod men den är nu mycket liten och sammantaget mår vi rätt bra. Vi stannar minst till på lördag och jag saknar Sigge så mycket. Har jättedåligt samvete gentemot honom fast han har det toppenbra hos farmor och farfar. 

Nu ska min man köpa pizza till mig pga maten här alltså... Och ikväll ska vi gå hela vägen till fikarummet och tillbaka för en kopp te och träning av modern. Äventyret!

Plus: har ej känt av fogarna sedan förlossningen men jag jinxar ingenting. Bara berättar. Det kommer nog tillbaka.