Tanke jag har
Och som jag gärna tar feedback på, här i världens minsta community:
Jag har en mycket jämställd man. Särskilt om man räknar i timmar. Det är jag som gör karriär och tjänar pengar. Jag städar aldrig. Om man med städar menar toaletter och dammsugare och sånt. Plockar gör jag från morgon till kväll. Han tar barnen på simskola och lekparker varje helg och jag får alltid två tre timmar för mig själv.
Men, Sigge behöver mycket stöd med läxor och det kommer bara bli mer. Gunni börjar skolan nu. Minst en timme per kväll i läxor kommer krävas i höst. Jag gör det alltid, min man ”glömmer” det jämt. Jag funderar på att helt utesluta honom ur detta. Vara martyr, ge all min tid till dem. Låta det vara mitt legacy och min insats och inte ens tjata på honom om detta? Eftersom jag ju givetvis är projektledaren, som förvisso är bra på att delegera.
Alltså, att bara kapitulera och slippa tjafset? Är jag dum i huvudet då? Jag har ju mycket frihet att styra mina kvällar och helger om jag vill gå ut eller träna, ska jag ta helt det oket och själv kompensera med ännu mer egentid? Please help!
Och hur lyckas jag i så fall utan att bli bitter?
posted by Bitter at 17:44
5 Comments:
Så här tänker jag: antingen delar en upp det så att båda får göra sånt de är bra på och har typ lika mkt som de bara får på sitt bord. Men då får en inte klaga. Eller så strävar en efter att båda gör allt, ungefär lika mycket. Men då får en offra en del gött och det blir ju enormt mkt mer tjaffs (iaf till en början) vi kör på det senare, är mellanbarn som är mkt för millimeterrättvisa. Och jag kraschade i höstas och insåg hur skört det är att en blir projektledare så det bråkar vi om nu. Men ser enorma framsteg i hur vi lever tillsammans och det känns bra att varje uppgift har två som utför den. Sen har vi också ett barn som kräver mer föräldraskap, där tror jag det är väldigt svårt att låta en ta det mesta pga en behöver stöd, det är tungt att dra lasset om kampen om resurser ensam.
Jag tror och tycker att du kanske får ta den biten med tanke på allt annat jobbigt som du faktiskt slipper. Det är ju värre om din man inte skulle göra NÅGOT, men så länge du har tid att få spendera som du vill så bör detta var en rätt ok uppoffring?
Trevlig blogg du har, jag kikar in ibland!
Må gott.
Hälsningar Louise
Jag tänker att upprätthållandet av "rättvisan" drar mer energi än vad den ger. I den bästa av världar har en olika preferenser. Sedan tror jag att de grejerna som är viktiga på riktigt - dvs. barnen så är det inte bra i längden att dela upp alltför mycket så att den andre inte kan täcka upp. Jag har en vän som har ett barn med en funktionsnedsättning - hon blev låst eftersom hon var den enda som i praktiken kunde sköta hens hjälpmedel. Det blev tärande i längden och en av orsakerna till att de gick isär.
Sedan är en allmän fundering om en någonsin kan leva helt jämställt med en man. Men det är ju en annan diskussion s a s.
Du är cool och bra, jag är inne och läser med jämna och du får mig ofta att tänka till.
Lycka till på nya gigget!
Carin
Hej, jag är Theresa Williams. Efter att ha varit i förhållande med Anderson i flera år, han slöt mig, jag gjorde allt för att få honom tillbaka men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har till honom, Jag bad honom med allt, jag lovade men han vägrade. Jag förklarade mitt problem till min vän och hon föreslog att jag snarare skulle kontakta en stavskärare som skulle kunna hjälpa mig att förtrolla för att få honom tillbaka men jag är den typ som aldrig trodde på stava, jag hade inget annat val än att prova det, jag skickade med trollstavarna, och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara okej innan tre dagar, att min ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han kastade trollformeln och överraskande under den andra dagen, det var runt 16:00. Min ex ringde mig, jag blev så förvånad, jag svarade på samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom att det var så vi började bo tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag känner som har ett relationsproblem, jag skulle vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda riktiga och kraftfulla stavskärmaren som hjälpte mig med mitt eget problem. Hans e-postadress: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan skicka e-post till honom om du behöver hans hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.
1) Älska trollformler
2) Lost Love Spells
3) Skilsmässor
4) Giftermål
5) Bindande trollformler
6) Uppdelningar
7) Dödsförtroll
8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor
9) vill tillfredsställa din älskare
10) Lotteri
Kontakta denna fantastiska man om du har problem för en varaktig lösning
via {drogunduspellcaster@gmail.com}
Jag tycker jag ser det här överallt i de relationer jag har insyn i. Hur kvinnan blir projektledaren och den som ska uppfostra mannen både när det gäller barnen men även allt annat – karriär, vilja göra saker på semester, ta socialt ansvar för andra, överhuvudtaget VILJA saker. Jag tycker det verkar vara ett oerhört slitsamt sätt att leva, främst för kvinnan, men också för mannen och barnen. Hela livet blir en kamp för att uppnå ett ett mål som jag inte vet om båda ens har formulerat tillsammans. Jag vägrar tro att det är meningen att det är så man ska spendera sina dagar liksom. Nu menar jag inte att lösningen är att göra slut eller bli ihop med en annan person (tror risken är att det upprepar sig), men jag funderar ofta på om de som lever skilda åt får ett mer hållbart liv, och där den som vanligtvis inte tar så mycket ansvar eller projektleder (mannen) tvingas ta hundraprocentigt ansvar och genom det kanske även utvecklas mer. Nu färgas den här kommentaren givetvis av min egen erfarenhet och livssituation, men även när jag talat med andra ensamstående föräldrar (både kvinnor och män) får jag lite samma känsla. Är det ännu fler egna timmar och dagar som är lösningen? För mig låter det som tortyr att stångas så mycket hela tiden, även det som några av kommentarerna berättar om sina relationer tycker jag låter superkämpigt.
Skicka en kommentar
<< Home