Samvetet.
Det dåliga. Går omkring hela tiden och har det gnagandes i mig. Vet inte vad det beror på men det känns som jag borde göra något. Som jag missat något. Ofta faktiskt. Vad beror det på? Tror inte det är gentemot min son, jag är en så duglig mamma som jag är kapabel till och jag tycker jag klarar det bra. Det är något annat. Jobbet? Mitt numera icke sociala liv? Min man? Mig själv. Säkert alla i kombination. Det vore bättre utan den känslan.
2 Comments:
Är inte du också en "duktig flicka"? Hur är duktig flicka? Aldrig riktigt nöjd? Kan alltid göra bättre? Kan alltid göra mer? Jag hörde Cissi Elwins sommarprogram för några år sedan. Något som hon jobbade hårt med det var att nöja sig med att vara "tillräckligt" duktig, good enough, om jag nu lyckades stava det rätt. Den tanken hjälpte mig för några år sedan när jag fortfarande alltid tyckte att jag kunde göra lite mer lite bättre och därför sällan var nöjd med det jag gjorde. Funderar tanten.
Jo, men visst är jag det. Men oftast klara jag mig utan den där känslan. Jag är också rätt duktiga på att släppa vardagen när jag bestämmer mig, men på senare tiden har det krupit på. Jag tror det är jobbet. Men inte VAD på jobbet. Ska fundera lite till...
Och Good Enough är mitt livsmotto. Jag är ingen perfektionist, utan jobbar lite mer med breda penseldrag. Till min mans förtret. Men visst är det en bra devis!
Skicka en kommentar
<< Home