Dagarna rullar på nu. Ganska innehållslösa och jag tänker ofta att jag har tråkigt. Vill ändå inte att föräldraledigheten ska ta slut. Det är ju sista gången. Om bara Gunnel ville sova längre än 30 minuter pt gången hade det känts som om jag kunde påbörja något. Nu blir det bara korta pauser i väntan på nästa pass.
Och samtidigt blir jag arg på min bortskämdhet. Njut för sjutton av de fyra månader som är kvar. Mer tid än så här kommer jag aldrig att få med Gunsan.
posted by Bitter at 10:35
2 Comments:
Du har rätt. Det är så svårt att njuta medans det pågår, det tyckte jag också. Har tänkt på det många gånger, men jag tror att man är för otålig med sitt eget liv. Nu när mina barnbarn har blivit så stora att de inte behöver passas längre så tänker jag ofta på det. På hur gulliga de var när de var små. Men jag tror att jag uppskattade barnbarnen mer än barnen ändå. Och nu saknar jag dem. Fast kontakten fortsätter i andra former. Mitt äldsta barnbarn läser på universitetet på annan ort. Nu ringer jag henne varje vecka och vi har långa samtal. Det uppskattar jag mycket, och jag tror inte att vi hade haft den här fina kontakten om jag inte hade passat henne så mycket när hon var liten. Slutsats från tanten blir att man har svårt att uppskatta allt medan det pågår, men det finns kvar.
Åh det låter så himla fint. Jag hoppas så att mina barn får en sådan kontakt med sina mor- och farföräldrar! Och att jag får det med deras barn. Då har man mycket att vara lycklig för.
Skicka en kommentar
<< Home