En dator!!!!!!!
På min egen ägandes lilla dator skriver jag nu. Välkommen hem min beauty. Slut med för jävla tung datorväska över axeln varje dag. Befarar dock addiction. Och den funkar så bra också, peppar peppar. Inte så vanligt i min närhet. Nu ska den bara få följa med till jobbet också och bli uppfixad så att jag kan jobba hemma. Lovely.
Loverboy har funnit i mina tankar ganska ofta de senaste dagarna. Vet inte riktigt varför, och ens om jag verkligen skulle vilja ha honom längre, men det gör ont när jag tänker på honom och hur illa han gjort mig. Tror att det kan vara hösten, när jag skyndar hem från jobbet, ensam, och ska sitta här på 40 ynkliga kvadrat, ensam. Nyckelord ensam. Villa gärna ha det sådär mysigt, titta på film, hålla handen, dricka lite vin. Hångla. You know. Allt det där som är lite tråkigare att göra ensam.
Kalla mig gärna för att vara desperat, det är helt sant. Jag vill inte vara ensam, inte för att jag inte klarar det, tvärtom trivs jag rätt bra i mitt eget sällskap. Men det är trååååkigt. Jag vill ha love. Och jag fattar att det inte kan skyndas på, men det går nog bättre om man försöker skapa så bra förutsättningar som möjligt. Och gällande analysen igår, jag är för fan ekonom, det är mitt jobb att göra analyser. Men tom jag fattar att livet ibland är annorlunda är strategiska affärsbeslut. Tråkigt ibland, när de besluten är så mycket mer pålitliga.
Dag tre i nya livet, all is well, bara 39 to go. Yoga 645 tisdag morgon. Yay.
Jag vet inte, livet funkar ju, men detta ensamma liv ger en ohälsosam självfixering. Spegeln är min bästa vän, längtar tillbaka till en tid, eller fram till en annan, då jag inte är så förbannat självupptagen. Tror att min insida blir lite fulare av tristessen.
Loverboy har funnit i mina tankar ganska ofta de senaste dagarna. Vet inte riktigt varför, och ens om jag verkligen skulle vilja ha honom längre, men det gör ont när jag tänker på honom och hur illa han gjort mig. Tror att det kan vara hösten, när jag skyndar hem från jobbet, ensam, och ska sitta här på 40 ynkliga kvadrat, ensam. Nyckelord ensam. Villa gärna ha det sådär mysigt, titta på film, hålla handen, dricka lite vin. Hångla. You know. Allt det där som är lite tråkigare att göra ensam.
Kalla mig gärna för att vara desperat, det är helt sant. Jag vill inte vara ensam, inte för att jag inte klarar det, tvärtom trivs jag rätt bra i mitt eget sällskap. Men det är trååååkigt. Jag vill ha love. Och jag fattar att det inte kan skyndas på, men det går nog bättre om man försöker skapa så bra förutsättningar som möjligt. Och gällande analysen igår, jag är för fan ekonom, det är mitt jobb att göra analyser. Men tom jag fattar att livet ibland är annorlunda är strategiska affärsbeslut. Tråkigt ibland, när de besluten är så mycket mer pålitliga.
Dag tre i nya livet, all is well, bara 39 to go. Yoga 645 tisdag morgon. Yay.
Jag vet inte, livet funkar ju, men detta ensamma liv ger en ohälsosam självfixering. Spegeln är min bästa vän, längtar tillbaka till en tid, eller fram till en annan, då jag inte är så förbannat självupptagen. Tror att min insida blir lite fulare av tristessen.
posted by Bitter at 21:39
4 Comments:
åh fan, du ligger 2 dagar före mig i det nya livet, alltså :)
har samma rädsla ang självfixeringen, å andra sidan: funderar man på det kanske man inte behöver oroa sig lika mkt som om man inte gjorde det?
slutligen: ...vem fan föredrar att hångla själv?!
just det - det är ett naturligt tillstånd att längta efter tvåsamhet. Därmed inte sagt att det är onaturligt att trivas som singel. Det kommer. Han kommer. Klart som korvspad. Uthållighet var ordet. Förtröstan kanske också. Tillit till det goda. Det är det enda rätta. o va snäll mot dig själv, det gör inget om du gör bort dig något. Det går att leva med. Fy så trist med korrekta typer som gör allt rätt.
Nej, hångla själv är ju skittråkigt. Och självinsikt borde förmodligen hjälpa en liten bit på vägen i kampen mot navelskåderiet. Bryter nya livet idag med lite vin, stort fuck-jobbigt beslut på jobbet, vet inte hur det kommer att påverka mig. FAN.
Anna - jag vet, jag gnäller så mycket bara. Jag är snäll mot mig själv nästan alla dagar.
Å andra sidan e det trist att leva som i en vänthall. Så gör en Bismarckare - plan B. Barn finns det på vår jord och barn kan bli till på många sätt. Att leva i ett sammanhang, tillsammans går ju att göra på många skilda sätt. Ponera att han faktiskt aldrig kommer - ja då måste du ändå se till att livet är värt att leva. Och verkligen att bara låta dagarna passera är icke bra. Yoga-kollektiv med gemensam barnfostran...nä, kanske inte men lite utanför ramarna.
Skicka en kommentar
<< Home