Hångel

Efter att ha varit utan dator i allt för många dagar finns det så väldigt mycket att berätta. Jag börjar med torsdagen och vinkvällen på AG med A, där även hemliga M skulle vara. Det var trevligt. Väldigt trevligt. Tveksam till att han är the love of my love, men han kysser väldigt bra i alla fall. Väldigt bra. Jo, lite fjortishångel på offentliga ställen var det verkligen inte igår jag hade. Jag gick omkring i bubbel hela fredagen, så vansinnigt upplyft av lite salivbytande att tröttheten efter fyra timmars sömn knappt ens kändes. Jag vill ha mer. Och jag var så duktig att jag åkte hem alldeles ensam, eftersom jag tänkte, att det här vill jag göra om och göra mer, men jag vill vara nykter. Eller åtminstone nyktrare. Hade inte en aning om att hångel var så här livgivande. Loverboy kändes långt borta, tänkte INTE på honom under hånglet alls, och sedan dess har det känts ganska ok att vara utan honom, tror att jag fortfarande skulle välja honom om jag fick, men är inte liiiika säker längre.

Imorgon skall jag på date. DATE. Helt sjukt, det kunde jag verkligen inte tro för tre månaders sedan. Vill gärna att M ska vara en bra person, så det ska bli spännande att försöka ta reda på det. Innan vi hånglar. Fast han flyttar utomlands om två veckor. I ett halvår. Så vad som än händer är det inte på så stort allvar. Men om han är the one, så går ju ett halvår fort, och det kostar 500 spänn att flyga till honom. Bless Ryan Air. Wish me luck.

Mera hångel till folket, bättre än Zoloft. (Och tro mig, jag har prövat båda).