maten och jag
Det händer inget roligt alls i mitt liv. Satt igår kväll och skrev en lång lista på vad jag ska göra, vad jag ska köpa, och vad jag ska äta när de fjorton dagarna från helvetet är över och den s k rivstarten i GI-tänkande är över. Det ligger lite i linje med mina tidigare resonemang, att rensa, städa, göra om och göra rätt innan jag kan släppa Loverboy helt och innan jag kan träffa någon ny. Glömde listan hemma men jag tänkte publicera den här för att kunna bocka av och slippa skämmas om jag skulle fuska.
Har ju som sagt börjat köpa mat med bra GI, vilket under de två första veckorna innebär att ta bort alla kolhydrater förutom grönsaker för att göra något med insulinet, jag minns inte vad. Sen får man lägga på dem igen, försiktigt. Jag är ingen godisgris och gillar salt mer än sött, men har de två senaste dygnen hallucinerat om vaniljbullar och chokladtårtor. Jag är ju en mack- och pizzatjej egentligen. Det vore väldigt bra om jag kunde bli av med dåliga matvanor (när jag är ensam - dvs mackor, pizza, chorizo, ost och kex) och skapa lite nya. Det verkar vara tvunget nu när jag måste laga mat varje dag, noggrannt, genomtänkt, och tvingas göra hälsosamma val om och om igen. Fick dock lägga ner träningen den här veckan eftersom min huvudvärk är konstant - det ska vara övergående men inte fan är det roligt att ta bort mina goda kära carbs. Men jag har gått ner 1,6 kg sen i måndags morse, man kan ju hoppas att den viktiminskningen håller i sig...
Annars intet. Träff med det kvinnliga nätverket ivkäll och middag med A imorgon. Det ska bli kul i alla fall. Kan bara itne fatta att Loverboy inte vill ha mig, det har nästan gått tre månader nu, men fortfarande är det lika oförståeligt. Jag tänker inte på honom varje minut, men tillräckligt ofta för att jag ska undra om det någonsin går över. Kom igen nu, jag har ingen lust att sörja längre.
Har ju som sagt börjat köpa mat med bra GI, vilket under de två första veckorna innebär att ta bort alla kolhydrater förutom grönsaker för att göra något med insulinet, jag minns inte vad. Sen får man lägga på dem igen, försiktigt. Jag är ingen godisgris och gillar salt mer än sött, men har de två senaste dygnen hallucinerat om vaniljbullar och chokladtårtor. Jag är ju en mack- och pizzatjej egentligen. Det vore väldigt bra om jag kunde bli av med dåliga matvanor (när jag är ensam - dvs mackor, pizza, chorizo, ost och kex) och skapa lite nya. Det verkar vara tvunget nu när jag måste laga mat varje dag, noggrannt, genomtänkt, och tvingas göra hälsosamma val om och om igen. Fick dock lägga ner träningen den här veckan eftersom min huvudvärk är konstant - det ska vara övergående men inte fan är det roligt att ta bort mina goda kära carbs. Men jag har gått ner 1,6 kg sen i måndags morse, man kan ju hoppas att den viktiminskningen håller i sig...
Annars intet. Träff med det kvinnliga nätverket ivkäll och middag med A imorgon. Det ska bli kul i alla fall. Kan bara itne fatta att Loverboy inte vill ha mig, det har nästan gått tre månader nu, men fortfarande är det lika oförståeligt. Jag tänker inte på honom varje minut, men tillräckligt ofta för att jag ska undra om det någonsin går över. Kom igen nu, jag har ingen lust att sörja längre.
5 Comments:
favvosnack (vet dock ingenting om GI): äppelstavar doppade stark senap!! känns bättre än gateauxs aprikos- o valnötsbröd, naturgodis, eller tom pizza den gudomliga cirkulära perfektheten objektifierad!
Tre månader är verkligen ingen lång tid, vännen - objektivt sett. Även om det känns så - subjektivt upplevt. Förresten är du nog snart ute ur tunneln. Anar lite ljus. Du verkar uttråkad och förnuftig. Och det är nog bättre än ångestladdad. Sen har vi det här med sorgen o ledsenheten. Den kanske hänger kvar länge, länge.
Men, men man får stuva undan den ibland o va lite glad o sorglös också. Annars går man ju under o de e ju inget bra.
Kram!
Hur går det förresten med South Beach?
Maza: South Beach update kommer, när jag orkar... kram
Skicka en kommentar
<< Home