Fy fan vad livet är hemskt

Man kan väl säga att jag tog en liten sväng till helvetet igår kväll, och att jag mödosamt ska börja hasa mig tillbaka. Jag orkar inte ens berätta om det, men i korthet trodde han att vi kunde vara vänner och jag i min tur grinade efteråt så hela tunnelbanevagnen blev generade. Jag sa åt honom att inte kontakta mig och han var också väldigt ledsen, men samtidigt så glad över att se mig… Det blir nog aldrig mer tror jag. Är så inte över honom, det kommer att dröja. Länge. Det var ju ett bra test i och för sig, för så fort jag såg honom insåg jag att jag fortfarande är kär. Efter ca 10 minuter insåg jag att han inte var det.

Usch vad hjärtesorg är långtråkigt. Skulle verkligen uppskatta en förändring snart. Åker till landet med pappa ikväll. Skall ägna mig åt navelskådande till på söndag kväll. Jag hoppas på sol, har lite nya böcker som jag tänkte ta mig igenom, det är ett effektivt sätt för mig att för några timmar tänka på annat.