Tårar

Jag är så ledsen. Plötsligt kommer det över mig och jag saknar Loverboy så mycket att det gör ont. De flesta dagar tänker jag INTE på honom varje sekund, utan det kan faktiskt gå långa stunder mellan. Idag är han där hela tiden, vägrar lämna mig, och jag vet att det beror på att han hör av sig, att han inte lämnar mig ifred, och att han trots detta inte vill ha mig. Han är bara trevlig. Tror han. Har lite för många och detaljerade dagdrömmar om kärlek och ljuv återförening, definitivt triggade av hans sms. De senaste veckorna har de mest handlat om hämnd – en sådan hämnd som innebär att jag är vansinnigt vacker och lycklig och utan behov av honom. NU handlar de om långa samtal, hans ånger och plötsliga förnuft, hur jag är hård och ställer krav, och slutet med rosor och champagne. Jag drömmer det även på nätterna, att jag till slut inte kan stå emot mina föresatser och bara låter honom hålla om mig, hur jag gråter och känner mig HEL igen. Efter de drömmarna gråter jag på riktigt.