Ettårsdagen

Idag skulle Loverboy och jag ha firat ett år. Ett officiellt år i alla fall, och jag hade ju varit kär i honom i ca tre månader innan. Jag försöker tänka att det inte var meningen att det skulle bli vi, att det var bäst som skedde, att det öppnar dörrar för nya saker och massor med annan skit men vad faaan, jag saknar honom fortfarande. Inte nödvändigtvis så att jag saknar honom i vardagen, men jag saknar människan LB väldigt mycket. Jag saknar att prata med honom, saknar att laga mat tillsammansmed honom, saknar att han finns tillgänglig för mig. Jag saknar skrattet, kyssarna, de små gesterna och hemliga tecknen, de små sakerna som bara existerade i vårt vi, som ingen annan kunde se eller förstå. Och jag saknar att vara älskad.

Ljuspunkten i mitt liv idag är Stockholms bästa Toast Skagen, på Lisa på Torget med A ikväll. Måste passa på att gå på mina få Ö-malmsfavoriter innan han kommer tillbaka från semestern, tänker inte riskera att springa in i honom igen. Jag är inte så stark som jag tror att jag är. Uppenbarligen.

Längtar till en hel fot och att träna igen. Mycket effektiv ångestfördrivare. Mycket.