Snart semester...
Begravningen igår var väldigt vacker och kaffet efteråt väldigt trevligt. Märkligt att det ska krävas ett dödsfall för att släkten ska kunna träffas. Det var i alla fall kul att träffa alla människor, det dröjer nog till nästa begravning innan det händer igen.
Efter det gick kär far och jag till Axela och åt lite middag och drack massa vitt vin. Det är alltid kul att hänga med pappa, jag har sådan tur som fått en så bra familj, att jag oftast föredrar deras sällskap framför andra. Längtar nu ihjäl mig till klockan blir fyra och jag kan stick iväg ut. Längtar efter att vara med mina föräldrar.
AM ringde igår och storgrät, hennes idiot till pojkvän hade dumpat henne. Så nu är vi två. Fast i det här fallet är alla (utom hon) bara glada och hoppas att han inte försöker få henne tillbaka, igen. Han har behandlat henne så fruktansvärt illa de senaste två åren, tvingade henne bl a till abort förra hösten och en mängd andra elaka saker som hon tyvärr inte kan se. Hon är förtvivlad, och förutom det här också sjukskriven för depression och var i väldigt dåligt skick redan innan det här hände. Jag ägnade halva kvällen igår åt att försöka övertala henne att följa med till landet och till slut accepterade hon, men jag är inte alls säker på om hon verkligen gör det. Jag är inte riktigt i form att ta hand om någon annan just nu, men å andra sidan kan jag inte lämna henne så här, och alla andra är bortresta. Kanske fokuserar jag mindre på mina egna problem om jag måste anstränga mig för att få henne att överleva.
Igår kändes någorlunda ok, förutom när jag pappa och hade skiljts åt, då drabbade den stora ensamheten mig, och jag fick panik och var tvungen att ringa mamma som låg och sov. Jag vet ju att jag kommer igenom detta, men samtidigt kan jag inte föreställa mig hur det skulle kännas att inte vara kär i LB. Det känns så ofattbart att jag en dag kommer att titta tillbaka på den här tiden och minnas men inte beröras. Jag hoppas den dagen kommer snart
Nu längtar jag efter den utlovad lunchhamburgaren i Kungshallen, redan.
Eftersom jag inte har någon internetmöjlighet i skärgården blir det inget bloggande på ett tag, jag är tillbaka 31 juli, for good. Hoppas då att jag mår lite bättre, med ny kraft till jobbet och livet, och att jag får en riktigt rolig höst efter det. Jag hoppas att jag kan bjuda på lite dejtingblogg då. Kan ju bli spännande.
Hoppas ni alla får en härlig sommar/semester/timmar i solen. Var snälla mot de ni älskar.
Hälsar profeten.
Efter det gick kär far och jag till Axela och åt lite middag och drack massa vitt vin. Det är alltid kul att hänga med pappa, jag har sådan tur som fått en så bra familj, att jag oftast föredrar deras sällskap framför andra. Längtar nu ihjäl mig till klockan blir fyra och jag kan stick iväg ut. Längtar efter att vara med mina föräldrar.
AM ringde igår och storgrät, hennes idiot till pojkvän hade dumpat henne. Så nu är vi två. Fast i det här fallet är alla (utom hon) bara glada och hoppas att han inte försöker få henne tillbaka, igen. Han har behandlat henne så fruktansvärt illa de senaste två åren, tvingade henne bl a till abort förra hösten och en mängd andra elaka saker som hon tyvärr inte kan se. Hon är förtvivlad, och förutom det här också sjukskriven för depression och var i väldigt dåligt skick redan innan det här hände. Jag ägnade halva kvällen igår åt att försöka övertala henne att följa med till landet och till slut accepterade hon, men jag är inte alls säker på om hon verkligen gör det. Jag är inte riktigt i form att ta hand om någon annan just nu, men å andra sidan kan jag inte lämna henne så här, och alla andra är bortresta. Kanske fokuserar jag mindre på mina egna problem om jag måste anstränga mig för att få henne att överleva.
Igår kändes någorlunda ok, förutom när jag pappa och hade skiljts åt, då drabbade den stora ensamheten mig, och jag fick panik och var tvungen att ringa mamma som låg och sov. Jag vet ju att jag kommer igenom detta, men samtidigt kan jag inte föreställa mig hur det skulle kännas att inte vara kär i LB. Det känns så ofattbart att jag en dag kommer att titta tillbaka på den här tiden och minnas men inte beröras. Jag hoppas den dagen kommer snart
Nu längtar jag efter den utlovad lunchhamburgaren i Kungshallen, redan.
Eftersom jag inte har någon internetmöjlighet i skärgården blir det inget bloggande på ett tag, jag är tillbaka 31 juli, for good. Hoppas då att jag mår lite bättre, med ny kraft till jobbet och livet, och att jag får en riktigt rolig höst efter det. Jag hoppas att jag kan bjuda på lite dejtingblogg då. Kan ju bli spännande.
Hoppas ni alla får en härlig sommar/semester/timmar i solen. Var snälla mot de ni älskar.
Hälsar profeten.
posted by Bitter at 09:27
2 Comments:
Åh det låter bra trots allt, hoppas du får en härlig styrkegivande semester!!
Hej,
Läste lite längre upp i bloggen och ser att du mår bättre. Skööönt! Precis som någon annan så klokt påtalade här så tar det tid att läka. Det är en sorg att gå igenom helt enkelt. Jag separerade själv efter 7 år tidigare i år och det har bitvis varit tungt. Just det där att inte ha någon som man är så otroligt tight med och liksom delar allt med. Vänner finns självklart där men det är bara inte samma sak.
Hoppas du har det härligt ute i skärgården.
Kram
/L
Skicka en kommentar
<< Home