ja, inget kul händer ju i alla fall

Tog med mamma ut igår ikväll och åt världshistoriens äckligaste Toast Skagen på Strykjärnet eller vad det nu kan heta vid Katarina Ban. Jag mår fortfarande illa. Efter det släpade vi oss ner till Thaibåten och lyckades hitta en skön plats i sanden får oss själva och våra vinglas. En helt ok kväll. Var bjuden på grillfest med kära K:s familj men drog mig ur nyss, känner mig inte redo att sitta och umgås med halvt främmande människor i min misär

Nya vännen a blev också dumpad igår, visserligen efter kort tid, men besvikelsen smakar ändå illa. Hon ringde mig för att prata om det, och i hennes olycka kändes det ju ändå roligt att vi lär känna varandra bättre. Hon tackade också jag till en helg i skärgården i augusti. Det kommer nog att bli roligt tror jag.

Mailade LB igår, dels för att bekräfta ett rykte om gamla jobbet och dels för att påpeka att jag saknar ytterligare några saker. Hans svar var inte det jag trodde att det skulle vara gällanade ryktet, men sakerna hade han redan funnit och lagt fram. (till vad vet jag inte) I alla fall, det fick mig att gråta en skvätt och medan jag satt och försökte formulera ett svar insåg jag att jag måste stänga den där dörren nu, det lönar sig inte att ha någon kontakt alls, om den int gäller att återuppta vårt förhållande. Jag struntade i att svara och kommer inte att höra av mig igen. En gång till kommer vi att han kontakt, när mina saker skall överlämnas, men det kan vänta. Han får lov att försvinna ut mitt medvetande nu faktiskt. Jag skiter i honom. Men inte är det kul att leva för det. Sticker nog hem ensam ikväll, kan visserligen åka ut till mor och far, men jag vill nog hellre vara ifred. Imorgon tar jag K med mig ut till landet. Nice.