Sorg i hjärtat
Har en riktig dipp idag. Låg hemma igår och surade, Loverboy ringde inte, och till slut hade jag jobbat upp en riktigt härlig ångest och stortjöt till jag tröttnade på det. Sms:ade LB och sa att jag känner mig ensam och ledsen och mest av allt skulle vilja att han höll om mig och sa att han älskade mig. I det läget hade jag oroligt ringt upp, såväl vänner som pojkvänner och frågat hur det var fatt. Men inte LB, inte. Fick efter ett tag ett sms tillbaka med texten ” Varför är du ledsen? Börjar du bli nervös, det kommer att bli jättebra med din nya tjänst” Älskar dig.“ Istället för att bli ännu mer förtvivlad blir jag bara tom. Ring och fråga, och om du verkligen inte gör det, varför skulle det vara pga av jobbet? Jag hörde inte av mig tillbaka och idag har han varit en snabbis förbi mitt skrivbord och betett sig precis som vanligt. Kära kollegan A, som fått höra historien, är också upprörd, och bekräftar att det inte är jag som är nojig utan han som inte beter sig bra. Jag exploderar snart och vill prata, reda ut, och om inte, spränga honom i luften. Men när ska det ske, vi ses ju aldrig, det är alltid bara massa åtaganden, och andra människor med. Han ger mig väldigt lite och fattar inte ens (eller väljer att inte göra det). Det dröjer inte länge förrän det händer något. Måste ju tyvärr ha blogguppehåll från fredag till 26 eftersom jag inte har dator på landet (och vet inte om jag kan blogga på nya jobbet första dan), så ni kanske inte får veta hur det går, riktigt ännu. Misströsta icke – I’ll be back. Troligtvis med ännu mer tårar om det nu skulle locka någon.
Snart skall den här bittra och griniga personen logga ur, gå till Berns och anstränga mig för att inte tänka på honom. ALLS.
Snart skall den här bittra och griniga personen logga ur, gå till Berns och anstränga mig för att inte tänka på honom. ALLS.
posted by Bitter at 15:23
4 Comments:
Varför ringde du inte upp honom igår när du fick knas-sms-et och frågade vad han håller på med, hur han tänker, vad han menar? Varför låter du honom styra? Varför är det du som väntar på att han ska höra av sig? Det är en tydlig obalans i er relation, men den är ju inte främmande utan har varit där sen dag ett som jag förstått det. Kan du leva med det? I så fall är allt precis som vanligt.
Ju mindre ni pratar och ju mer du ensam analyserar och drar slutsatser desto svårare blir det att reda ut.
jag lät kanske lite hårdare än vad som var tänkt. jag menar bara att spekulationer och förväntningar inte har så mycket med verkligheten att göra. försök ta reda på verkligheten så fort som möjligt. :)
är han en sån som helt enkelt inte förstår dig eller väljer han att aktivt misstolka dig? det är väldigt stor skillnad mellan de två sakerna.
Skickar en stor kram till dig !
Visst har du rätt i den tanken, och jag har själv sagt till mig flera gånger att jag måste tala med honom för att något ska hända. Men... jag orkar inte sitta sent på kvällen i mobil och berätta hur förtvivlad jag är, jag vill mötas och se reaktioner. Jag hade nog hoppats på att han hade hörsammat att ville prata och ringt upp mig och frågat om vi skulle träffas. Då hade det varit lättare att prata fritt. Jag fattar ju att jag inte kan önska mig till hans beteende men själv hade jag reagerat så annorlunda att jag inte kan förstå ointresset.
Jag kan inte leva med obalansen, det är vad som händer nu, det är väldigt nära en urladdning så något kommer att hända snart - så fort vi kan ses på tu man hand. Jag är också medveten om att jag säkerligen har ett visst ansvar för att det är som det är då jag inte vågat ta itu med det jobbiga. Nu har jag modet, men har nästan förlorat tålamodet. Jag lovar att jag ska ställa alla de där svåra frågorna, snart, - och jag hoppas på positivt resultat. Om det inte blir det har det nu gått så långt att jag inte kan ta det längre. Ett litet framsteg i den stora misären.
frågan är vad som är värst - att han inte förstår mig eller väljer att inte göra det??
Skicka en kommentar
<< Home