ångest in da house

Jag vet inte riktigt vad det är, men senaste veckan har jag haft ångest nästan hela tiden. Det har liksom plågat mig från morgon till kväll och jag har längtat bort från min verklighet hela tiden, men vet inte till vad. Jag har inte skrattat hjärtligt på månader, jag ler nästan aldrig längre. Jag jobbar hårt på de fronter jag behöver ordna upp, göra i ordning mitt hem, min kropp, hälsa och själ. Och det är tillfredsställande till viss del, det känns som om jag förbereder mig för en bättre framtid. Men det lindrar ingen ångest. Och eftersom jag inte fått äta vad jag vill, dricka eller röka har jag shoppat sönder mig istället. Tack och lov har jag lämnat tillbaka det meste, men ändå. Det är inte kläder jag behöver mig. Var mycket nära idag att köpa ett par stöveletter för tre tusen som jag inte kan gå i för fotens skull. Jag besinnade mig till slut och gick hem och städade vinden.

Jag längtar efter den där framtiden, men vet inte riktigt när den ska komma till mig bara. jag är trött på att leva mitt liv on hold, jag orkar inte ens umgås med mina vänner, än mindre ringa dem. Jag hoppas verkligen att det löser sig snart. Jag tror att lite hångel skulle göra mig gott. Nåväl, det dröjer nog ett tag till, ska inte ens försöka röra mig uta på krogen igen på ytterligare 10 dagar till, och sannolikheten att någon ringer på min dörr när jag sitter hemma och surar är minimal. Ja, muntert är det ju inte längre.