Panik, som lugnat sig något

Fick igår veta att mitt ftg blivit uppköpt av en konkurrent. Kul och rätt beslut egentligen, men...
med fyra månaders anställning kände jag mig inte alls särskilt lugn och road, försökte ringa min chef på väg från jobbet men fick inget svar. Pappa kom över för att käka middag med mig, och jag hade sån totalpanik att jag höll på att freaka ut helt. Drack för mycket vin och pappa är alltid bra på att lugna och resonera.

I morse pratade jag med min chef och har fått bekräftat att jag inte ska oroa mig, alla kommer att behövas trots att vi blir fler. Vi ska vara aggresiva. Fortfarande lite orolig för min position, vill ju inte förlora mina bra kunder men han tyckte nog att det inte heller var något att oroa sig för även om han inte visste exakt vilka jag kunde behålla och vilka jag måste släppa. Jag får fortsätta vara senior. Och nu blev det här ett spännande beslut istället.

I skräcken över att ev bli arbetslös bleknade det mesta bort, vadå ett gammalt krossat hjärta eller några kilon för mycket, en rynka här och där och andra större eller mindre orosmoment. Arbetslös, inga pengar, sälja lägenheten, gå på intervjuer, bli ratad. Blä. Känns lite nyttigt med det perspektivet. I min värld är det en av de värsta sakerna jag kan tänka mig, förutom döden och sjukdomar, egna eller andras. Men nu blir det ju tack och lov inte så.

Och match.com: jag vet inte, det känns inte som min scen. Det regnar mail och jag tycker mest att det är synd om dem jag inte kommer att svara på. Gråtmild, tom på nätet. Men det finns en som jag ska maila till själv. En vackrare man får man leta efter, både på in-och utsidan. Och då kanske det blir jag som inte får något svar. Vad fan skriver man då?