Semesterblues
En vecka har gått. Och jag är...tom. Inget händer, och jag orkar inte heller ta mig för något.
Jag ligger apatisk i min säng uppe på loftet och lyssnar på mamma och pappa, som sitter framför TV'n. Och jag orkar inte höra mer. Funderar på att rymma tillbaka till stan, men vet att jag är ännu mer ensam där. Vill inte sitta instängd i en mörk lägenhet. Mitt i sommaren. Även om den här sommaren inte har givit särskilt många solstrålar ännu.
Jag vill inte gå tillbaka till mitt jobb. Jag vill inte gör någonting. Det här är illa. Och aktiveringen som psykologen lärt fungerar inte här. Jag är ensam. Jag tror att det är det som skär hårdast. Alla jag träffar är två. En tvåsamhet. Jag är del av en tresamhet. Jag och mina föräldrar. Jag tror inte att det är meningen att det ska vara så.
Jag ligger apatisk i min säng uppe på loftet och lyssnar på mamma och pappa, som sitter framför TV'n. Och jag orkar inte höra mer. Funderar på att rymma tillbaka till stan, men vet att jag är ännu mer ensam där. Vill inte sitta instängd i en mörk lägenhet. Mitt i sommaren. Även om den här sommaren inte har givit särskilt många solstrålar ännu.
Jag vill inte gå tillbaka till mitt jobb. Jag vill inte gör någonting. Det här är illa. Och aktiveringen som psykologen lärt fungerar inte här. Jag är ensam. Jag tror att det är det som skär hårdast. Alla jag träffar är två. En tvåsamhet. Jag är del av en tresamhet. Jag och mina föräldrar. Jag tror inte att det är meningen att det ska vara så.
posted by Bitter at 09:37
4 Comments:
åh men baby jag fattar precis känslan o den är så jävla värdelös. varför inte en dag + natt i stan bara, själva förflyttningen måste ju räknas som en aktivitet? i brist på bättre sysselsättning kan vi ju dinera ngt porrigt o diskutera ngn slags elitlitteratur? puss!
ja. mycket bra plan. återkommer när jag skrapat ihop mig själv.
I hear you. Är i samma läge själv, dock utan föräldrar. Visst, jag träffar lite kompisar, läser lite böcker och gör lite smågrejer. Men jag tror att bluesen kommer sig av att vi släpper prestationstillvaron.
Jag har ju bloggat om det där också... att inte trivas när allt står still. Men jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag vet bara att jag vill ha höst typ.
Messa om Mazasällskap kan vara till någon glädje..
Skicka en kommentar
<< Home