Min baby
Min Sigge är nu fjorton veckor och är fortfarande alldeles ljuvlig. Han luktar så gott, förutom de dagar han luktar extra mycket spya. Vi ligger ofta och pratar och skrattar. Det märks att han gillar att vara med mig. Men han äter fortfarande varannan timme och sover alldeles för korta pass på nätterna. Men jag tänker att han är så liten och att vi har gott om tid för det. Även om en natts sömn vore swell. Och jag är så väldigt kär i denna lilla boll som allra helst vill vara nära. Det är så sjukt spännande att se honom växa varje dag. Min son. Min fina son.
posted by Bitter at 10:06
2 Comments:
Min viktigaste erfarenhet i det där med barn är att de är så olika. När jag hade fått vårt första barn så visste jag hur barn var. Sen fick vi nummer två - som var totalt olik nummer ett - och när två syskon kunde vara så olika, nej, jag kan inte säga hur barn är.
Det är så roligt att höra att du njuter av ditt barn. Den tiden när de är små är så kort, så passa på. Även om du måste amma varannan timme. Det går över. Jag vågar väl inte tala om att våra barn (med undantag för någon natt då och då) alltid sov på nätterna. Men så kan det också vara. Det är därför tanten aldrig kan säga hur barn är.
Jo, jag vet, det går över, och det är ju det som gör att man orkar, att tänka att tiden är så kort. Det känns ändå helt ok för mig att sova så lite som jag gör, det mysiga överväger helt klart.
Skicka en kommentar
<< Home