6 månader

Idag fyller Siggot sex månader. Det är makalöst och märkligt att vi har haft honom så länge. Och så kort. Det känns som han alltid har funnits här, han är en så självklar del av våra liv. Det är svårt att föreställa sig hur det vara utan honom, hur det kändes att inte vara dödstrött eller ha ont. Och samtidigt spelar inte varken smärta eller trötthet någon roll. Jag är så himla kär i honom att jag kan stå ut med vad som helst för hans skull. Det är mäktigt. I alla fall:

- han vänder sig själv
- han har hittat sina fötter, de är hemskt intressanta
- han sitter, men ganska framåtlutad och inte utan stöd
- han gillar gröt, banan, välling och fruktpuréer. Han gillar inte potatis, palsternackspuré, barnmatsburkar
- han vaknar alldeles för ofta om nätterna
- han blir väldigt glad när han får se sin mamma
- han är oftast väldigt glad och solig
- han nyps, bits, rivs och drar alla han kan i håret. Och det gör ont.
- han har en elefant och en fisk som han gillar extra mycket. De låter roligt och smakar gott.
- på dagarna går det exakt två timmar mellan hans sovpass. Det går att ställa klockan efter honom.
- hans ögon har en väldigt vacker brun färg, men håret har gått från svart till rödblont.

Min son. Häftiga ord.