Men så går en vecka och man hinner ingenting

En sak vi har hunnit är åtminstone att åka till Göteborg för att träffa min morfar som kommit hem en vecka till Sverige från Jersey, där han vanligtvis bor. För ett år sedan hälsade vi på honom och Margaret, när jag var i vecka tolv. Då var jag övertygad om att det var sista gången jag skulle få se honom. Jag är mycket mycket glad att jag fick träffa honom en gång till. Den här gången är jag övertygad om att det var den sista. Vi får se. Han är ändå 88 år. Fint var det i alla fall, nästan hela släkten möttes i hans hus på Tjörn i lördags och på kvällen spelade min man skivor på Yaki-da. Jag velade fram till sista minuten huruvida jag skulle gå dit eller inte. Det var så lockande att få sova. Men jag gjorde det!. Och det var kul men gick som Askungen hem klockan tolv. Någon måtta får det vara.